Apr 062014
 
Tro’t eller ej, men den ännu tillåtna verksamheten med så kallad högfrekvent börshandel (engelska HFT) berör dig. Även om många säkert har slagit dövörat till när den krångliga termen diskuterats i media, vore det mer rimligt att var och en som är medveten om att den utdragna finans- och skuldkrisen började med fiffel på Wall street också är uppmärksam på de oegentligheter som nu sker på de finansiella marknaderna. Amerikanska FBI utreder nu om HFT är kriminellt samtidigt som allt fler inom den amerikanska administrationen och finansvärlden uppfattar företeelsen som ett växande problem. Men i Sverige försvaras märkligt nog HFT, bland annat av Socialdemokratins tyngsta ekonomer, Jens Henriksson och Tomas Östros.

Bild1

Sedan ett knappt decennium handlar köpare och säljare inte längre aktier och andra finansiella instrument utifrån samma förutsättningar. För de som har råd att skaffa sig blixtsnabba datorer, som fysiskt placerats nära den aktuella börsens datorer, kan ägna sig åt så kallad högfrekvent, ultrasnabb, handel och på så sätt ”skära emellan” och ”manipulera” köp- och säljkurser, samt påverka skillnaden (spread’en) mellan dessa. Proffsen som ägnar sig åt högfrekvenshandel tjänar enorma summor på oegentligheterna – i praktiken handlar det om insiderhandel. Och de som betalar för det är så kallat vanligt folk – alltså du och jag. Det är enkelt uttryckt vårt dagliga sparande och våra pensionspengar som betalar för de finansiella marknadernas tjuveri.

Innan högfrekvenshandelns inträde möttes ofta köpare och säljare antingen på eller mellan initiala köp- och säljkurser. Exempel: Antag att du som köpare är villig att betala 100 kronor för en vara (aktien A), men säljaren vill ha 101 kronor (som alltså är säljkursen för aktien A). Om du  då höjer det pris du är villig att betala till 100,25 kronor är det möjligt att säljaren går ned till 100,75 kronor och att säljare och köpare därefter möts på 100,50 kronor. Om köparen inte vågade chansa på att säljkursen skulle sänkas, utan därför direkt erbjöd sig att betala säljkursen 101 kronor så skulle köparen sannolikt få aktien till det priset. Så kunde en affär se ut tidigare.

Vid högfrekvenshandel är däremot verkligheten ofta en annan. Med HFT förskjuts i praktiken både köp- och säljkurserna i önskad riktning av dem som sitter med ett tidsmässigt (insider) informationsövertag, alltså HFT-handlaren. Om köparen i exemplet ovan direkt accepterar den initiala säljkursen på 101 kronor är det nu mer sannolikt att den ultrasnabba HFT-handlaren då redan har höjt kursen över 101 kronor. Handeln blir numer som ett dominospel, där en förändrad kurs skjuter den motsatta kursen ifrån sig, likt dominobrickor som ramlar på varandra. Erfarenheten är, utifrån exemplet ovan, att om köparen ska få köpa aktien måste denne redan initialt erbjuda en överkurs, till exempel 102 kronor (alltså en krona över den initiala säljkursen). Slutkursen fastställs sen till till exempel 101,50 kronor. Resultatet är alltså att den part som är utan tillgång till blixtsnabb insiderinformation betalar mer än vad denne hade gjort på en jämlik marknad. Problemet är också att den svagare parten, köparen i exemplet, inte vet hur hög överkurs som krävs för att få köpa den aktuella aktien. Inte nog med ett ojämlikt affärsförhållande, köparen tvingas alltså ofta betala en extra onödigt hög kurs.

Det kan låta som om det handlar om småpengar. Men det är just dessa små bäckar som gör den rika procenten i USA rikare och de övriga 99 procenten fattigare. Det är huvudsakligen Wall streets smarta flash & plummer boys som är köpare av New Yorks lyxfastigheter. Däremot ökar finansproffsen inte sina inköp i stadens livsmedelsbutiker. Ett resultat av finanstrixet är alltså ökade ojämlikheter och minskad konsumtion, vilket således är dåligt i dubbel bemärkelse. Fenomenet är nu väldigt omdiskuterat i USA och utreds alltså där.

Utredningen i USA initierades av justitiedepartementet för ett år sedan och sker i samarbete med finansinspektionerna SEC och CFTC, samt branschöversynsorganet Financial Industry Regulatory Authority. Huvudfrågan är om HFT-aktörer så att säga tränger sig före andra investerargrupper baserat på (tidsmässigt) unik information som andra inte har tillgång till. I fokus står enorma mängder av lagda orders vilka blixtsnabbt dragits tillbaka, vid utnyttjande av kunskap om andras orders. Därtill utreds interna skentransaktioner för att störa prissättning samt utnyttjande av HFT för att dölja annan mer traditionell insiderhandel.

