Mar 252014
 
Det senaste året har många fantasifulla prognoser för tillväxtekonomier kommit på skam. Även många multinationella företag har fått se sina hoppfulla prognoser för investeringar i tillväxtländer orealiserade, med resultat ofta långt under förväntan. Och även privatinvesterare har tvingats se att investeringar på tidigare snabbväxande marknader det senaste året ge avkastningar långt under investeringar i företag i mer mogna ekonomier.

TILLVäxtmarknadsländer

Det har varit ett nedslående, men nyttigt uppvaknande, att inse att inte alla tillväxtekonomier och dess företag har en given, spikrak och rosenskimrande väg till himlen. Intrycket av ekonomisk litteratur och artiklar har annars ofta varit att det endast är en tidsfråga till det Kina är världens största ekonomi och andra tillväxtländer följer den Japanska, Koreanska och de fyra tigrarnas underbara resa. Förmodligen har många som själv tillbringat tid i dessa länder kliat sig i huvudet och funderat över hur den utvecklingen ska realiseras.

Det är som bekant enkelt att nå en snabb procentuell utveckling från låga nivåer. Många tillväxtländer, som BR(IC) och flera afrikanska länder har dessutom (haft) ”gratis draghjälp” av sina råvaror som framförallt slukats av (BRI)C. Men när dessa länder ska klättra i förädlingskedjan då tar det stopp! Det saknas nämligen två helt avgörande ingredienser: utbildning och nödvändiga ”kulturella egenskaper”. Det är just dessa ingredienser ekonomer missar i sin forskning, som  baseras på verklighetsfantasin om den ”rationelle” individen, vilken dessutom antas vara identisk (utbildad) överallt. Ekonomer ägnar sig inte åt sådant flum som ”kulturella egenskaper” (det kan till och med viftas bort som en rasistiskt influerad analys).

Exempel på när bristande utbildning hotade att stoppa utvecklingen var när Brasilien fann en ny råvara att förädla – olja – utanför Rio de Janeiros kust. Sedan dess har den norska kolonin där vuxit explosionsartat (den svenska har för övrigt decimerats), för Brasilien har stor brist på tekniker och högutbildade i största allmänhet. Utbildningssystemet är på det hela taget en katastrof med undantag för ett fåtal privatskolor och några av de ledande universiteten, vilka ironiskt nog är statliga (för att ha en chans att komma in på dessa måste dock en student ha gått på en privatskola!). Det är svårt att begripa hur landet med rådande utbildningssystem ska kunna klättra mycket högre i förädlingskedjan.

Ett exempel då bristande ”kulturella egenskaper” som ”driftighet” (tillsammans med undermåligt utbildningssystem) bromsat ekonomisk utveckling är ”Asiens sjuke man” –  Filippinerna. Efter att nu ha återsett landet för första gången sen den ”demokratiska” revolutionen 1986 är det näst intill omöjligt att på ytan utläsa några större förändringar. Självfallet har huvudstadens skyline förändrats, framförallt i Makati (på landsbygden förhåller det sig tvärtom, då den delvis ödelagts av tyfoner), men någon boom som i till exempel Kina är omöjlig att skåda. Trots att makrodata har blivit bättre det senaste året är det omöjligt att ana att landet skulle ha en Koreansk utveckling framför sig (det två folkgrupperna föraktar inte varandra för intet).

Liknande exempel som de två ovan går att applicera på de flesta utvecklingsländer, och likt ovanstående länder har de dessutom en utbredd korruption. Tillsammans med skattesystem som inte lyckas dra in statsintäkter förskingrar korruption och inkompetens en stor del av de intäkter som trots allt inbringas (detsamma gäller för Sydeuropeiska problemekonomier).

Ovanstående helt avgörande ”mjuka” faktorer är något som ”skrivbordsekonomer” ofta verkar ”missa” (avgränsa). Det senaste året har dock inneburit en ”hard landing” i uppvaknande kring tillväxtekonomiers framtid. Självfallet kommer de att fortsätta att växa – men sannolikt inte i samma takt och inte ända till himlen.

Och frågan är om Kina någonsin blir världens största ekonomi. Giganten dras med ännu ett gigantiskt problem utöver ovanstående nämnda – demografin. Det blir nämligen inget andra barn, trots uppluckrade regler kring enbarnspolitiken (mer om det i en kommande artikel).

En gedigen och intressant artikel om hur ett land framgångsrikt utvecklats finns i tidskriften Aktiespararnas senaste nummer. Där den Japanska framgångssagan (som åtminstone var reell till år 1990) illustreras med exemplet Toyota och dess framgångar (se nedan).

Toyota med dess Lean Manufacturing kan lära ut mycket om både företagande och ”governance”. I Aktiespararnas artikel finns ett mycket intressant exempel på företagsstyrning från Toyota som också går att applicera på organisationer och förvaltning:

”På Toyota löser man problem i produktionen genom att ställa sig själv frågan ”varför?” minst fem gånger.

Varför är det olja på golvet?

– För att filtret läcker.

Varför läcker filtret?

– För att det har spruckit.

Varför har det spruckit?

– För att kvaliteten är undermålig.

Varför är kvaliteten undermålig?

– För att vi beställde den billigare varianten.

Varför beställde vi den billigare varianten?

– För att vi arbetar mot en allt för tilldragen budget.

Den här metoden gör det möjligt att gå till botten med problemen i stället för att bara komma till bukt med ytskiktet. Hade man nöjt sig med bara ett varför hade filtrena troligen fortsatt att läcka.”

I många utvecklingsländer stannar emellertid frågeställningen (och utvecklingen) ofta av efter en enda fråga. Jag åkte själv på pumpen när jag amatörmässigt testade att applicera frågeställningen på ett vardagsproblem och blev svaret skyldig efter tre frågor – då den krassa verkligheten kom ifatt mina näsvisa frågor:

– Varför kan ni inte servera gin & tonic?

– Därför vi har ingen tonic!

– Varför har ni ingen tonic?

– Därför att den som gör beställningar inte kom till jobbet!

– Varför kom han inte till jobbet?

– Därför att det regnande!

Läs mer i Aktiespararnas artikel nedan, följ länken till hela artikeln:

”Från japansk kreatör till världsledande innovatör. Så gick Toyota från lokal vävstolsfabrikant till världens största biltillverkare.

Yoi kangae, yoi shina lyder den enorma banderollen som hänger tvärs över Toyotas monteringsanläggning i Takaoka lite drygt en timme utanför staden Nagoya, Toyotas födelseplats. Uttrycket, som betyder bra tänk ger bra produkter, myntades av Taiichi Ohno, urfadern av Toyota Production System (TPS, senare Lean Manufacturing) som idag implementeras av de absolut största och mest inflytelserika företagen runtom i hela världen. Men den japanska biljättens resa har emellertid inte alltid varit spikrak.”

Japan är perfektion bara mådelmåttigt – Aktiespararna.se (LÄNK).

Sorry, the comment form is closed at this time.