Apr 212014
 
Nobelpristagaren Paul Krugman har rätt i att Riksbanken sannolikt har västvärldens sämsta penningpolitik. Resultatet är deflation, lägre tillväxt och högre arbetslöshet. Stefan Ingves tvingade bort sin främste opponent från Riksbankens ledning, Lars EO Svensson. Nu är det dags för Ingves att inse att det är hög tid att själv lämna Riksbanken. Ingves klarar inte av jobbet – att bekämpa deflationen och uppfylla inflationsmålet på två procent.
Paul Krugman & Stefan Ingves

I påskhelgen gick Paul Krugman till förnyad attack [länk] på Stefan Ingves och Riksbanken – vars politik han tidigare dömt ut som att den ”kan vara den sämsta i västvärlden”. Krugman raljerar över Ingves lögn om att ingen hade kunnat förutse att Sverige skulle hamna i deflationsfällan, trots att Ingves egen direktionsledamot, Lars EO Svensson, varnade för det i åratal. För sin kritik av bankens för höga ränta isolerades Svensson och sparkades till sist, som Krugman konstaterar: ”His reward was increasing isolation, and eventually departure.”

Krugman berör också faran i att ett land saknar intellektuell debatt om penningpolitiken – räntan har hållits hög ”därför att”, typ! Få utomstående har haft argument att säga emot Ingves. Sanningen är att ”folk” litar på Ingves för han verkar kunnig och seriös, med Krugman’s ord är han en av the VSSPs — very serious Swedish people.

Fakta talar dock för sig självt, Sverige har deflation:

svensk deflation

[inflation excluding food, energy, tobacco, and alcohol]

Sverige är dessutom ett av de EU-länder som har hamnat djupast i låginflation och deflationsträsket, vilket visas i nedanstående diagram, publicerade i en kritisk analys av Riksbankens tillkortakommande i brittiska The Telegraph [länk], som konstaterar att: ”Sweden has become the first country in northern Europe to slide into serious deflation”.

EU deflation

The Telegraph är inte heller nådig mot Stefan Ingves och hans hökaktiga penningpolitik: ”It is unusual for the Riksbank – the world’s oldest central bank – to be accused of being too hawkish. Swedish economists have been among the most avant-garde for a century. John Maynard Keynes borrowed many of his boldest ideas from the Stockholm School in the 1920s. Sweden largely avoided the Great Depression because the Riksbank tore up the rule book and pursued a reflation strategy very early, with great success.”

Det är dags för Ingves att inse att han inte är mogen uppgiften att klara av att nå sitt eget inflationsmål, se tidigare publicerad artikel nedan. Det är tid för Ingves att avgå. Och det är dags för många journalister att tänka mer självständigt och kunna ifrågasätta auktoriteter som Ingves. Genom ett uppvaknande kanske vi kan mota deflationen i grind, få fart på tillväxt och sysselsättning. Annars väntar det japanska ödet.

Enligt Krugman befinner sig Sverige redan i en japansk situation. I artikeln Sweden Turns Japanese [länk] går Krugman till generalangrepp på Riksbanken och ger en grundlig analys av hur Sverige var bäst på krishanteringspolitik, men sedan har fört en allt för restriktiv (finans- och) penningpolitik. Resultatet är nu deflation, lägre tillväxt och högre arbetslöshet än annars. Lars EO Svensson brukade prata om cirka 40.000 förlorade jobb. Nya siffror i debatten har handlat om cirka 60.000 förlorade jobb.

Sadomonetarism

Krugman kallar Sveriges penningpolitik för sadomonetarism:”sadomonetarism is an attitude, common among monetary officials and commentators, that involves a visceral dislike for low interest rates and easy money, even when unemployment is high and inflation is low. You find many sadomonetarists at international organizations; in the United States they tend to dwell on Wall Street or in right-leaning economics departments. They don’t, I’m happy to say, exert much influence at the Federal Reserve — but they do constantly harass the Fed, demanding that it stop its efforts to boost employment.”