Från våra svenska politiker och ekonomer har det dock varit förvånansvärt tyst om det som i USA kallas för insiderhandel. Traditionell insiderhandel är förbjuden på alla utvecklade marknader. Finansminister Anders Borg och finansmarknadsminister Peter Norman har förvisso uttryckt viss oro för att denna typ av insiderhandel bland annat ska innebära ökade kursrörelser. Samtidigt har Socialdemokratins ledande ekonomer, Jens Henrikson och Tomas Östros, accepterar fenomenet med HFT mer villigt än de moderata kollegorna. Förklaringen är kanske den att båda två efter den Socialdemokratiska valförlusten år 2006 har ”bytt sida” till att numer tjäna kapitalet.

Den tidigare finansminister Östros är chef för Bankföreningen och för dess talan, där aktiehandel är en av medlemmarnas brödföda. Och Henriksson var tidigare Socialdemokratisk statssekreterare i Finansdepartementet, men har därefter varit bland annat på IMF, Swedbank och till i höstas VD för Stockholmsbörsen (NASDAX-OMX). Som börschef har Henriksson både uttryckt förståelse för och försvarat högfrekvenshandel. I en chat med tidskriften Privata affärers läsare 2012-01-25 sa Henriksson:

”Sedan ett par år är börserna i Europa och därmed Sverige avreglerade. Det innebär att vi konkurrerar med andra börser om börshandeln. I dagsläget har vi en marknadsandel för aktier i svenska bolag som ligger runt 70 procent. Jämfört med andra börser är detta en hög siffra. Och det är vi stolta och glada över! Svenska aktier skall handlas i Stockholm. Det är bra för Sverige. Om vi skulle ha regler som avviker för mycket från våra konkurrenter finns det en risk för att all handel skulle försvinna till London. Vi ser nu att den s.k. högfrekvenshandeln ökar i hela världen. Hos oss står den för ungefär en femtedel av handeln. Som börs är vi enligt lag skyldiga att tillåta alla som uppfyller våra krav att handla hos oss. En viktig del av högfrekvenshandeln handlar om att vara snabb. Därmed är det en konkurrensfördel att vara så nära marknadsplatsen som möjligt. Vi erbjuder därför alla som vill – och som kan betala – att ställa sina datorer 60 meter från marknadsplatsen. På så sätt kan vi garantera likabehandling. Om vi inte skulle göra det så skulle det troligen dyka upp en aktör som skulle köpa upp all tomtmark bredvid vår datahall. Därmed skulle vi inte kunna garantera en rättvis behandling. Därför har vi detta erbjudande.”

Jens Henrikssons mest långtgående kritik av de som ägnar sig åt högfrekvent handel gäller en ren formfråga då han häromåret ifrågasatte att högfrekvensföretagen inte svarade på kritik:

”Jag tycker att de borde bemöta kritiken”. – Ja, så tufft kan det låta nuförtiden när en Socialdemokrat ryter i från mot ”kapitalet”.

I kapitalismens högborg, USA, är tongångarna paradoxalt nog betydligt hårdare mot kapitalet. Ett exempel på det är boken “Flash Boys” (om HFT) av amerikanen Michael Lewis’s, som uppmärksammats i media den senaste veckan.

20140405_BKD001_0-1

 

Tidskriften The Economist skriver:

“Most people would mark down such frenetic trading as a sign of technological progress and forget about it. But /…/ Flash Boys” alleges that this hyperactivity is a sign of how rigged today’s markets are against ordinary investors. Mr Lewis recounts how a group spent $300m to lay a cable in the straightest possible line from Chicago to New York, cutting through mountains and under car parks, just so the time taken to send a signal back and forth could be cut from 17 milliseconds to 13. In return, the group could charge traders $14m a year to use the line. Traders were willing to shell out those fees because those fractions of a second might generate annual profits of $20 billion. That money, Mr Lewis alleges, comes from the pockets of other investors. The problem was first noticed by investors in the middle of the last decade. Suddenly they found that when they placed an order to buy or sell, the market price would move against them. Somebody appeared to be one step ahead. That was the HFTs at work.” Läs mer – LÄNK!

The Economist avslutar sin artikel med orden:

”If Mr Lewis is right, the victims should start making their voices heard.”

Public News kan inte annat än hålla med om slutraden och hoppas i all blygsamhet på att vårt egen artikel bidrar till fler svenska reaktioner – även från de ledande socialdemokrater som i nuläget mest rapar att det är ”a sign of technological progress – stupid”. Frågan är dock vem som är mest dum, den som blundar eller den som uppmärksammar de bäckar som för ena parten ensidigt blivit till miljarder – både i kronor och dollar.