SWENSENS ALLOKERINGSTEORI

 

En stor amerikansk forskningsstudie från 1986 har visat att hela 93,6 procent av avkastningen kan förklaras av hur investeringarna är allokerade. Därefter har en rad olika studier kommit fram till liknande resultat. Och Handelsbanken Markets visade i en genomgång av att välallokerad portfölj med aktier, räntor, råvaror och hedgefonder hade en dubbelt så hög avkastning under 00-talet än en traditionell 50/50 portfölj (50% räntor/50% aktier). Allokera därför investeringarna på så många tillgångsslag som möjligt.

Tyvärr är det svårt som privatperson att komma åt flera mycket attraktiva tillgångsslag, såsom Private Equity, fastigheter och direktinvesteringar i råvaror. De bristande allokeringsmöjligheterna är till skada både för riskspridning och avkastning.

Att investera i noterade fastighetsaktier eller fonder respektive noterade private equity-bolag är inte samma sak som att direktinvestera i de underliggande tillgångarna, utan är mer att betrakta som aktieinvesteringar. Råvaror går det däremot att investera i genom olika indexfonder, även om det tyvärr inte är ett fullgott alternativ till  en aktiv förvaltad råvarufond -som vi väntat länge på.

   

En internationellt mycket välkänd förespråkare för allokeringsmodellen är Yale-professorn David F Swensen, som är investeringsansvarig för universitets donerade medel och tillgångar, och har en mycket svårslagen historik:

+ 21,9% för det brutna räkenskapsåret 2010/11 – hur många slog den avkastningen?

+ 14,2 % i årlig avkastning under den senaste 20 åren, varav

+ 10,1% i årlig avkastning de senaste 10 mycket svåra åren för investeringar.

Swensen har skrivit flera böcker om vikten av rätt allokering och långsiktigt strategiskt sparande. Trots att Swensen över tiden har ändrat allokeringen dramatiskt, genom att till exempel att successivt reducera de traditionella tillgångarna inhemska aktier och obligationer till förmån för mer alternativa tillgångar, som Private Equity. 1991 hade Yales stiftelse mer än hälften av tillgångarna, 53%, placerade i inhemska aktier och obligationer, idag är den andelen nere på 11%.

Trots att Swensen är vår främste husgud, går det inte att slaviskt följa hans råd, av den enkla anledningen att vi som privatpersoner inte kan investera i samma tillgångar som finns tillgängliga för en stora amerikansk institutionell investerare. Swensen också själv skillnad på hur en privatperson respektive professionell investerare bör agera.

Privatpersoner uppmanas strängt av Swensen att hålla sig bort från dyr och ofta dålig aktiv förvaltning, samtidigt som han själv i stor utsträckning använder sig just av aktiv förvaltning – inte minst inom alternativa placeringar, där det är meningslöst med indexförvaltning – det bevisas bland annat av ETF:er som följer olika hedgefond-index.

Vi håller fullständigt med Swensen om att privatpersoner i första hand bör välja breda och billiga indexprodukter. För vår egen del försöker vi dock dra nytta av den extra avkastning som ett exklusivt fåtal förvaltare lyckats med över tiden – utmaningen är att hitta dessa – det är både tidskrävande och chansartat, eftersom förvaltare kan sluta eller misslyckas i sin framtida förvaltning. Förvaltarrisken är en orsak till att välja några fler förvaltare än det som kanske annars önskvärt utifrån historiska reusltat.

Läs Yale-stiftelsens senaste årsrapport:

http://www.yale.edu/investments/Endowment_Update.pdf

 

 Posted by at 22:42