Observera att amerikanska Fed bedriver en betydligt mer Keynesianskt influerad penningpolitik än den svenska. Krugman ställer sig frågan hur man kan förstå sadomonetarister som Stefan Ingves: ”While sadomonetarists may offer what sound like coherent analytical rationales for their policy views, they don’t change their policy views in response to changing conditions — they just invent new rationales. This strongly suggests that what we’re looking at here is a gut feeling rather than a thought-out position. Indeed, the Riksbank’s evolving justifications for rate hikes were mirrored at international organizations like the Switzerland-based Bank for International Settlements, an influential bankers’ bank that is a sadomonetarist stronghold. Just like the Riksbank, the bank changed its rationale for rate hikes — It’s about inflation! It’s about financial stability! — but never its policy demands. Where does this gut dislike for low rates come from? At some level it has to reflect an instinctive identification with the interests of wealthy creditors as opposed to usually poorer debtors. But it’s also driven, I believe, by the desire of many monetary officials to pose as serious, tough-minded people — and to demonstrate how tough they are by inflicting pain.”

Frågan är om Krugmans varningar tas på allvar eller om de liksom Svenssons varningar ignoreras av the VSSP. Tyvärr vet vi av erfarenhet att artiklar publicerade om penningpolitik på Public News är de som har minst antal klick/läsare. Det är märkligt med tanke på att det är penningpolitiken som styrt världsekonomin de senaste fem åren. Men politiken överlåts till ett fåtal vise män (och någon enstaka kvinna) att besluta om. Tyvärr är de inte alltid så visa – endast VSSP!

__________________________________________________________________________

Till Stefan Ingves: Riksbankslagen + KPI-siffror v.g. läs!

2014/04/10

Öppet brev till Stefan Ingves:

Hej Stefan, du är ju Riksbankschef och sätter den viktiga styrräntan. Ja, ni är förvisso sex ledamöter, men räntebeslutet har alltid blivit så som du velat. Den som inte velat detsamma har blivit kickad, som den världsledande penningpolitiske forskaren Lars E O Svensson. Lars brukade tjata om att du borde följa Riksbankslagen om prisstabilitet. Eftersom du inte gör det vill jag påminna om den genom att här publicera ett litet utdrag ur lagen tillsammans med de senaste deflationssiffrorna, vilka så passande publicerades först dagen efter räntebeskedet.

Ingves

kollage, Micael Kallin

I tisdags beslutade du och tre andra ledamöter i Riksbanksdirektionen att behålla styrräntan på 0,75 procent, trots att det knappt finns en människa under medelåldern som minns när banken senast lyckades komma upp till eller ens i närheten av inflationsmålet på 2 procent. Ledande nationalekonomer, som Harry Flam, har länge slutit upp bakom minoriteten i direktionen som i tre års tid har kämpat för att du och dina förtrogna ska följa lagen om prisstabilitet, preciserad av er själva till en inflationsnivå på 2 procent, och sänka räntan mer.

På torsdagen publicerades oroväckande deflationssiffror för tredje månad i rad, och den här gången är deflationstendenserna än mer påtagliga [- 0,6 procent]. Inte sedan finanskrisens värsta fas ebbande ut år 2009, har deflationen varit så djup som nu, se tabellen.

Månader med rekordlåg KPI

Ranking

Månad

År

KPI (årsbasis), %

1

September

2009

-1,9

2

Oktober

2009

-1,8

3

September

1998

-1,2

December

1998

-1,2

Juli

2009

-1,2

Augusti

2009

-1,2

4

November

1998

-1,1

5

Oktober

1998

-1

Juni

2009

-1

November

2009

-1

6

Maj

2009

-0,7

7

Augusti

1998

-0,6

Mars

2014

-0,6

 

 

Euroområdet har en liknande situation med tydliga deflationstendenser, och det säger sig kanske självt att med de stora kostnadsproblem som industrin i södra Europa har – i länder som dessutom dras med gigantiska statsskulder – så är ytterligare löne- och prissänkningar högst sannolika och därmed är deflation ett mycket reellt hot för hela Europa. Märkligt nog verkar inte heller dina ECB-kollegor bry sig värst mycket om deras inflationsmål på (strax under) två procent; euron hålls stark (uppe i 1,39 EUR/USD nu), vilket ytterligare bidrar till deflation och deflationen apprecierar euron, etc. Där är vi nu, i det deflationistiska ekorrehjulet. Även i tillväxtlandet Kina är inflationen klart under landets inflationsmål och samtidigt fördjupas producentprisdeflationen där, minus 2,3 procent i mars.

