Jun 082012
 

Penningpolitiken ska stabilisera inflationen runt målet på 2 procent och arbetslösheten runt en långsiktigt hållbar nivå. Det framhåller vice riksbankschef Lars E.O. Svensson i sitt tal vid SNS/SIFR Finanspanel. En lägre reporänta under de senaste åren skulle ha lett till bättre måluppfyllelse för både inflation och arbetslöshet. Samtidigt är finansiell stabilitet och bolånetillväxt under nuvarande omständigheter inga skäl till att hålla inflationen under målet och arbetslösheten över en hållbar nivå. Det är dessutom sannolikt att den genomsnittliga arbetslösheten blivit högre under de senaste 15 åren till följd av att inflationen under samma period har skjutit under målet. Därför är det viktigt att i fortsättningen hålla genomsnittlig inflation på målet under en längre period.

En ökad genomsnittlig arbetslöshet på 0,8 procentenheter under 15 år är för-stås en mycket stor real kostnad av att hamna under inflationsmålet. För närva-rande motsvarar 0,8 procentenheters högre arbetslöshet cirka 40 000 färre jobb. Som jämförelse kan nämnas att regeringens egna beräkningar visar att de fyra stegen i jobbskatteavdraget och förändringen av arbetslöshetsförsäkringen sänker arbetslösheten på lång sikt med 0,6 respektive 0,7 procentenheter.17 Respektive reform förväntas alltså ha en något mindre effekt på arbetslösheten än den beräknade realekonomiska kostnaden av att inflationen i genomsnitt har understigit målet under de senaste 15 åren. .

Svensson: Olika syn på penningpolitiken | Sveriges Riksbank.

 

Talet, Svensson: Olika syn på penningpolitiken

 

——————————————————————————————————————————

KOMMENTAR

Lars EO Svensson är ett unikum i det svenska etablissemanget – ett mycket välkommet sådant! Det som skiljer Svesson från många andra motvalsare, är att han har en gedigen kunskap – än mer gedigen än den riksbanksmajoritet han bekämpar med sådan uppiggande intensitet (Svensson har själv varit rådgivare till andra centralbanksledningar, som FED, och forskat på penningpolitik – vilket är betydligt mer än vad man kan säga om vissa av ledamöterna som suttit eller sitter i samma direktion). Dessutom tyder det mesta på att han har rätt! – Men det spelar liksom ingen roll, för alla väletablerade svenskar vet att som Svensson gör, så gör man bara inte. Det räcker inte med att ha rätt, det är viktigare att behålla konsensus.

Det är extra intressant att konstatera att en bättre avvägd ränta hade kunnat ge större sysselsättningseffekter än de så kallade jobbskatteavdragen och förändringen i arbetslöshetsförsäkringen var för sig (om de nu överhuvudtaget har gett någon sysselsättningseffekt, det är ju mycket svårt att tro att ett efterfrågeproblem – på arbetskraft – har lösts genom en utbudsåtgärd).

Däremot ställer vi oss skeptiska till Svenssons tolkning av förarbetet till Riksbankslagen, att lagen i praktiken innebär att Sverige, liksom FED, har ett dualt mål, där sysselsättningen skulle vara det ena. Så borde det rimligen vara, men det är nog ett önsketänkande och en övertolkning som Svensson gör.

Vad gäller den eviga frågan om bostadspriser och finansiell stabilitet så behövs det inte en ”för hög” ränta för att motverka lånehysterin – den motverkas istället  mer effektivt genom att sänka ränteavdragen (som t.ex. FP föreslagit) – 1991 års skattereform är ju redan helt sönderplottrad, så den finns det ingen större anledning att ta hänsyn till i den här frågan.

Slutligen, hur ska man då se på Svensson agerande. Riksbanksledamöterna brukar ju betecknas som duvor eller hökar. Men om man istället ser på dem som aktivistiska eller icke-aktivistiska ledamöter får man nog en bättre förståelse. Där Svensson är den aktivistiske ledamoten som vill förekomma och förbättra ekonomins funktionssätt, medan fyra av de andra sex är försiktiga generaler som kanske känner att de inte har tillräcklig kunskap för att använda räntevapnet fullt ut.

 

GULDSTJÄRNA TILL SVENSSON SKRIFTLIGA TAL – LÄNK HÄR OVAN! Kanske kan ha också få någon kunglig medalj för att han förhöjer den intellektuella nivån i ankdammen!?