Okt 122012
 

I learned long ago that there was an encrypted code used by the news media to indicate the perpetrator of an alleged crime was a non-ethnic Swede. It was someone living here but originally from somewhere else. It implied the person had dark hair and spoke with a funny accent. Well, I guess I’m guilty as charged.

The code not as ubiquitously used today or perhaps it has reached a subtlety level that I no longer recognize. Whichever the case and despite my citizenship – I am a Swedish citizen – I will always belong to the ”dem” of the “oss och dem” in Swedish society.

That reality is bitter sweet. Being an outsider on the inside has its advantages. In most cases, I am less threatening because I do not affiliate with any specific Swedish social class or established set. In most social and professional circumstances I am invited in as a guest, adopted as an entertaining mascot or merely ignored as an observer. It as if I virtually wear the blue helmet of the United Nations. I am neutral. Certainly, I sometimes get caught in the cross-fire.

The greatest disadvantage is within the acceptance level of the criticism I express about the society I live in; the same society which influences my life, my future and the lives of my children. Even after two decades I know I must tread gently in the domain of critical analysis about all things related to Sweden and “the way we do things in Sweden.”

I accept that fate of those two edges to the same sword. It is my hope that after nearly two decades of living in Sweden, even if self-identified as an American despite my Swedish citizenship, that I have found a balanced and delicate way to express many of the injustices and disruptions I regularly discover examining my adopted nation. We all know how easy it is to be “hemma blind”.

Sweden is by far one of the most progressive, tolerant and idealistic societies. It regularly excels in areas of innovation, egalitarianism and human decency. Heck, it’s a darn nice place to live and raise a family. But like anything and everything, there is a need for scrutiny and self-evaluation. At the very least, there is always room for improvement.

Or so says this svenska medborgare; Vad tycker du?

———————————————————————————————————————————————————————————————

 

Med denna krönika av Elizabeth Dacey-Fondelius hälsar vi henne välkomna till vår skara av medarbetare. Hon blir vår andra Elizabeth. Vi har också Elizabeth Walentin som medarbetare (nu på plats i USA där hon bevakar presidentvalskampanjen för oss). Båda med amerikansk bakgrund, men med olika erfarenheter, perspektiv och personliga egenskaper – lika olika som två svenskar ofta är!

Mot bakgrund av Elizabeths krönika kan det vara på plats att göra en reflektion. För är det inte så att många av oss måste erkänna att det är lätt att se dem som just ”två amerikanskor”, snarare är två individer med sina likheter och olikheter, på samma sätt som vi svenskar är lika och olika.

De flesta av oss tänker säkert inte på våra amerikanska vänner som ”invandrare” utan snarare som amerikaner – men däremot ser vi dem inte som svenskar. I USA däremot är du ”amerikan” om du bor i landet, förvisso med dina svenska ”egenheter” och egenskaper i bagaget.

Dessa perspektiv, hur vi använder vi, oss och dem aktualiseras för oss andra genom en krönika som denna ovan – då vi förhoppningsvis tänker till. För våra invandrade vänner är perspektivet ”the inside outsider” en realitet i vardagen – dagligen. (Undertecknad talar även av egen erfarenhet efter många år boende utomlands.) Vi klarar inte alltid av att se individen, utan buntar ihop till ett vi, dem, ”amerikaner” och ”invandrare”.

Vi ser fram emot att få läsa insiktsfulla och kritiskt granskande kommentarer och analyser av Elizabeth II – välkommen till Public News!

 Posted by at 15:45