Nov 172012
 

Nu har mer än en vecka gått. Och jag och många amerikaner har all anledning att vara glada eftersom Obama fick fortsatt förtroende!  Jag har själv haft en intensiv och givande vistelse i Washington, där jag kommenterade valet för SVTs och SRs räkning.

KRÖNIKA Elizabeth Walentin

Det var en speciell känsla att vara mitt i livesändningen på P1 under Obamas historiska segertal, ett tal som nästan fick mig att få tårar i ögonen. Obama den retoriska hjälten var tillbaka, och förhoppningarna är stora att han kan bli en starkare ledare framöver.

Även om han vann är det viktigt att komma ihåg att det inte var för att Obama drev den perfekta kampanjen. Han gjorde några taktiska misstag, precis som alla valkampanjer. Jag tänker främst på hur Obama saknade en övergripande berättelse, väntade så länge med att tydliggöra för väljarna vad han hade åstadkommit, och lät Romney få övertaget under den första debatten. Och samtidigt var inte Romneys kampanj helt usel, de var mycket mer välorganiserade och flitiga i sociala media än McCain för fyra år sedan.

Men till slut gav Obama bättre argument än Romney vad han vill göra för landet. Sedan finns det många andra anledningar till att Obama vann—från en mer etniskt mångfaldig väljarkår till ”kvinnofrågor” som blev avgörande.

3 saker jag lärde mig från presidentvalet 2012

Nu med lite tid för eftertanke (passande nog i en vacker redwood-skog under helgen här i Kalifornien) har jag försökt att komma på mina egna ”take-aways”  efter presidentvalkampanj en 2012. Det är så mycket lärdomar från det här valet, och förhoppningsvis mycket man kan använda även i svenska valet 2014.

1.       Ja, ett omval kan bli riktig spännande

Det fanns stunder när vi alla klagade att valet 2012 inte var riktigt intressant som valet 2008. Vi saknade dramatiska game-changers som avslöjande av Sarah Palin som vice-presidentkandidat var för fyra år sedan. Efter  en långdragen primärvalskampanj och några sega månader för Obama, kunde det här valet kännas sömnigt ibland. Det blev inte bättre av att både Romney och Obamas kampanj var så ”calculated” och försiktigt runt media, så att ingen vågade göra något riktigt intressant utspel.

Men till slut blev det ett riktigt spännande val ändå. Hur skulle 47%-uttalandet, orkanen Sandy, och Obamas första debatt påverka valresultat? Hur skulle osäkra väljare rösta i nyckeldelstaterna? Det finns överraskning även i ett omval, så att man som politisk strateg bli riktigt nervös på valvakan.

 2.       Pengar är inte alltid avgörande, det är ”ground-game” som gäller

Under hela valet har vi pratat om ”super-pacs ”och deras betydelse, och hur rekordmycket pengar skulle gå till negativt reklam på delstatsnivån.  Men till slut är det inte vad folk ser på TV och läser i sociala media som helt styr hur de röstar. Utan det är fortfarande den gamla hederliga personliga kontakten som gäller.

Det kallas för ”ground game” och det är det som är Obamas styrka. Hans kampanj öppnade upp flest lokalkontor, knackade på flest dörrar, och ringde flest samtal. Hans kampanj använde kvantitativa metoder och vetenskapliga modeller för att nå rätt väljare, gata för gata.

3.       Lita inte på experterna på TV

 De experter som kommenterar valet på TV kan ha fel. Det såg vi med alla republikanerna som uttalade sig på Fox News, som var helt säkert att Romney hade fått övertag de sista veckorna. Mest minnesvärt var Karl Rove och hans påstående på valnatten.

Som medieexpert är man där för att spela en viss roll—utifrån både vem du själv representerar och vad producenten är ute efter. Det förväntas ett visst budskap, och efter ett tag börjar man säga samma sak om och om igen. Jag märkte det själv när jag fick själv chansen att vara i studion under valnatten. Det är svårt att kommer med riktig djup, ärlig analys i ett uppstyrt format. Risken är att man tror för mycket på experterna och glömmer bort väljarna.