Dec 292013
 
Lars E O Svensson fick inte förnyat mandat som vice Riksbankschef efter kontroversiella uttalanden om kollegornas bristande penningpolitiska kompetens i en DN-intervju med undertecknad (länk). Att Svensson hade rätt i sak, det vill säga att Riksbanken borde ha en lägre ränta för att ytterligare stimulera ekonomin och sysselsättningen hade ingen betydelse. Riksbanken har nu sänkt räntan, men Svensson kritiseras fortfarande av mindre skolade direktionsledamöter. Läs Svenssons kommentar. /Micael Kallin

 

Bild1

Är det ”orealistiskt” att försöka uppfylla inflationsmålet?

[EKONOMISTAS 2013-12-23 AV LARS EO SVENSSON]

”Tidigare har jag redovisat en s.k. kontrafaktisk analys, där jag visat att en styrränta på 0,25 procent från juni/juli 2010 istället för Riksbankens räntehöjningar och högre räntebana av allt att döma skulle ha lett till ett mycket bättre utfall, med inflationen betydligt högre och nära målet och arbetslösheten betydligt lägre och närmare en rimlig långsiktigt hållbar nivå. Dessutom – kanske något överraskande för somliga – skulle av allt att döma skuldkvoten ha blivit något lägre, inte högre. Denna analys har nyligen kritiserats i ett tal av direktionsledamoten Per Jansson. Men kritiken tar sig en ovanlig och oväntad form. Jansson ifrågasätter nämligen inte själva beräkningen av effekterna av en låg räntebana, och presenterar inte någon egen bättre analys av effekterna. Istället skulle enligt hans uppfattning en sådan låg ränta ”inte vara realistisk”:

I min värld skulle en sådan politik [med en ränta på 0,25 procent från juni/juli 2010] helt enkelt inte vara realistisk och den faller därmed också bort som en meningsfull jämförelsenorm.

Nya ledamoten Cecilia Skingsley har i SVT också uttalat sig på liknande sätt. Men Jansson och Skingsley gör sig skyldiga till ett tankefel, genom att blanda ihop två mycket olika sätt att utvärdera penningpolitiken.

Det ena sättet, s.k. ex post-analys, utvärderar penningpolitiken i efterhand, med facit i hand. En sådan analys jämför den faktiska penningpolitiken och dess utfall  och måluppfyllelse med en kontrafaktisk alternativ penningpolitik  och dess skattade utfall och måluppfyllelse. Det är en sådan ex post-analys som jag har gjort.

Den andra sättet, s.k. ex ante-analys, utvärderar penningpolitiken enbart utifrån den information som fanns vid beslutstillfället. En sådan analys bedömer om Riksbanken, givet den information som fanns vid beslutstillfället, gjorde rimliga prognoser för inflation, arbetslöshet och andra storheter, och om Riksbanken, givet dessa prognoser, fattade beslut om styrränta och räntebana som kunde förväntas leda till bäst måluppfyllelse. Det verkar vara en sådan analys som Jansson (och Skingsley) hänvisar till. Att blanda dessa olika sorts analyser leder till stor förvirring i diskussionen. Här försöker jag reda ut begreppen. Det visar sig att Janssons (och Skingsleys) argument inte tål en närmare granskning.”

HELA ARTIKELN I EKONOMISTAS