Jun 222012
 

 

För 20 år sedan befann sig Sverige i en svår finanskris. Regeringen borde ta intryck av den i sin beskrivning av dagens eurokris. Om ett lands viktigaste mål är att statsbudgeten visar plus, så befann sig svensk ekonomi på topp omkring 1990. Det året var överskottet i de offentliga finanserna 4 procent av BNP, en nivå som inte ens rikshushållaren Anders Borg lyckats nå upp till. Peter Wolodarski: Dags att skingra myterna om det svenska 1990-talet – DN.SE.

 

——————————————————————————————————

KOMMENTAR

Den 10 juni kritiserade vi här en ledare av DNs Peter Wolodarski för att denne, tyckte vi, endast raljerade över de pågående(?) budgetsaneringarna i euroländerna, utan att ge ett konstruktivt alternativ:  ”I dagens DN skriver  Peter Wolodarski på samma tema [som FT], och ger en sammanställning av historiska axplock och anekdoter som avslutas, i (idolen?) Paul Krugmans anda, med att förutsägbart fördöma den nu rådande europeiska budgetsaneringslinjen, men vilket alternativet är det får vi inte veta, det går endast att ana.”

Sent omsider har det nu nått oss att Wolodarski en vecka senare, den 17 juni, kom med just det vi bett om; en djupare analys och ett konstruktivt resonemang av vad som bör göras (se länken ovan). Inte nog med att vi fick svar på tal, artikeln är välskriven och grundlig och analysen relevant både för att förstå den svenska 90-talskrisen och för att ge ett alternativt perspektiv på den pågående eurokrisen och hur den ska lösas.

Samtidigt vill vi kommentera det Wolodarski skriver om normpolitik: ”Ekonomen Hans Tson Söderström hade före den svenska krisen tillhört dem som ofta pekat på svagheter i välfärdsstaten och finanspolitiken. Han anförde en grupp kring SNS Konjunkturråd som lanserade begreppet ”normpolitik”; den svenska ekonomin behövde strama regler som låg inflation, budgetbalans och fast växelkurs. Men 1990-talskrisen, och inte minst det misslyckade kronförsvaret hösten -92, ledde till ett omtänkande.”

Är det något som har kännetecknat svensk ekonomisk politik efter finanskrisen är det just (den av Göran Persson (!) implementerade) normpolitiken – för efter krisen var även vi, liksom Finland, tvungna att ta hand om både penning- och finanspolitiken på ett mer långsiktigt ansvarsfullt sätt än under krisåren – och decennierna dessförinnan, ska kanske tilläggas. Det är inom normpolitikens paradigm den ekonomiska politiken utspelar sig idag – se bland annat artikel intill denna om teknokraternas intåg i partierna och regeringskansliet, och även artikeln om Lars EO Svenssons kritik av de mindre dugliga direktionskollegorna som agerar i normpolitikens anda – om man fritt ska tolka Lars EO Svensson

———————————————————————————

Läs en intressant intervju med Hans Tson Söderström om normpolitiken:

http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article2569500.ece?service=mobile

och en samtida ledarartikel:

http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article2535523.ece?service=mobile