Dec 112012
 

SVT och Ekot, SR, blev grundlurade i helgen. I lördags publicerades den absurda nyheten där symptomen på Parkinsons sjukdom angavs vara biverkningar av medicinen. Det var en ”råttforskare” som höll show med en införstådd SVT-reporter – verkade det som.

KOMMENTAR Micael Kallin

Den som vill lura media ska göra det på en fredag eftermiddag. Det visste dem som lurade både SVT Nyheter och Ekot, SR. Under helgen sändes två märkliga inslag, men de flesta tidningsredaktioner, inklusive TT, hängde naturligtvis på. Källkritik, det vill säga att gå till primärkällan, var det inte tal om.

Både Ekot och Rapport hade den skruvade nyheten om Parkinsons sjukdom – mest förvrängt och absurt var det i Rapportinslaget, som inte gick att uppfatta som något annat än ett rent plojinslag. Där ”forskaren” Pär Halje vid Lunds Universitet stod med några hemmagjorda gem i ena handen (som han själv ”lött ihop och målat med silver”!) dem sätter han sedan in i ”Parkinsonråttor”. Teamet, det vill säga ”reportern” och ”forskaren” framställer det som om de har hittat Parkinsonssjuka råttor i någon kloak (i själva verket sker forskning på möss där symptom simuleras). På Twitter talades det om ”repetition” inför inslaget.

Det mest absurda är dock den fullständiga sammanblandningen av fakta i inslaget, där symptom genomgående sägs vara biverkningar. Det kanske mest kända symptomet på sjukdomen är tremorer, det vill säga skakningar, om detta sägs i SVT-inslaget att: ”Många som drabbas av sjukdomen får ju kraftiga skakningar som biverkning av medicineringen.”

Och Ekot rapporterade att ”Sjukdomen kan effektivt hållas i schack med en medicin som heter L-dopa, men efter cirka fem år kommer biverkningarna. ‘Den stora begränsningen är just att efter ett antal års behandling så är det väldigt många patienter som utvecklar de här allvarliga biverkningarna i form av ofrivilliga rörelser och stelhet, så det är absolut ett stort problem för de här patienterna’.”

L-dopa, det vill säga dopamin, är endast en av flera mediciner mot Parkinsons, det är dock den vanligaste. L-dopa kan vid större doser ge biverkningar som hallucinationer eller överrörlighet. Det beror på för stort intag av dopamin vid ett och samma tillfälle. Båda symptomen kan alltså i teorin även drabba icke-parkinson’s sjuka personer om dessa skulle inta en större dos L-dopa. Eventuella biverkningar är alltså relaterade till medicinmängden, och den sjukes övriga tillstånd, inte hur länge en patient har haft sjukdomen. Stelhet är överhuvudtaget ingen biverkning utan ett av de initiala symptomen på sjukdomen ofta tillsammans med muskelsmärtor, båda motverkas av bland annat L-dopa, men är inte en biverkning av medicinen.

Vad som däremot händer efter en 5-10 års medicinering är att effekten av medicinen avtar. När denna fas inträffar finns andra metoder att tillgå, som till exempel att en pump ”opereras in”, och då tillför kontinuerlig och jämn dompamindos.  Den som har svårare varianter av parkinson’s, som så kallade plusjukdomar som MSA, har dock ingen hjälp av medicinen eller endast mycket begränsad hjälp under sjukdomstiden, som i dessa fall har en duration på vanligtvis 5-12 år.

På Lunds universitet har man tagit emot många reaktioner på Rapportinslaget och det diskuteras internt enligt fakultetens kommunikationschef Johanna Sandal.

Så här lät en reaktion på inslaget som kommit till PN: ”Parkinson-inslaget var bland det märkligaste jag sett. ‘Signalerna går in i apparaten här och kommer ut på skärmen där’ (vem säger så i ett vetenskapligt inslag?), och så killen i bakgrunden som sitter och tittar på skärmarna och sen sitter och tittar in i ett mikroskop. Det hela får en att tänka på Killing-gänget eller nåt. Det måste handla om ett olycksfall i arbetet, eller någon som avsiktligt skämtat med dem.”

Se spektaklet själv:

Att fela är mänskligt, som det heter. Det gäller även för oss journalister, det är enkelt att det blir syftningsfel och andra skrivfel. Avsikten är inte att ”hänga ut” seriösa journalister som har begått ett misstag, liksom även undertecknad gör.

Avsikten är istället att väcka frågan hur dessa fel kunde begås utan att de rättades till någon gång under helgen, och framförallt;

Hur gick det till när inslagen gjordes, har någon efterredigerat dem?

Varför upptäckte ingen felen?

Varför rättades inte felen ens när redaktionerna fick information om dem? 

 

 

  One Response to “Råttforskare lurar SVT och Ekot”