Nov 232012
 

Skuldberget och bostadsbubblan och de problem de kan föra med sig hör vi talas om dagligen. Däremot talas det nästan aldrig om andra sidan av myntet, att det går att spara pengar. Regeringen måste väcka liv i visionen om ”en årslön på banken”.

 

ANALYS Micael Kallin

 

En årslön på banken

Kommer ni ihåg när finansminister Anne Wibble i början av nittiotalet lanserade visionen om att skapa ett samhälle där de flesta kan spara ihop till en årslön på banken. Wibble blev rejält hånad och medvetet missförstådd – verkade det som. De flesta missade att det var en liberal vision om att skapa ett samhälle med lägre skatter och större möjlighet att spara och på så sätt göra individen mer oberoende för att denne själv ska kunna bestämma mer över sitt liv, genom att till exempel ta ett sabbatsår (även om det nog inte var mindre arbete som just Wibble hade i tankarna).

När Miljöpartiet senare lanserade ”friåret” som innebar att i stort sett vem som helst skulle kunna ta ledigt och göra vad den kände för i ett år, då uteblev till stor del den kritik som man kunde ha förväntat sig. En socialistisk något verklighetsfrämmande idé förtjänar tydligen inte samma hån som en liberal vision! Eller så var det att idén var för genial för att kritisera, eftersom alla skulle få något med MP’s förslag, medan det med Wibbles förslag innebar att var och en själv skulle tvingas att spara ihop till ett friår, eller hur pengarna nu kunde tänkas att användas.

Dagens debatt om skuldberget innehåller inte ordet spara

I dag verkar ordet ”spara” ha försvunnit ur den vardagliga vokabulären, även om det ibland pratas om amorteringar och det är ju i och för sig en form av sparande. Men att också spara för att ha en buffert verkar inte stå högt på dagordningen, troligen eftersom bufferten under så lång tid har varit bostaden, där lånet har kunnat höjas så fort det behövts mer pengar.

När Wibble var finansminister sprack bostadsbubblan och vi gick rakt in i bostadskrisen, och då var det mer tal om att minska lån eller att sälja i desperation rentav. Det var en annan tid, men ändå närtid – kan man säga. Då var det mer relevant att prata om att spara för den som behövde en buffert än att höja bostadslånet, av den enkla anledningen att den vägen var stängd för de allra flesta.

Konstigt att inte ordet spara väcks till liv av finansministern

När Anne Wibble var finansminister var Anders Borg sakkunnig i statsrådsberedningen och minns säkert en hel del från den tiden, inte minst är hans skräck för statsskuld och budgetunderskott ett bevis på det. Det konstiga är att han inte uppmuntrar svenskar till att, utöver att amortera, att spara pengar (vilket förvisso kan ha en negativ inverkan på konsumtionen), istället för att belåna på bostaden så fort det behövs kontanter till en resa eller så. Kanske har Borg också drabbats av dystopin om att det inte lönar sig att spara, men vi tänkte få honom och alla andra på lite bättre tankar genom några exempel – även om vi har tidsandan emot oss!

Lönsamt att spara – även idag

Långsamt och tråkigt och så lönar det sig inte brukar det heta. Och förståsigpåarna säger att aldrig har det varit så svårt att få avkastning på investseringar; du måste ta hög risk för att få hög avkastning – heter det också. Men alla dessa påståenden är fel.

Resultatet för den som följt rådet med att ha hög risk i sitt sparande, alltså att ha en stor andel aktier, har den senaste 10-årsperioden istället straffats med lägre avkastning. Det enda som har blivit högre är risken, alltså sväningarna upp och ned kring den långsiktiga utvecklingen, alltså det som kallas för standardavvikelsen.

Företagsobligationer mer riskfyllda än vad som sägs

I dagens extrema lågränteläge är det svårt att få en positiv realavkastning på räntesparande, därför söker sig många till mer riskfyllt räntesparande, som till exempel så kallade skräpobligationer utgivna av företag med dålig kreditrating. Problemet är att den typen av företagsobligationer innehåller en stor potentiell risk som kan realiseras vid marknadsoro, vilket finanskrisen år 2008 visade, det gällde då även tillväxtmarknadsobligationer och företagsobligationer med bättre rating.

Samtidigt med det problematiska ränteläget, med antagande om ytterligare lägre räntor i Sverige och rekordstora monetära insatser av de ledande centralbankerna, så finns det flera hot mot den ekonomiska återhämtningen i världen. Det främsta hotet är euron och valutaunionens eventuella kollaps.

Det innebär att den avkastning som idag går att få via räntesparande sker till en okänd risknivå, som sannolikt är högre än vad de flesta inser, samtidigt som det främsta alternativet, aktier, snabbt kan förlora halva värdet eller mer vid en eurokrasch. Den högre risken för aktier ska dock enligt finansiell teori på lång sikt kompenseras med högre avkastning.

