Mar 092017
 

Liberalen Olle Wästberg konstaterade nyligen i en krönika, apropå Moderaternas närmande till SD, att sjukersättningen (då sjukpensionen) och pensionssystemet inte slaktades av den dåvarande borgerliga regeringen med stöd av Ny Demokrati, i strid med Socialdemokraterna, trots det statsfinansiella krisläget 1990/91.  Det har Wästberg rätt i. Pensionerna slaktades, eller rättare sagt reformerades till ett långsiktigt hållbart pensionssystem, i överenskommelse med Socialdemokraterna under Göran Perssons styre som Socialdemokratisk partiledare och statsminister.

Olle Wästberg, f.d. statssekreterare (L)

Persson var också den som påbörjade förändringen av sjukpensionen, som sedermera ersattes av sjukersättningen. I det fallet var det, tillskillnad med reformeringen av pensionssystemet, tal om en ren slakt. Den slakten skedde med borgarnas goda minne och Alliansen gjorde sedan under sin tid vid makten sitt bästa för att fortsätta på inslagen väg, med ständiga förändringar och försämringar för sjuka och arbetslösa. Därtill har de så kallade jobbskatteavdragen gjort dessa grupper relativt sett ännu fattigare.

Sensmoralen är alltså att det är viktigare att vara politiskt korrekt och inte fatta beslut tillsammans med ”fel” parti, som Ny Demokrati då eller Sverigedemokraterna idag, än vad besluten blir. Eller för att använda Wästbergs egna ord; gärna slakt av sjukersättningen och de sjuka, bara det inte sker tillsammans med ett ”populistiskt parti”. Är det inte en sådan politik som kallas för opportunistisk och som skapar politikerförakt och grogrunden för populism?

———————————————————————————–

Olle Wästbergs krönika

”Att skära ner pensioner och sjukersättningar tillsammans med ett högerpopulistiskt parti och i konflikt med Socialdemokraterna var helt uteslutet för liberala politiker.” [Länk]