Okt 292012
 

Det är många i Samhället som vill bemöta ”invandringskritiska” eller ”invandringsfientliga” åsikter, men de har olika taktik för hur det ska göras. En strategi som kan verka tilltalande är att fokusera på att tala till folks förnuft genom att bemöta åsikter om invandringens baksidor eller att framföra sakliga argument för invandring, och på så sätt hoppas att förnuftet ska segra i längden. Jag är rädd att en sådan taktik bygger på missförstånd.

Av Erik Hegelund

Det sägs ofta att debatten om invandringen fokuserar på fel saker. Även om jag instämmer i det, slutar jag aldrig att förundras över hur de som säger att ”debatten” borde handla om ”något annat” ändå är så dåliga på att kanalisera vad detta ”andra” ska bestå i och ännu sämre på att få debatten att handla om just det. Vill vi att debatten ska handla om något annat måste vi prata om detta andra eller vilka konkreta åtgärder som bör vidtas för att åtgärda det verkliga problem som debatten borde handla om.

En större eller mindre andel av befolkningen kommer alltid uppleva att samhället i sin helhet står inför någon form av utmaning som måste hanteras politiskt. Ett vakuum kommer därför aldrig vara ett tillräckligt svar. Det måste alltid finnas ett politiskt alternativ att tillgå.

Att tro att man logiskt kan diskutera bort invandringsfientliga åsikter eller rent av rasism är tilltalande. Det bygger på tanken att sådana åsikter är grundade i fakta och att politiska idéer i förlängningen främst bygger på rationella beslut. Därför har det till exempel räknats på vad ”invandringen kostar” trots att den frågan bygger på missförstånd om vad ”kostnader” är för något.

Men lika lite som politiska ställningstaganden rakt igenom utgår från logik och rationalitet kommer fientlighet någonsin att bli logisk eller rationell och därför kan den heller inte motarbetas främst genom sakliga argument. En illustration av invandringsfientlighetens bristande logik är dess varierande uttryck i olika länder. I Västeuropa är kritiken nuförtiden till största delen riktad nedåt: Invandrarna/muslimerna förknippas med sociala och ekonomiska problem och betraktas ofta som intellektuellt underlägsna. Men i andra delar av världen dominerar ”logik” som riktas uppåt, såsom attityder till kineser i delar av Asien, attityder i Finland mot svensktalande finnar och så klart även den västeuropeiska antisemitismen. Alltid är det något fel på Främlingen.

Vad är det frågan om

Eftersom rationella argument inte är relevanta i sammanhanget och att efterlysa ett vakuum aldrig kommer tilltala några större grupper medför insatser av dessa slag bara en påminnelse om att ”invandringen” framstår som en viktig analysfaktor. Som ett intressant samtalsämne, en utmaning som samhället måste möta och i förlängningen som ett problem. Politiken måste erbjuda en berättelse om hur samhället ska hantera de utmaningar och den oro som människor bevisligen känner. Men denna berättelse behöver inte nödvändigtvis adressera etablerade begrepp eller frågeställningar annat än indirekt.

Hela problemet kan illusteras rätt väl med frågan om vad invandringen kostar. Frågan är irrelevant och bakvänder bara begreppen. Den verkliga frågan lyder: Vad kostar arbetslösheten?

När man räknar på invandringens kostnader brukar man ta typ [skatteintäkter från invandrare som jobbar] minus [skatteutgifter som går till, eller orsakas av, invandrare, såsom arbetslöshet och brottslighet]. Utgifter för arbetslöshet består då av till exempel de bidrag eller annat som de arbetslösa erhåller från den offentliga sektorn etcetera. Även politiken mot brottslighet hänger i förlängningen ihop med arbetslösheten – dels därför att arbetslöshet förstör människor och ökar risken att folk begår brott (främst en vänsteranalys), men även därför att arbetslösheten minskar skatteintäkterna, vilket i sin tur gör det svårt för samhället att finansiera polis, rättsväsende, övervakning och andra åtgärder när brott väl inträffar (främst en högeranalys). Detta medför att ”invandringens kostnader” är väldigt beroende av just hur arbetslösheten ser ut i hela samhället.

Om arbetslösheten generellt är hög ökar också risken att fler invandrare är arbetslösa och vice versa. Ca 80-90 procent av samhällets skatteintäkter kommer från arbete och konsumtion och alla andra intäkter uppstår i förlängningen genom arbete. Arbetslösheten återkopplar enligt samma logik till i stort sett alla andra samhällsfrågor.

Flexibilitet eller efterfrågan

Men varför är människor arbetslösa? Detta är så klart en jättediskussion men för svensk del är den stora frågan varför arbetslösheten varit stabilt högre de senaste 20 åren, jämfört med de fyra decennierna dessförinnan. Utifrån forskningsdebatten kan detta mycket tillspetsat beskrivas som en fråga om huruvida arbetslösheten bestäms av (1) flexibiliteten på arbetsmarknaden eller av (2) efterfrågan i hela samhällsekonomin.

Enligt teori (1) kan staten främst sänka arbetslösheten genom att hålla nere a-kassan och satsa på arbetsmarknadsutbildning, båda syftar till ett ökat utbud. Efterfrågan och investeringstakt har enligt denna teori endast tillfällig inverkan på arbetslösheten men ingen effekt på lång sikt.

Enligt teori (2) måste staten pressa ned arbetslösheten genom att få upp efterfrågan i samhället, till exempel genom expansiv penningpolitik. Arbetslösheten kan endast sjunka om efterfrågetrycket ökar, såsom stigande investeringstakt.

Teori (1) har haft ett stort inflytande över både politik och forskning de senaste decennierna och som ett resultat av det har Riksbanken som främsta mål att hålla nere inflationen. En växande mängd forskning tyder dock på att denna teori inte ger något fullständigt svar på arbetslösheten i vare sig Sverige eller resten av OECD-länderna under de senaste decennierna.

Oavsett vilken teori man utgår ifrån så är invandringen ointressant. Om inte invandrare vore arbetslösa skulle dagens politik (via bristande flexibilitet eller för låg efterfrågan) ha tvingat ut infödda svenskar i arbetslöshet istället. De som vill att ”debatten ska handla om något annat” eller att politiker ska ”ta debatten” bör därför istället fråga: Vad kostar låginflationspolitiken?

P.S. För den specialintresserade – teorierna syftar på: (1) nykeynesianska exogena/långsiktiga NAIRU-teorin. Teori (2) syftar på keynesiansk och postkeynesiansk där NAIRU är en endogen kortsiktig inflationsbarriär. D.S.

  One Response to “”Vad kostar invandringen””

  1. Frågor:
    1. Om jag. Inte minns min NEK A fel påverkas NAIRU bl.a. av den sk friktionen på arbetsmarknaden. Vad händer då med friktionen om matchningen på arbetsmarknaden förändras?

    2. En annan vinkling av ovanstående. Ta den aggregerade demand (D) , supply (S) funktionen för arbetskraft och bryt ner den i sina mindre delar dvs D till industrisektor ner till det enskilda företaget/ avdelningen och S från utbildningsnivå ner till den enskilde individen. Vad händer med NAIRU om kompositionen inom utbudet och/eller efterfrågan förändras?

    Med vänlig hälsning,
    Jonathan