Okt 042012
 

 

På min TV-skärm

Ikväll var det första presidentdebatten, och vinnare av rond 1 var Romney. Han var pigg och påläst och
mötte Obama hela tiden med ett lätt leende. I ett långdraget debattformat (vad höll moderatorn Jim Lehrer på med?) var Romney tydlig och lätt att förstå. Han hade många koncisa punkter och aktuella exempel. Det märks att han har hårdtränat de senaste månaderna. Han lyckades undvika de flesta fallgropar han föll i under primärvalsdebatt.

Som kontrast var Obama mer trött och betedde sig som han helst ville vara någon annanstans. Han lät för akademisk och det märks att som sittande president har det varit ett tag sedan han har varit tvungen att ta en debatt. Men det var ingen katastrof och han lyckades hålla lugnet.

Inom republikanska kretsar är det vissa som påstår att Romney gav det bästa framträdandet av en GOP-kandidat någonsin. Det låter lite överdrivet men jag är säker på att Obama helst skulle ha mött en opponent som McCain (kommer du ihåg McCains argument som inte alltid hängde ihop och började med “my friends”?)

Samtidigt hör man många som verkar helt förvånade att Romney segrade. Men det var ingen stor överraskning, utan snarare ett klassisk recept—en underdog som hårdtränar, och en comeback-berättelse som media älskar.

Även om han gav de bästa retoriska svaren, så är det fortfarande så att Romneys planer inte håller helt. Och vi har alla sett från mångas första debatt (från Mondale till Kerry) att där den som vinner debatten ändå inte vinner valet.