Aug 062012
 

 

FIVE years ago, things looked rosy. In the first week of August 2007 forecasts by investors and major central banks predicted growth rates of 2-3% in America and Europe. But on August 9th 2007 everything changed. A French bank, BNP Paribas, announced big losses on subprime-mortgage investments. The same day, the European Central Bank (ECB) was forced to inject €95 billion ($130 billion at the time) of emergency liquidity. The crisis had begun. The global crash: Japanese lessons | The Economist.

 

——————————————————————————————————————————————————

 

  Det är en tröst i eurokrisen att få läsa The Economist’s kommentarer till utvecklingen. Även om just denna artikel inte är lika välskriven som andra i ekonomitidskriften så ger den en bra sammanfattning av inledning till krisen och av lärdomarna från den japanska situationen:

Den europeiska krisen kan dateras till 9 augusti 2007, då BNP Paribas annonserade stora förluster på subprime-lån, och samma dag tvingades ECB att pumpa in  €95 miljarder i likviditeter i det finansiella systemet – krisen hade börjat.

Under det första krisåret tittade politiker på Japan som en guide eller varning, eftersom landet förlorat ett decenniums utveckling mellan, 1991 och 2001,  på grund av sin finansiella bubbla.

Lärdomen var att

1) Agera snabbt

2) Rensa dåliga balansräkningar.

3) Genomför en stark stimulering av ekonomin.

Mot den bakgrunden har USA och Storbritannien lyckats hyfsat med att följa lärdomarna, medan euroområdet – så klart – verkar följa Japans agerande, vilket tidskriften visar med den sarkastiska rubriken: ”Seen this film before”. Under rubriken visar tre grafer på ett slående sätt hur räntan, tillväxten och centralbankernas balansräkningar utvecklas med en oroväckande parallellitet mellan Japan med startpunkt 1991 och Europa med start år 2007 – med undantaget att européerna hade, liksom amerikaner och britter, lärt sig läxan att sänka räntan snabbare än vad Japan gjorde.

Vi är nu mitt uppe i krisen och har ingen aning om var den tar vägen. Men låt oss för studnen anlägga ett sådant där käckt och lite glatt tabloidperspektiv på krisen; för vad som än händer nu kommer det att bli (betydligt) billigare i södra Europa, antingen genom ”interna devalveringar” eller genom rejäla deprecieringar av nygamla valutor. För oss nordbor blir då det billigare att semestra i ”fattigeuropa”, ungefär på så sätt som när man tågluffade varv på varv på varv på skolloven – ordningen är återställd kan man säga.

Och när vi framöver vet mer om utvecklingen, låt oss då göra en lite mer seriös analys och avslutning på The Economist artikel och den här inledande sammanfattningen till krisen. Då får lär vi bli varse om vi befinner oss i samma träsk som Japanerna eller kanske ännu värre i träsken i Normandie – tills vidare hoppas vi på soliga skärgårdsklippor.