Sep 132012
 

Idén om det fria skolvalet lanserades för mer femtio år sedan av ekonomen Milton Friedman. Det är intressant att notera att Friedman presenterade förslaget samtidigt som amerikansk skolpolitik lades om i syfte att motverka skolsegregation; ett nödvändigt steg efter att Högsta domstolen hade slagit fast att det var illegitimt att utestänga elever på grund av etnisk bakgrund. Den uppdelning i skolor för svarta respektive vita barn som tidigare hade upprätthållits inte minst i Södern, var inte längre legitim. När det fria skolvalet infördes i Sverige 1992 var det också efter en period då skolorna hade fått en mer blandad elevsammansättning i form av barn från ”synliga minoriteter”, d v s människor som utseendemässigt avviker från majoritetsbefolkningen. De klyftor mellan skolor som skolverket nu påvisat i hela landet visade sig också först i regioner men en hög andel ”synliga minoriteter”. Att skolvalet utnyttjas av privilegierade grupper för att undvika kontakt med underpriviligierade grupper visas också av en ny studie som vi genomfört inom ramen för projektet ”Den svenska skolans nya geografi”. Bo Malmberg, Eva Andersson, John Östh: Skolval för vem? | Skola och Samhälle.

———————————————————————————————————————————————————————————————

 

KOMMENTAR Det är glädjande att det publiceras allt fler oberoende forskarrapporter om Sveriges olyckliga val; att införa den segregerande skolpengen för 20 år sedan. Tyvärr är inte läsningen glädjande, i rapport efter rapport konstateras tyvärr det som alla som har ögon och öron redan vet:

”Skolverkets rapport har visat att de löften om förbättrade resultat som utlovades av bl.a. Svensk Näringsliv och Timbro när skolvalet infördes inte infriats. Istället har klyftorna mellan skolor ökat och resultaten har försämrats. Det vår studie visar är att istället för att stimulera ökad kvalitet används skolpengssystemet idag för att subventionera ökad skolsegregation. Är detta verkligen ett effektivt sätt att använda skattepengar?” Det skriver Bo Malmberg, Eva Andersson, John Östh i Skolval för vem?

I och med vägvalet 1992 slog Sverige in på en väg mot ett uppdelat Sverige där avståndet bokstavligen ökar mellan samhällsgrupperna. Det är ett samhälle där inte hela begåvningspotentialen tas tillvara, utan endast medelklassens. Av det blir vi inte bara dummare, utan också mer trångsynta – i dubbel bemärkelse – för vi stänger samtidigt ute nya och alternativa perspektiv. Medelklassens främsta bidrag till samhällsutvecklingen kan inte sägas vara att bidra med intressanta tankar och entreprenörsanda, utan snarare att verka som samhällets pålitliga konserverande stöttesten. I och med det fria skolvalet, har medelklassen skapat en distans till samhällets ”underklass” – som numer inte bara väljs bort via boendet, utan även via skolval då ”annorlunda”, icke önskvärda personer infinner sig i områdets skola. Samtidigt håller medelklassen ”överklassen” i schack, genom världens högsta kapitalskatter och en av världens högsta inkomstkatter. Faktum är att de övre samhällsklasserna är på väg att elimineras, för att ersättas av medelklassen, som under sig bygger upp ett gigantiskt utanförskap. Det är inte ett liberalt samhällsbygge – utan ett egoismens samhällsbygge. I ett liberalt samhälle ges alla barn samma rätt till lika start i livet.

I ”Skolval för vem” har författarna konkret kartlagt hur medelklassen väljer bort, segregerar. Medelklassen visar sin rasism genom fötterna – det handlar om akademiker i allmänhet, som till exempel högre tjänstemän, läkare och journalister. I rapporten visas att: ”elever med högutbildade, svensk-födda, icke-ensamstående, och icke socialbidragsberoende föräldrar är de som åker längst när de ska till skolan. Elever som tillhör synliga minoriteter, som har ensamstående föräldrar, föräldrar utan högre utbildning eller föräldrar med socialbidrag är i större utsträckning hänvisade till den skola som ligger närmast hemmet. Skolvalet kan alltså framförallt utnyttjas av de mer privilegierade.” Det är en tragisk läsning. En utveckling som vi alla förlorar på. Och med vilken rätt berövar vi de bortsegregerade barnen en värdig framtid?

