Sep 212013
 
Statsministern avslöjade den gångna veckan – återigen – sitt rätta jag. Statsministern visar på stor arrogans och förakt när han utser en extremist till statsråd. För den som funderar över vad Livets ord och närbesläktade organisationer egentligen står för går det relativt enkelt att verifiera att stastministern utser en – enligt internationell terminologi – rasist till statsråd. SD och KD gör säkerligen vågen, andra duckar för vansinnet.

reifeldt

Fredrik Reinfeldt saknar rådgivare med integritet

Stastministern avslöjade sitt rätta jag vid flera tillfällen den gångna veckan. Första strip-teasen skedde i SVT Aktuellts minidebatt med den till synes opolitiske representanten för Socialdemokratin, ordförande Stefan Löfven. Två av Public News fokuserade frågor – segregationsskolan och den internationellt sett höga arbetslösheten – blev huvudfrågor. När Löfven sa att det parti som han är pr-ansvarig för, S, vill ha en skola för alla, då tittade statsministern sig förvånat omkring. ‘Alla, det är väl ändå barn tillsvenskar mitt i livet’ som avses, funderade antagligen Reinfeldt i ett försök att förstå det något främmande och inkluderande ordet ‘alla’.

Statsministern förtjänar förvisso stor respekt för att han har vigt sitt liv åt ett mycket viktigt uppdrag i samhällets tjänst, och överlag har han gjort en berömvärd insats. Statsministern är en begåvad, men vanlig kille, med intresse för ‘brudar, fotboll och bärs’ – därtill hyser han ett stort intresse för samhällsfrågor och makt – han vet hur han skaffar och behåller makt. Intellektuell är han kanske inte, men folklig och populistisk. Samtidigt är Reinfeldts styrkor hans svaghet, han har ofta signalerat att han inte förstår ‘vanligt’ folk, trots att han själv är tämligen vanlig – sitt ämbete till trots.

Spelar det då någon roll att statsminstern utser en minister med hemvist i religösa extrimistiska organisationer. Ja, det gör det! Att utse Elisabeth Svantesson till geringens nya arbetsmarknadsminister är en provokation mot framförallt alla homosexuella, det vill säga uppskattningsvis en halv miljon svenskar. För en person som varit engagerad i en organisation som Livets ord hyser med största sannolikhet nedvärderande åsikter om homosexuella, vilket bland annat Svantessons voteringar bekräftat.

Det är inte vågat att anta att Svantesson, liksom hennes vänner i Livets ord, tycker att homosexualitet är en synd eller sjukdom som helst bör utrotas eller åtminstone motarbetas. Hittills har Svantesson svarat fegt och undvikande på frågor om sin syn på bland annat homosexuella.

Antag att statsministern utsett en minister med motsvarande syn på en etnisk, kulturell eller religiös grupp, till exempel judar. Det hade som alla säkert inser varit helt omöjligt – helt oacceptabelt. Det hade till och med statsministern själv insett. Däremot inser inte Reinfeldt problematiken med att ha en homofobisk arbetsmarknadsminister. Det är tragiskt och oroväckande och visar på bristande omdöme. Förtroendet är allvarligt skadat för statsminstern.

Men Svantesson är ju så duktig, hon har forskat å allt, heter det. Ja, hon är säkert kompetent, annars hade hon inte blivit utnämnd. Det finns säkert också kompetenta antisemiter, men skillnaden är att de utses inte till ministrar – där går gränsen. Homofobi – ja tack! Antisemitism – nej tack! Så ser verkligheten ut i Reinfeldts regering, som vilar på ett kristet parti som en av de fyra pelarna.

Reinfeldts fördömande av Sverigedemokraterna skorrar falskt och nu har han än en gång bevisat att avståndstagandet mot SD endast är cynisk taktik. SD som allt som oftast stöder den kristna regeringen, känner sig nu säkert än mer kallade att ta plats som det femte partiet år 2014. Och varför inte? Där hör uppenbarligen SD hemma – trots sin antiliberalism.

Svantesson är kanske endast en ‘rasistisk’ testballong, för att släppa in homofoba och nvandringskritiska SD i en decimerad borgerlig regering.

(Internationell definition av ‘racism’ avser även homofobi)