Nov 112012
 

Vi erkänner att Public News har en dold agenda. Men låt oss först berätta om annat intressant  på vår agenda. Hur vi som en liten redaktion vill, men ofta måste avvakta med att berätta the Big News – till det att det är möjligt. Det gäller till exempel den mer ingående berättelsen om hur det faktiskt var en person som till vardags har hand om JAS Gripen som styrde det beryktade planet över Vitryssland som innebar att Sveriges diplomatiska förbindelser bröts med landet. Och om hur det var en högt uppsatt tjänsteman i statsförvaltningen som i praktiken planerade aktionen (tillsammans med reklambyrån). Vi har även ett par andra längre reportage som ligger och väntar på att ”säkras upp”, så att det finns en redaktion kvar efter publicering.

Varför berätta mer om Public News just nu kan man undra. Jo, det beror på att när vi nu har växt explosionsartat på väldigt kort tid har vi fått många frågor om vilka vi är, vad vi vill och vad vi har på agendan. Därför kan det vara läge att besvara de frågorna.

Public News är ett journalistiskt experiment som lanseras i en brytningstid för traditionell media. Då tryckta dagstidningar är på väg att fasas ut till förmån för nyheter via internet. Spelplanen är öppen, framtiden är oskriven. Ingen vet vilken nättidning som kommer att vara den ledande om några år, eller ens vilka av de traditionella tidningarna som överlever den pågående omställningen.

Vår journalistiska idé är att kunniga och fria skribenter ska dela med sig av sin kunskap i välskrivna och initierade artiklar. Det är en ny typ av journalistik som inte är helt okomplicerad. För hur handskas man med grundprinciper som saklighet och opartiskhet om det är sakkunniga privatpersoner som för pennan? Det är en daglig fråga att ta ställning till. Och hur separeras journalistik och tyckande i respektive artikel.

Vi har löst det med att varje skribent skriver under en tydlig vinjett som ”krönika”, ”kommentar” eller ”analys”, där saklig och opartisk information ska vara tydligt separerad från slutsatser och åsikter, som i sin tur ska uttalas explicit, så att det inte råder någon tvekan om vad som är vad. Därmed avser vi att kunna leverera djupare kunskap tillsammans med personliga reflektioner och slutsatser, av välprofilerade skribenter.

Ett problem idag är att till följd av åratal eller till och med decennier av neddragningar har traditionell media en urvattnad kompetensen på redaktionerna, samtidigt som många mediekonsumenter vant sig vid att lättare kommer åt internationella nyheter och förväntar sig en hög standard. Här vill vi fylla ett tomrum, med mer kunskap och mer internationella nyheter.

Vi är i ett uppbyggnadsskede och brottas dagligen med frågeställningar som andra redaktörer haft att ta ställning till under åratal. Det är ”learning by doing”. Det är roligt, stimulerande och utvecklande för oss alla. Och läsarreaktionerna har inte låtit vänta på sig. Tillväxten är enorm på den ytterst korta tid vi har funnits.

Oktober var vår andra månad, ökningstakten var då 123 procent och vi nådde 3.071 unika läsare, men vi är redan nu uppe i betydligt högre tal än så. Det är glädjande och vi vet inte riktigt var det här experimentet slutar. Vi har också planer på att i december öppna upp det mer förlåtande forumet ”Voice”, för att släppa fram de artiklar vi tycker är lite väl vildvuxna för PN.

Och så var det frågan om hemlig agenda. Det har vi, nämligen den som vi har uttryckt ovan. Vi vill bredda och höja det offentliga samtalet genom initierade och stimulerande artiklar – det är vår hemliga, men numer uttalade agenda. Vi vill alltså både höja kvaliteten men också bredda samtalet genom att ge andra perspektiv och genom att våga behandla ämnen som kanske är tabu för gammelmedia.

Vi är den redaktion som redan nu kanske har den ledande östasienbevakningen genom Sten Bäckström (med benäget bistånda av släkt och vänner). Och med Per Balderssons penna bygger vi upp den vassaste Europabevakningen. Vi har också ambition att ha den mest omfattande penningpolitiska bevakningen och även den mest initierade privatekonomiska via systersiten ”Banking”. Och med Jenny Damm satsar vi mer på vår kulturbevakning. Och som bekant har vi också mycket initierad och välläst skolbevakning och även mediebevakning, med Olof Lundborg respektive Elizabeth Dacey-Fondelius. Vi har också haft insyn i den amerikanska valrörelsen med hjälp av Elizabeth Walentin.

På senare tid har vi även förstärkt den statsvetenskapliga bevakningen med hjälp av Julia Marin Hellwege och miljöbevakning med hjälp av Magnus Rothman. Och sist men inte minst har vi våra två yngsta och mest partipolitiskt orienterade reportrar som till synes återfinns lika långt ut på vänster respektive högerkanten från mitten; Erik Hegelund respektive Alfred Askeljung – som ger oss sina perspektiv på dagens samhällsfrågor.

Själv ägnar jag mig helst åt att läsa och skriva, men tyvärr har redaktörskapet inkräktat på det, så det är bara att hoppas på att det dyker upp luckor i framtiden. Vi gör dagligen så gott vi hinner och kan. Vi har hållit på i 2 månader, inte i 2 sekel som de gamla drakarna, så ni får nog vänta ytterligare ett par månader på ännu fler banbrytande händelser – men de kommer  – ”You Ain’t Seen Nothing Yet”!

Välommen och läs, kommenterar och stöd oss i vår utveckling, dag för dag!

 

 

 Posted by at 0:53

  One Response to “Sanningen om Public News”