Nov 082012
 

Det verkar som om det inte finns något slut på galenskaperna kring Riksbanken.  I dag var det dags för en ny cirkus i Riksdagens finansutskott, med ingen mindre än Riksbankschefen Stefan Ingves uppbackad av vice Riksbankschefen Per Jansson. Medvetet eller omedvetet hånar de lagstiftarna när de pratar om att reporäntan  har en premie och antyder att det beror på brister i lagstiftningen.

SNABBANALYS av Micael Kallin

Under ett par års tid har Riksbankschefen Stefan Ingves öppet trotsat lagstiftarna med att motivera en relativt hög ränta med att hushållens skuldsättning är för hög. Det finns enligt Ingves risk för en ny bostadsbubbla och att han därför håller räntan högre än önskat.

Ingves har implicit hävdat att han är tvungen att ”ta sitt ansvar” för hushållens skuldsättning eftersom Riksdagen inte har beslutat om andra åtgärder, så som amorteringskrav eller minskade ränteavdrag. Ingves har fått med sig en majoritet i Riksbankens beslutande direktion på sin linje – mot sig har han haft de två mer skolade ledamöterna, Karolina Ekholm och framförallt den internationellt ansedde penningpolitiske forskaren Lars E O Svensson. De har dels hävdat att det inte finns något akut skuldproblem, dels att räntan är ett ineffektivt vapen mot en eventuell sådan situation.

I mitten av oktober gav Ingves i en debattartikel minoriteten i direktionen delvis rätt i deras argumentation, men samtidigt blev han än mer tydlig i sitt uppsåt, genom att skriva att han i dagens situation inte har något annat val än att ta sitt ansvar för den finansiella stabiliteten. Det var en öppen uppmaning till lagstiftarna att besluta om åtgärder, om de inte vill ha en ”för hög ränta” under överskådlig tid. Ingves debattartikel kom dagarna innan oktobers penningpolitiska möte. Innan publiceringen räknade marknaden med att räntan skulle sänkas, men därefter förstod alla att så inte var fallet längre. Publiceringen var alltså ett etikettbrott i dubbel bemärkelse.

Vill ha skuldtak för hushållen 

I dagens utfrågning i Riksdagens finansutskott  tog Ingves tillsammans med Per Jansson galenskapen ännu längre. På direkt fråga började Ingves att spekulera i ett numerärt mål för hushållens skuldsättning som idagsläget uppgår till i genomsnitt 170 procent av disponibel inkomst. 200 procent är det tak Ingves kan acceptera – personligen, la han till ödmjukt. Annars blir det hög ränta – har vi lärt oss. Och det har i synnerhet de i genomsnitt 40.000 (enligt Lars E O Svenssons studier) som till följd av för hög ränta varit arbetslösa under den senaste 15-årsperioden lärt sig.

Inte nog med att Riksbankschefen la korten på bordet om skuldsättningen, så kontrade Per Jansson med att förtydliga att dagens reporänta innehåller en premie för att bekämpa hushållens skuldsättning. Snacka om att tala klarspråk! Men, så kom ett paradoxalt tillägg; majoritetens agerande och beslut betyder inte att de agerar efter ett dualt penningpolitiskt mål!

Enligt uppgift ska Per Jansson längre in i utfrågningen med Finansutskottet ha gett sin personliga skräckbild av skuldsättningen och sagt att ”det enda sättet att lösa den privata skuldsättningen i Sveriger är en krasch” (på bostadsmarknaden får man anta). Per Jansson måste sätta skräck i majoriteten på ett sätt som göra att man kan betvivla att det verkligen blir en räntesänkning i december, som marknaden tror. Och lägg till det faktum att det senaste penningpolitiska protokollet andades mer hökatighet än förväntat.

För den som inte vet det har Riksbanken gjort stor sak av att det ska vara enkelt att förutse räntans utveckling. Banken har därför till och med infört en räntebana som visar hur den antar att räntan ska utvecklas framöver. Men, som till exempel det senaste penningpolitiska mötet visade, så har det blivit tvärtom. Marknaden vet inte längre vad som gäller.

Är det Riksbankslagen eller är det Ingves och majoritetens hjärnspöken och utspel som ska tolkas och förstås av marknaden? 

Till saken hör att Riksbankens majoritet är i minoritet i ekonomkåren i stort. Den så kallade skuggdirektion står bakom minoriteten tillsammans med många tunga ekonomer utanför banken. Och Ingves argumentation har mötts av många upprörda kommentarer av annars sansade ekonomer, bland annat av Swedbanks chefekonom Cecilia Hermansson, som till SvD sa att:

”Nu har vi inte ett problem på husmarknaden och kredittillväxten har avtagit. Husmarknaden har kylts av rejält. Man kan inte bara ha skuldsättningen i fokus i ett läge som råder nu, och pekade på att man måste se hur penningpolitiken verkar för hela ekonomin, för industrin, arbetslösheten och för inflationen.”

Det måste vara uppenbart för var och en att den här otydligheten inte kan fortsätta. Riksbankslagen måste ses över. I synnerhet i dagens läge då världens centralbanker är de som står för de ekonomisk-politiska åtgärderna som på kort sikt är avgörande för världskonjunturens återhämtning. Men i en omvärld med i princip nollränta, stretar Riksbanken alltså emot, alltmedan varslen duggar tätt och de arbetslösa dras allt längre in i åtgärdernas maskineri.

Tillsätt en utredare och påbörja arbetet med en proposition Anders Borg. Gör det idag – de arbetslösa väntar, tillsammans med de varslade! 

 

 

  One Response to “Riksdagsskandalen – cirkus Ingves”