Feb 242017
 

 Sedan sjukersättningen infördes år 2003 har ersättningen minskat med en femtedel i värde, jämfört med genomsnittslönen på arbetsmarknaden. De med en inkomstbaserad hel sjukersättning fick i december 2016 i genomsnitt knappt 39 procent av genomsnittslönen på arbetsmarknaden, trots att lagen säger att ersättningen ska ge 64,7 procent av förlorad arbetsinkomst. Den främsta orsaken till att de med sjukersättning får för lite i ersättning är att ersättningen inte följer löneutvecklingen. En annan orsak är försäkringskassans beräkningar. Dessutom innebär ”jobbskatteavdragen” att gapet ökar ytterligare.

Drygt 300.000 personer får sjukersättning, antingen som en inkomstrelaterad ersättning eller i form av en garantiersättning, motsvarande maximalt 2,4 prisbasbelopp, för dem som har haft låga inkomster. Den inkomstrelaterade ersättningen ska enligt lagen ersätta upp till 64,7 procent av förlorad arbetsinkomst men ersätter betydligt mindre.

I december år 2003 var hel inkomstrelaterad sjukersättning i genomsnitt 49 procent av arbetsmarknadens genomsnittslön. I december 2016 hade ersättningen sjunkit till knappt 39 procent av genomsnittslönen på arbetsmarknaden. Förklaringen är att de med sjukersättning endast har kompenserats för inflationen genom att ersättningen räknats upp med prisbasbeloppet istället för att följa löneutvecklingen, trots att ersättningen ska vara inkomstrelaterad (prop. 2000:01/96).

Sjukersättningen har redan sjunkit med en femtedel i värde som andel av genomsnittslönen sedan år 2003. Det innebär att de med inkomstrelaterad hel sjukersättning får i genomsnitt 3.200 kronor mindre i månaden än om ersättningen räknats upp med löneökningarna genom ett inkomstindex, och så länge arbetsmarknadens löneökningar överstiger inflationen kommer värdet av sjukersättningen fortsätta att urholkas.

Slutsatsen är tydlig; en ersättning som inte indexeras med löneutvecklingen fungerar inte som en inkomstbortfallsersättning, utan är endast en grundtrygghetsersättning.

En annan viktigt orsak till att den inkomstrelaterade sjukersättningen hamnar långt under aktuella lönenivåer är försäkringskassans egna beräkningar av en så kallad antagandeinkomst. Försäkringskassan beräknar antagandeinkomsten för den som ska beviljas sjukersättning utifrån dennes historiska inkomster. De inkomster som ligger till grund för beräkningen består ofta av andra inkomster än de senaste helårslönerna, till exempel sjukpenning. Dessutom beräknas antagandeinkomsten som ett genomsnitt av tre tidigare inkomstår.

 

Givet att lönerna ökar årligen, är det näst intill omöjligt för en individ att få 64,7 procent i ersättning för utebliven lön. Ersättningen hamnar redan från början ofta långt under 64,7 procent av aktuell lön för den som beviljas sjukersättning och därefter minskar värdet år för år till följd av utebliven kompensation för arbetsmarknadens löneökningar.

Skillnaderna mellan lön respektive sjukersättning förstärks ytterligare med ”jobbskatteavdragen”. De med inkomstrelaterad hel sjukersättning betalade i december 2016 i genomsnitt 1. 000 kronor mer i skatt i månaden än arbetstagare på samma inkomstnivå. Det innebär att de med hel sjukersättning betalade 50 procent mer i skatt än arbetstagare. På lägre inkomstnivåer är skillnaderna ännu större, uppemot 70 procent. De med inkomstrelaterad hel sjukersättning fick i december 2016 i genomsnitt ut 9. 715 kronor efter skatt och de med endast garantiersättning 6. 985 kronor!

 

År 2003 fick löntagare i genomsnitt ut 91 procent mer efter skatt än de med inkomstrelaterad hel sjukersättning, år 2016 hade gapet ökat till 161 procent.

Källa: Skatteverket, Försäkringskassan samt egna beräkningar.

År 2003 var skillnaden mellan genomsnittslön och inkomstrelaterad hel sjukersättning i genomsnitt 106 procent före skatt och 91 procent efter skatt. Skatten minskade då alltså skillnaderna, så som ett skattesystem normalt fungerar. År 2016 hade gapet före skatt ökat markant till 158 procent, men efter skatt hade gapet ökat ännu mer, till 161 procent. Skillnaderna blev alltså ännu större efter skatt. Istället för att som tidigare ha en utjämnande effekt ökar skatten idag inkomstskillnaderna mellan inkomster på de nivåerna. Skatterna gör nu alltså fattiga med sjukersättning relativt sett ännu fattigare.

Att de som tjänar minst betalar mest i skatt strider mot tanken på skatt efter bärkraft och innebär att Sverige delvis har ett regressivt skattesystem, som i de här fallen ökar istället för att minska klyftorna. Sverige är sannolikt det enda land i världen som i praktiken har en ”straffskatt” för sjuka och arbetslösa, vilket är effekten av ”jobbskatteavdragen”. Sverige har uppenbarligen fått nya Pomperipossaskatter.

Micael Kallin