Enligt fondanalysföretaget Morningstar beräkning av avkastningen för index för tillväxtmarknader, MSCI emerging markets index som i år fyller 25 år, har det sedan december 1987 haft en genomsnittlig årsavkastning på 10,13 procent. Stockholmsbörsen har haft en snittavkastning på 10,1 procent och USA-börserna 7,93 procent under samma period. Stockholmsbörsen har även den senaste 100-årsperioden i genomsnitt haft motsvarande avkastning på drygt 10 procent per år. Det kan alltså ses som ett rimligt tak för långsiktiga investeringar. Frågan är då hur man kan nå dit i en lågräntemiljö och aktiemarknader som utvecklas sidledes.

Relativt enkelt att nå i genomsnitt 10 procent i årlig avkastning 

Det är dock ”enklare” än vad de flesta tror att i genomsnitt nå en tvåsiffrig årlig avkastning över tiden, även om det tycks vara en väl bevarad hemlighet. Fråga din bankman eller till och med den dyre personlige rådgivaren på Private Banking. De säger med allra största sannolikhet att det är orealistiskt att hoppas på tvåsiffrig avkastning, givet att du inte tar stora risker. Men med enkla åtgärder kan du påtagligt höja avkstningen och samtidigt sänka risken.

Steg 1 är att öka andelen absolutavkastande fonder vars förvaltare har presterat i topp under minst en 5 årsperiod (helst dubbelt så lång tid), inklusive något år med allmän nedgång som år 2008. Då försvinner många hedgefonder och andra så kallade absolutavkastande fonder. Kvar blir ett fåtal fonder som har en mångårig konsistent avkastning och med samma förvaltare vid rodret. Det gäller räntefonden Templeton Glbl tot $ acc och hedgefonderna GMM Alpha (SEK), Brummers Nektar (SEK) eller Brummers Multistrategifond (som ett alternativ om insättningsnivån är för hög i Nektar) och Excalibur i (SEK).

Var och en av dessa fonder hade varit helt ok att ha under den exceptionellt svåra investeringsperioden 2002-12, men för den som vill ha en ännu jämnare avkastning är det en fördel att välja ett par tre stycken av de bästa absolutavkastande fonderna eftersom den potentiella förvaltarrisken är så pass hög. Genom att kombinera flera av fonderna för perioden, uppnås en relativt jämn serie med en hyfsat hög avkastning på i genomsnitt 8,2 procent per år, med plus 2,65 (!) procent som sämsta år. Hur många har haft en sådan hög av kastning under det problematiska gångna investeringsdecenniet? Dessutom utan någon nämnbar risk.

 

 

Genom att addera en aktiefond kan avkastningen höjas påtagligt

I den i närmaste riskfria portföljen ovan (beroende på hur vi definierar risk) ingår tre bra absolutavkastande fonder med inte alltför höga insättningskrav.

Steg 2 Genom att lägga till endast en aktiefond, vi har valt en av de bästa globala tillväxtmarknadsfonderna;  Aberdeens glbl em mrkts small cap (introduktionsdat 2005-12, dessförinnan all cap 2002-05), går det att höja den årliga genomsnittsavkastningen med hela tre procentenheter, från 8,2 till 11,2 procent. Samtidigt var den största årliga nedgången för portföljen under perioden endast minus 1,95 procent, det finns nog de som har upplevt större årliga nedgångar under 00-talet.


 

Mycket hög avkastning med begränsad risk

Steg 3 Den som har möjlighet att investera större belopp kan då istället investera i de allra bästa fonderna på den svenska marknaden och på så sätt höja avkastningen ytterligare. Läggs dessutom en fastighetsaktiefond till i portföljen, då går det att få en ännu bättre riskjusterad avkastning. En årlig avkastning på i genomsnitt 13,1 procent med sämsta år på minus 5,3 procent – ett resultat som de allra flesta säkerligen skulle anse som helt omöjligt att uppnå, i synnerhet under de senaste svåra 10-12 åren.

 

 

Balanserad portfölj med fem tillgångsslag 

Nu finns det säkert de som vill påpeka det självklara; att det går att konstruera vad som helst med facit i hand, men det är inte det som är poängen här. Vi har använt oss av välkända och ofta rekommenderade fonder. Vad vi visar är att man inte behöver ha en mycket hög aktienivå för att nå hög avkastning  (baserat på nu gällande historisk data).

Genom att ha en relativt stor andel högavkastande lågriskfonder, kan aktieandelen hållas på en 30-40 procent eller upp till max 50 procent om en (aktivt förvaltad) råvarufond ingår som en del av portföljen. De mer riskfyllda tillgångsslagen utgör då hälften av portföljen, medan de säkrare fonderna utgör den andra hälften. Samtidigt innehåller en sådan konstruktion 5-6 tillgångsslag. Det finns då större förutsättningar att portföljen klarar av en eurokrasch eller att hänga med i en hyfsad avkastning på en kraftig aktieuppgång.

Kom dock ihåg att de flesta hedgefonder normalt sett är mycket dyra och klarar över tiden oftast inte av sitt uppdrag, så den sparmodellen förutsätter ett selektivt och noggrant urval av absolutavkastande fonder.