Samtidigt som medelklassen blundar för skolvalets katastrofala samhällskonsekvenser gråter den krokodiltårar över spetsutbildningar, elitklasser och tidiga betyg – sådant som stimulerar vår utveckling och framtid. Istället för att erkänna det verkliga problemet, skapas alltså ett låtsasproblem. Att satsa på en liten elit skadar inte utvecklingen – tvärtom. Men att exkludera och välja bort en femtedel av barnen med sämre socioekonomiska förutsättningar det skadar samhällsutvecklingen på allvar – det kommer även de som fortfarande blundar att förr eller senare bli varse.

Som tur är finns det en relativt enkel lösning på problemet: förstatliga skolan och avskaffa skolpengen. Friskolor som verkligen har något att erbjuda och som innebär ett reellt alternativ till den statliga skolan överlever på egna meriter, inte på att snatta ur skattepåsen. Och elever som verkligen har något att själva komma med, bortsett från att ha fötts i rätt familj, de är välkomna till spetsutbildningar och elitklasser – för det tjänar vi alla på!

 

Public News fokuserar på skola och utbildningsfrågor, bland annat genom vår kolumnist Olof Lundborg, som återkommer senare i veckan men en ny kolumn.

Undertecknad skrev en längre skolkommentar nyligen:

http://www.publicnews.se/2012/08/24/vi-haller-pa-att-tappa-kontroll-over-skolsystemet-svd/

 

”Den historiska domen kommer falla tungt över dem som varit närmast ansvariga i att nedmontera skolan och för att ha ersatt den med dagens flumskola: Carl Bildt, Bengt Westerberg, Beatrice Ask, (Per Unckel), Göran Persson, Ibrahim Baylan och inte minst den som så länge drivit frågan med intensitet: Jan Björklund (även om han nu har börjat inse misstaget). Dessa alla är (eller har varit) hårt arbetande politiker som vigt stora delar av sitt yrkesliv och sin fritid åt att arbeta i samhällets tjänst och ska ha beröm för det, men tyvärr har de genom sina insatser i skolpolitiken gjort större skada än nytta.

Redan namnet på SvD-granskning – ”skolMARKNADEN” antyder att något har gått helt fel. Skola handlar inte längre om bildning, utan om marknad. Men inte en vanlig marknad med konkurrens på lika villkor, utan snarare handlar det om en ojämlik konkurrens på en pseudomarknad, där företag som kallat sig för skola nu får smaka samma medicin som den kommunala skolan, det vill säga att bedriva skola med ett (okänt) minskat antal elever. Kostnaderna är fortfarande desamma för lokaler, klasslärare och övrig personal, men intäkterna minskar för många skolor på ett i förväg ofta okänt sätt. En ekvation som den kommunala skolan länge fått erfara inte går ihop.

När skolor som i åratal skott sig på ett felkonstuerat system nu kastar in handduken, kan de helt fräckt skyffla över eleverna till värste konkurrenten – den kommunala skolan, som alltid får stå för kostnaderna för att ta emot dem som den privata skolan inte kan sko sig på.

Att skattepengar går till reklam för att locka elever till företagens pajasskolor och att ännu större belopp av våra skattepengar fyller konton i så kallade skatteparadis, istället för att fylla våra ungdomars hjärnor med kunskap, det är en megaskandal och ett historiskt misstag. Och trots att både utbildningsminister Jan Björklund och ordförande för Lärarnas Riksförbund, Metta Fjelkner, redan insett detta, lär många unga även framöver berövas sin rätt till en värdig uppväxt med en gedigen utbildning för framtiden.