Trots att deflationsspöket lurar i farstun stretar ni i Riksbanken emot kraven på ytterligare penningpolitiska lättnader, som räntesänkningar, varför? Jodå, vi har hört det där om bostadspriser och hushållens skuldsättning i några år nu, men det kommer ni inte åt med styrräntan – tyvärr. Det krävs helt enkelt fler bostäder och politiska reformer, som slopat räntebidrag, för att öka utbudet, få ned priser och skuldsättningsnivåer.

Det akuta hotet mot svensk ekonomi är tvivels utan deflationshotet. Det och Riksbankslagen borde ni i riksbanksmajoriteten ta på mer allvar Stefan, för deflation kan och ska ni enligt lagen göra något åt (till skillnad mot bostadspriser). Men om ni inte agerar mer beslutsamt nu, så kan istället dina efterträdare tvingas till  den långa japanska – besvärliga – deflationsbekämningsresan. På Riksbankens egen hemsida konstaterar ni själva vilket stort problem deflation är, se citatet längre ned. Det är dags att ni  visar att ni tar den oron på allvar, som ni åtminstone uttrycker i skrift.

Frågan är, som sagt, varför följer ni inte lagen och ert eget formulerade inflationsmål om två procent? Varför obstruerar ni genom lagtrots? Priset är deflation, svagare konjunktur och historiskt hög arbetslöshet.

Stefan, låt dig inspireras av lagtexten respektive din egen tolkning av denna (nedan). God läsning och trevlig helg önskar Public News. Ta det försiktigt i den starka, japanska, vårsolen – den blir mer påtaglig för var dag. I helgen är du förvisso på IMF-mötet i Washington, där syns inte den japanska solen – ännu. Där får du istället se upp med Christine Lagarde som på söndag tänker diskutera med dig och andra centralbankschefer om finansiell stabilitet verkligen ska vara en del av penningpolitikens mål. Det blir en utmaning för dig Stefan, eftersom det är den enda del av lagen som du tar på allvar.

__________________________________________________________________________
Lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
i dess lydelse den 1 juli 2012
1 kap. Verksamhetsmål och ledning
2 § Riksbanken har enligt 9 kap. 13 § regeringsformen ansvaret för penningpolitiken.

Målet för Riksbankens verksamhet skall vara att upprätthålla ett fast penningvärde.

Riksbanken skall också främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.

 

__________________________________________________________________________

Riksbankens tolkning av lagen och medel för att uppfylla prisstabilitet (vilket inte görs):

”Inflationsmålet är sedan [1995] definierat som att den årliga ökningen av KPI ska vara 2 procent. Att målet definierats i termer av KPI beror främst på att detta är det mest kända och använda måttet på inflation, att det omfattar en mycket stor del av hushållens konsumtion samt att det publiceras varje månad. En för hög inflation är skadlig för ekonomin eftersom inflationen brukar variera mycket när den är hög.

En låg och stabil inflation skapar av flera skäl goda förutsättningar för en gynnsam ekonomisk utveckling. Men en alltför låg inflation är inte heller bra. Ett alltför lågt inflationsmål ökar risken för deflation, det vill säga att den allmänna prisnivån faller.

Deflation har historiskt visat sig kunna skapa problem. När det är deflation kommer de framtida priserna att vara lägre än dagens. Eftersom det är billigare i framtiden väntar hushållen med att konsumera till dess att priserna fallit. Företagen skjuter å sin sida upp investeringarna tills priserna fallit. Detta gör att produktionen kan falla så länge som deflationen pågår. Det kan vara svårt att bryta en sådan deflationsprocessdeflationsprocess.”