Okt 152012
 

Svenska Akademiens beslut att ge litteraturpriset till den kinesiske författaren Mo Yan väckte också inledande kritik, eftersom han ansågs som alltför nära kopplad till diktaturregimen och alltför försiktig i sina kommentarer om fängslade regimkritiker. När Mo Yan i fredags sade att han hoppades att Liu Xiaobo skulle bli frigiven så fort som möjligt var det dock en tydlig signal om att pristagaren tänker använda uppmärksamheten på andra sätt än som lojal partimedlem. Vilket Akademien nog har alla skäl att vara tacksam för.” Skärp er, Svenska Akademien | Kultur | SvD.

 

———————————————————————————————————————————————————————————————

KOMMENTAR av Sten Bäckström

Nej, Martin Jönsson, Mo Yans kommentar är alls inte någon tydlig signal om att han kommer att använda uppmärksamheten till regimkritik. Tvärtom. När Mo Yan säger att han hoppas att Liu Xiabo ska bli frigiven så snart som möjligt är det ett icke-uttalande som den kinesiska regimen väl tolererar. Snarare visar Mo Yan sin fingertoppskänsla: Hur kan jag ge sken av regimkritik utan att samtidigt göra mig omöjlig här hemma. Tänk efter: Att man hoppas att någon ska kunna bli frigiven snart säger inte mycket. Det skulle kunna tolkas som att man hoppas att Liu Xiaobo gör avbön, och därför kan friges, vilket nog ligger helt i linje med vad regimen i Beijing skulle önska. Det kan ses som en allmänmänsklig, human sak att säga. Det behöver inte betyda att man sympatiserar alls med Liu Xiaobos åsikter och handlingar.

Mo Yan visar här att han fortsätter att balansera på slak lina i detta spel, och att han är en mästare på ”tillåten” kritik. Det innebär ingen ändring av inriktning. Vi får väl se framöver om Mo Yan bekänner färg, eller om han fortsätter sin diplomatiska linje.