Det är tyvärr ett odiskutabelt faktum, att de elever som drar nitlotten i dagens skollotteri, de går en dyster framtid till mötes, samtidigt som barnen till pålästa föräldrar, som till exempel politiker, läkare eller journalister, har dragit vinstlotten till framtiden. Dessa föräldrar väljer aktivt bort att deras barn beblandar sig med lägre socialgrupper, oftast med överrepresentation av invandrare – en samhällsgrupp de redan tydligt distanserat sig ifrån i val av bostadsort.

Är det verkligen en sådan skola som dessa samhällsgrupper vill ha? Förblindar egoismen så pass att vuxna som annars kallar sig för upplysta liberaler inte kan se det orättfärdiga och imbecilla i att medvetet skapa ett segregerande skolsystem? Ett skolsystem som för liberaler i andra västliga demokratier är en otänkbarhet. Ett system som inte utnyttjar hela sin potential, hela kunskapsreserven. Har medelklassen verkligen rätt att undergräva samhällsutvecklingen och att sko sig på andra socialgrupper?

På grund av en djup okunskap om marknad och liberalism, finns det alltför många politiker som tror att dagens skola  har något att göra med liberalism, när det istället handlar om idiotism. Skulle gårdagens liberaler, som slogs för en jämlik skola och allas rätt till samma start i livet, se dagens moras med företagsdrivna flumskolor då skulle de kämpa för ett förstatligande och avskaffande av skolpengen. Sverige behöver politiker som vågar ta ställning och kämpa i motvind, som Bertil Ohlin eller Olof Palme, som för övrigt själv var utbildningsminister. Det är mycket svårt att tro att Ohlin skulle kalla dagens skolpolitik för liberal och att den för Palme skulle vara otänkbar är nog ingen avancerad gissning.

Dagens segregationsskola står nu alla partier bakom med undantag för Vänsterpartiet, som också motsätter sig vansinnet med uttag av skattepengar från skolbudgeterna. Det är ett unikum att Vänsterpartiet hamnar rätt i en politisk fråga, men det är bra att åtminstone ett parti gjort det och kan hålla liv i frågan. Socialdemokraterna däremot, ser sig tvungna att köpa de konstruerade argumenten för att inte tappa fler medelklassröster och  står nu bakom den ojämnlika skolan, samtidigt säger de nej till sådant som skulle kunna öka bildningsnivån; som ökat fokus på kunskap genom satsning på läraryrket, elitutbildning och tidiga betyg. Men förhoppningsvis vaknar Socialdemokraterna och andra partier förr eller senare till liv och tillsammans avskaffar dagens flumskola.

Som av en händelse tar nu utbildningsministern, efter många år av självrannsakan, åtminstone tag i en del av frågan genom en utredningen av konsekvenserna av kommunaliseringen av skolan. Utredningen är förhoppningsvis en början på ett uppvaknande, men det brådskar med verklig handling. Vi väntar på att utbildningsministern ska komma ut, och våga säga att han har insett konsekvenserna av tidigare politiska misstag och att det nu är hög tid att rätta till dessa!

Självfallet har friskolor rätt att fortsätta bedriva verksamhet i en marknadsekonomi, men inte med en skattefinansierad skolpeng! Ja till friskolor, nej till skolpeng alltså!

Public News anser att utbildningen är den allra viktigaste delen av ett samhälles infrastruktur och måste sålunda hårdbevakas. Vi är därför glada att vi kan hälsa Olof Lundborg välkommen som fristående kommentator på Public News. Olof är statsvetare och arbetar sedan många år som opolitisk tjänsteman med utbildningspolitiska frågor. Olof skriver främst om ämnen som är politiskt aktuella, eller som åtminstone borde vara det, det gäller inte minst  frågor som berör skolans roll i ett samhällsperspektiv.”

 

 Posted by at 14:09

  One Response to “Skolval för vem? Medelklassens rasism kartlagd”

  1. Jag har några funderingar

    De elever som väljer skola och åker längre, får de en bättre utbildning?
    Och isåfall, hur kan dessa flumskolor som placerar skattepengar i paradiset leverera en bättre utbildning?
    ”Förlorarna är de elever som stannar hemma”, Varför då?

    Ser fram emot svar.