Jun 232013
 
Brottsoffer överges av polisen om brottet anses vara för komplicerat. Flera flickor och unga kvinnor har under de senaste åren berövats livet då polisen valt att inte göra mer omfattande utredningar. Flickornas oro har viftats bort och de har lämnats till sina förövare, vilka ofta är närstående vänner eller familjemedlemmar. Andra har trakasserats via internet och då har offren oftast varit ännu mer utelämnade – självmord har ibland blivit utvägen.

 

Micael150ny

KRÖNIKA Micael Kallin

 

Vad händer när en rättsstat inte tar ansvar för det våldsmonopol den tilldelats av medborgarna – när dessa lämnas åt sitt öde och i värsta fall tvingas in i rollen som förövare för att försvara sig och närståendes liv? 

Ett brottsoffer besitter inte statens verktygslåda att försvara sig; denne kan inte gripa eller förhöra någon eller på annat sätt vidta förebyggande åtgärder. Brottsoffret kan inte heller använda sig av mildare våld, som att föra bort en person eller döma någon till besöksförbud eller frihetsberövande, i självförsvar. Nej, ett brottsoffer som är utelämnad åt sitt eget öde har sannolikt endast (grovt) våld att ta till i försvar. De brottsoffer polisen överger blir sålunda dubbelt drabbade, antingen tvingas dem till att bli gärningsmän i sitt försvar, alternativt att själva förgöras att dem som de terroriseras av.

I de allt fler fall polisen sviker begår den ett av samhällets allra grövsta övergrepp på medborgaren. Med internets tilltagande utbredning kommer vi tyvärr att få se alltmer av en sådan händelseutveckling och det förskräcker. Ett fall som nyligen väckte uppmärksamhet var den 13-åriga flickan i Kumla som först utnyttjades av en cynisk vuxen och därefter mångfaldigades övergreppet genom internet-terror. Flickan tog sitt liv. Många skulle ha gjort detsamma. Och många kommer att ta sina liv.

Var och en som idag terroriserar någon på internet är indirekt medskyldig till Kumlaflickans död. Var och en som förhåller dig tyst och passiv är skyldig. Mot terror kan man endast vara för eller emot, neutralitet går endast att inta mellan öppna och definierade parter. Det går inte att förhålla sig neutral till något som man per definition inte vet vad det är. Den som intar en passiv position blir därmed en del av den odefinierade massan – skyldig.

Vi har också många välkända fall där unga kvinnor ropat på hjälp, men inte fått det fullt ut, som till exempel Fatime och Pela. Vid varje tillfälle har polisen efteråt konstaterat att den hade kunnat göra mer eller att den inte lyssnat eller utrett ärendet ordentligt. Efteråt konstaterar då polisen att en utredning ska tillsättas. Men då är det försent. Ta anmälare på allvar – utred medan tid är och stoppa förövarna.

Det är också viktigt med ny lagstiftning vad gäller terrorn på internet, som kommer att skörda många offer. Upploppen i Göteborg i vintras var en liten föraning om vad vanmakten och frustrationen kommer att göra. För att något stävja internethatet krävs omfattande utbildning i skolan och en tydligare lagstiftning. Det brådskar Beatrice Ask. Höj tempot!

Polisens begränsningar 

Efter att själv ha överlevt tre mordförsök (sannolikt på grund av mitt journalistiska arbete enligt SÄPO) och nu utsatt för en välorganiserad internetkampanj – sålunda med syfte att tysta mitt journalistiska arbete alternativt att hämnas tidigare granskningar, publiceras med start idag researchmaterial på www.publicvoice.se Där publiceras bland annat namn och ip-adresser till dem som ingår i terrornätverket som agerar för att tysta en journalist. Inloggning krävs: info@publicnews.se

Anledningen till att inte publicera mer här på PN om mitt eget fall är att jag är part i målet och publiceringarna passar därför inte på denna sida som har opartiskhet som ledstjärna.

Polisen då? Ja, de har utsett mig till ”förundersökningsledare” och kräver hela tiden nya bevis för att skrida till handling; upprepade mordhot via sms, telefon och mail, med tele och ip-nummer räcker inte för polisen. Brottsoffret ska antingen själv utsättas för mer våld alternativt lösa fallet ensam, innan polisen agerar. Det är en kräkning och en skandal, som ingående behandlas på www.publicvoice.se

Bild1

I värsta fall har Jan Guillou och Inga-Britt Ahlenius rätt i sina slutsatser – att även den svenska polisen har korrupta och politiserade celler. Eller ring och fråga den demokratiskt lagda pressekreteraren vid Rikspolisstyrelsen Carolina Ekéus om hur det kan förhålla sig. Dotter som hon är till den framgångsrike diplomaten – ränderna kommer och går i varannan generation säger sägen.