Feb 222013
 

Musikskolans elitutbildning är en viktig förklaring till det svenska musikundret. Det är både hyllade artister, regeringen och oppositionen överens om. Därför är det konstigt att det är en känslig fråga med motsvarande elitsatsningar på andra områden, till exempel inom naturvetenskapen.  

Micael150ny

KRÖNIKA Micael Kallin

På fredagen delade handelsminister Ewa Björling ut regeringens musikexportpris för 2012. Vinnare blev producenten Johan ”Shellback” Schuster. Årets hederspris för ”utomordentliga och mångåriga insatser” för svensk musik i utlandet gick till hardcorebandet Refused.

 Johan ”Shellback” Schuster fick priset för att på kort tid ha etablerat sig i det internationella toppskiktet som både låtskrivare och producent. Efter att 2011 ha slagit igenom stort som medkompositör och medproducent av Maroon 5:s Christina Aguilera-gästade världshit ”Moves Like Jagger”, som toppade list Billboard-listan Hot 100 i USA och även topplistorna i ytterligare 21 länder – fortsatte Johan ”Shellback” Schuster 2012 sin hitproduktion med nya internationella framgångar för såväl Maroon 5 som Pink, Taylor Swift, One Direction och Sean Paul. ”Shellback” var tillsammans med kollegan Max Martin trefaldigt nominerad inför 2013 stora Grammy-gala i USA och av den amerikanska musikbranschbibeln Billboard har ”Shellback” rankats som den just nu hetaste musikproducenten i världen.”

Handelsministern kommenterade uppskattande musikundret: ”intresset för svensk musik och den betydelse som svenska musikframgångar har på den internationella arenan går inte att underskatta. Det är därför särskilt glädjande att idag få dela ut Regeringens musikexportpris till musikskapare som bidrar till att öka både kännedomen och nyfikenheten på Sverige i utlandet.

Vid prisceremonin passade Refused på att ge en otacksam känga åt regeringen genom att berömma oppostionens politik. Det var lite motsägelsefull, för Refused sa precis som ”Shellback” att de hade musikskolan att tacka för mycket. Och både opposition och regering är ju för ett bevarande av musikskolan och även skolpengen och friskolesystemet är båda parter positiva till.

Johan Schuster

Musikskolan är märkligt nog en elitutbildning med antagningsprov som är relativt okontroversiell, den tillåts att existera utan några större protester. Musikskolan fostrar inte endast duktiga musiker, utan skolorna håller genomgående en hög standard jämfört med den ”vanliga” skolan.

Det är beklagligt att förståelsen för elitsatsningar på andra områden inte är lika accepterade och i praktiken knappt existerar. Istället för att ha en utbildningspolitik som satsar på och sorterar ut kanske en eller ett par av de bästa inom en klass och erbjuda dem spetsutbilning inom deras områden, har vi valt en väg där vi istället sorterar ut de svagaste eleverna. De svagaste blir kvar i klasser som medklassens barn flyr ifrån. Vi har snabbt fått en segregerad skola med stadigt sjunkande utbildningsresultat.

Skolan har alltså blivit mer ojämlik och sammantaget blir vi dummare, mindre bildade. Det vore befriande om politikerna snarast möjligt kunde svälja prestigen och medge att det gigantiska experimentet med skolpeng har gett förödande effekter. Självfallet ska alla friskolor få finnas kvar, men några skattepengar i form av skolpeng får de inte. Skattepengarna ska isstället användas till en jämlik och starkt skola, med utrymmer för att satsa mer både på de starkaste och svagaste eleverna.

Den liberale författaren och debattören Johan Norberg konstaterade nyligen i SVT att just de svagaste och starkaste eleverna är de som den traditionella utbildningen passar sämst för. Klassrumsutbildningen är främst anpassad för den stora gruppen medelstarka elever, och det inget konstigt med det. Men det skulle gå att satsa mer på de två marginalgrupper som hamnar utanför i klassrummet, genom att mer fokus och resurser satsas på både de svagaste och starkaste eleverna. Samtidigt ska självfallet den stora majoriteten få en högkvalitativ utbildning.

Inför fler elitklasser och på större orter kanske även elitskolor. Återinför betygen i tidiga åldrar, från årskurs 3 eller 4, men framförallt avskaffa omedelbart den förödande skolpengen. I de flesta andra länder, inklusive USA och där även det republikanska partiet, har politikerna insett att skolpeng (voucher) leder till segregation och sämre utbildningsresultat. Det är förödande, särskilt i en kunskapsintensiv tidsålder. Och särskilt förödande är det för de elever som får en undermålig skolgång i en segregerad skolmiljö. Deras livschanser minskar dramatiskt med skolpengens negativa effekter. Däremot skulle de inte drabbas av att någon eller några elever lämnar en klass för elitutbildning. Tvärtom, spetsutbildningen skulle höja de allmänna resultaten och vara en positiv katalysator för hela skolväsendet. Utöver det går det att vitalisera undervisningen genom en ökad pedagogisk variation inom den kommunala, förhoppningsvis statliga, skolan.

Skolpengen är inte en liberal reform, det säger sig självt eftersom den bidrar till att barn får mer ojämlika villkor för sin start i livet. Liberalism strävar efter att möjliggöra så likartad start i livet som möjligt, för att göra barn och elever starka och rustade för att leva i ett fritt och konkurrensutsatt samhälle – gällande riktiga marknader. Skolan är inte en äkta marknad. Skolan är en pseudomarknad och det är en bidragande orsak till fiaskot med skolpengen. Sannolikt den mest förödande politiska reformen i modern tid.

Sju år efter att en annan antiliberal galenskapen stoppats – löntagarfonder – infördes alltså om möjligt en ännu värre reform. Frågan är vilken av reformerna som är skadligast; ett delvis socialiserat näringsliv eller en allt sämre bildningsnivå i allt mer segregerade skolor med ett växande utanförskap som följd. Den ena reformen stod en trött socialdemokrati för, hetsade av LO. Den andra reformen stod en ny idealistisk borgerlig regering för.

Avskaffa skolpengen nu, satsa pengarna på de svagaste respektive starkaste eleverna i stället. Det skulle vara en förnuftig reform i liberal anda. Och gör det omgående.