Maj 242016
 

Presidentkandidaten Donald Trump leder för första gången över Hillary Clinton. Det visar en dagsfärsk opinionsundersökning av registrerade väljares åsikter, publicerad av Washington Post.

Det osannolika kan alltså inträffa – Donald Trump blir USA’s näste president. Trump blir då en del av en internationell trend med narcissistiska ledare med antiliberala eller till och med  antidemokratiska drag. Ofta är dessa starka män handlingskraftiga, karismatiska och populära ledare, åtminstone i början av sin ämbetstid. Medan några av dem inte är mycket mer än tin-pot diktatorer.

Världskabinettet med auktoritära presidenter eller premiärministrar består sedan år 2012 av Rysslands president Vladimir Putin och Kinas Xi Jinping, därefter har fler tillkommit, som Egyptens president Abdel Fattah al-Sisi och Turkiets Recep Tayyip Erdogan, som tidigare var premiärminister. Även Indiens starke man, den karismatiske premiärministern Narendra Modi, kan räknas dit. Och i Europa har vi Ungerns populäre och populistiska premiärminister Viktor Orban.

Så sent som i förra veckan fylldes kabinettet på med ett riktigt svart får då Filippinerna valde den populistiske och skurkaktige Rodrigo Duterte till ny president. Duterte spelar nästan i samma division som Venezuelas president Nicolás Maduro – en renodlad tin-pot diktator i världskabinettet av auktoritära ledare, som just nu är i färd med att slå de sista spikarna i Venezuelas kista.

Kanske fylls kabinettet med starka män på med en kvinna i nästa års franska presidentval. Då Nationella Frontens ledare Marine Le Pen kan gå långt eller till och med vinna valet.

Det är oroväckande att de ”starka männen” tagit över världens allra största och mest befolkningsrike länder, med ett stort internationellt ekonomiskt och militärt inflytande. Ledstjärnor är hos flera av dem anti-globisering, protektionism och en konfrontativ politik.

Kanadas unge och karismatiske premiärminister Justin Trudeau är ett positivt undantag i raden av nya starka män som tagit över makten i ett större land. Trudeaus liberala parti fick överraskande egen majoritet i parlamentsvalet i november. Trudeau påminner dock betydligt mer om grannlandets nuvarande president, Barack Obama, än av någon av de starka männen i det internationella skräckkabinettet. Trudeau strävar efter en inkluderande och internationellt öppen politik.

I Sverige har vi vare sig en stark man eller kvinna – god eller ond – som är eller är på väg att bli den starke ledaren. Jimmie Åkesson framstår som en svärmorsdröm jämfört med andra hårdföra populistiska partiledare på den internationella scenen och någon egen majoritet för SD lär det inte bli. Vi har inte ens en ”god stark man”, som Trudeau.

Trots den positiva utvecklingen i Kanada är den svenska liberala modellen med jämställdhet och öppenhet som ledstjärnor alltmer unik. I Sverige riskerar vår politiska modell att implodera till följd av svaga politiker som ger efter för starkare politiska viljor, som de som strävar efter en islamisering av politiken och en segregering mellan könen på till exempel våra gemensamma offentliga simhallar.

Svenska politiker och väljare borde fundera på hur vi undviker en stark populistisk ledare och hur vi värnar våra politiska ideal i en tid av snabb förändring. Kanske kan vi lära mer av att titta på Kanada, Nya Zeeland och Australien än på, den ofta tragiska, utvecklingen i våra europeiska grannländer.

 

ignore liberal niceties

Läs mer: Donald Trump, Vladimir Putin and the lure of the strongman — FT.com