Jul 262017
 

Det nya skällsordet i den moderna debatten är populist! Det komiska är att det används ofta av just populister, som våra partiledare, vilka ju per definition är om inte populister åtminstone opportunister. Ordet används också av de på de företag som saluför dagens nyheter, genom att skrika högst och mest alarmistiskt säljer de mer, alternativt lockar fler lyssnare och tittare. Den så kallade it-skandalen på Transportstyrelsen illustrerar det tydligt. Alliansens missförtroendeklaring av tre ministrar är en extrem och förhastad reaktion, som understryker att politik i bästa fall är opportunistisk och i sämsta fall som nu.

”Affären” handlar om ”hur kunde du”, alternativt ”hur kunde du inte [ringa det där samtalet]”. Det gäller ju rikets säkerhet, trots allt, sånt ska man inte ta lätt på! Det gjorde dock Alliansen när de obetänksamt införde krav på att upphandling ska ske blint, även på Transportstyrelsen. Alliansen gav självfallet inte några explicita instruktioner om att strunta i säkerhetsfrågor vid upphandling, eller att äldre inte ska få äta i lugn och ro eller sköta hygienen på ett anständigt sätt. Nej, det är en konsekvens av deras pseudoliberalism med upphandlingar på områden som inte riktigt lämpar sig för det.

En som har visat förmåga att se till helheten i den här soppan är, eller rättare sagt var, Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt, som påpekade sambanden i en Aktuelltsändning. Och i en annan Aktuelltsändning kallade debattören Göran Greider reaktionerna på ”affären” vid sitt rätta namn; ”populism”.

Visst har fel begåtts. Därför har en generaldirektör sparkats och granskats juridiskt och affären ska utredas av konstitutionsutskottet. Det är så det ska göras. Ändå skriker oppositionen, och nu  även (V), i en allt gällare ton,  ”men varför gjorde ni inte mer”!? Det gäller ju rikets säkerhet, trots allt!

Det börjar dock bli lite tjatigt med frågan ”hur kunde du”? Det skulle vara intressant att åtminstone i en faktaruta någonstans få reda på vilka uppgifter som verkligen läckt ut och de facto skadat Konungariket. Den detaljen bekymrar sig dock inte populister om, de fortsätter skrika: ”hur kunde du?”.

Den som verkligen bekymrar sig om rikets säkerhet, borde istället fokusera på utvecklingen i ett av våra viktigaste grannländer, Polen, och den i världens viktigaste  stat, USA.

Samma dag som Polen var på väg att ta ett steg mot ett ännu mer auktoritärt styre – i sin förlängning – mot enpartistat eller diktatur, genom att politisera domstolsväsendet, och USA:s regerande despot tog ytterligare ett steg i att undergräva demokratins grundvalar, ägnade SVT’s Aktuellt hela sändningen åt Transportstyrelsen och frågan ”hur kunde du/hur kunde du inte”!? Den oroande utvecklingen i vår omvärld, som verkligen hotar Sveriges och Europas säkerhet, omnämndes med någon förströdd telegramrad.

I dag riktade den tidigare försvarsministern Mikael Odenberg (M) kritik mot misstroendeförklaringen av Peter Hultqvist, en av tre misstroendeförklaringar av oppositionen. Odenberg framhåller det orimliga i missförtroendeförklaring mot försvarsministern i den här frågan – det finns ingen proportionalitet. Det ”känns som att de rycks med av sin egen upphetsning”, sa han till DN om de forna Allianskolloegorna.

Alliansledarna har slängt sig som hungriga vargar över ”skandalen”, eftersom de äntligen hittat en fråga där de kan vara överens. Alltså en klassisk och välprövat politisk strategi; förena sig mot en gemensam fiende.

Odenberg själv tvingades bort från Alliansen av en annan politikers opportunism; dåvarande finansministern Anders Borgs politik som genomfördes under falsk flagg, men huvudsakligen inför öppen ridå och en trollbunden journalistkår.

Borgs besparingar på försvarsområdet låg bakom avgången. I dag anses besparingarna, vilka bekostade skattesänkningar, som fullständigt oansvariga och opportunistiska, eller populistiska rentav – som i en del i strategen Per Schlingmans populistiska politik; Ordet populist är adekvat för en politik som uppmanade politiker att klä sig som ”folket” och att locka massorna med enkla, populära lösningar på komplexa problem (skattesänkningar på arbetsinkomster, vilket visade sig huvudsakligen gälla kapitalinkomster).

Trots allt finns det några nyktra röster både på vänster och högerflanken, som Odenberg och Greider, som ser att papegojornas repetitiva tjatter endast gäller ett luftslott.

Det ska bli intressant att se hur länge statsminister Stefan Löfven orkar hålla emot. Gycklarnas afton är inte slut än, papegojaffären rullar sannolikt på till det att någon minster fällts, sådan är populismens logik. På torsdag förmiddag får vi svaret på en utannonserad presskonferens.

Sannolikt är affären över innan kräftpremiären, då partiledarna traditionsenligt träffar sina vänner, de politiska reportrarna, på kräftskivor. Och då passar det sig inte att skrika: ”hur kunde du?”, då ska istället fyndiga visor sjungas – gemensamt.

Sen återstår frågan; hur har det gått till med upphandlingen på andra myndigheter? Orkar någon höra svaret och påföljande papegojtjatter?

 

Se även: Tidigare försvarsminister Mikael Odenberg (M) kritisk mot alliansens misstroendeförklaring – DN.SE