Sep 192012
 

PUBLIC BANKING fortsätter med satsningen på transparenta fondanalyser, där vi använder samma variabler för alla kategorier så långt som det är möjligt. De tabeller vi publicerar har således standardiserade variabler. Därför kommer de analyser som tidigare publicerats att modifieras vartefter för att anpassas till den nya enhetliga analysmetoden. Utöver de standardiserade objektiva variablerna väger vi självfallet in andra faktorer, som till exempel att utvalda fonder ingår i kvalitetsfondbolag. Valutan vi anger är fondens basvaluta, det vill säga den valuta som innehaven bokförs i och är viktig vad gäller valutaexponering – i synnerhet vid kortare tidsperioder och i kategorier med låg avkastning över tiden som för penningmarknadsfonder.

Vad är då syftet med obligationer? Är syftet att höja portföljens långsiktiga avkastning eller att sänka risken, det vill säga säkra värdet och fungera som en hedge mot marknadsoro? Om vi utgår från ekonomisk teori och historisk erfarenhet av avkastning på lång sikt, så ger aktier högre avkastning än obligationer. Nu går det att hävda, sett till marknadsutvecklingen de senaste decennierna, att påståendet är en sanning med modifikation  – då framförallt 00-talet i stort sett var ett ”förlorat decennium” för aktier. Många förutser dock aktiernas återkomst medan traditionella svenska statsobligationer har påbörjat sin tillbakagång, som lär fortsätta länge än med tanke på ränteläget, kommande inflation och med tiden högre räntor, som då påverkar priset nedåt på innehav med lägre räntesatser.

Låt oss anta att en majoriteten har obligationssparande som en del av portföljen för att sänka dess totala risk, snarare än att försöka öka avkastningen. Och att det är bra att ha en viss andel obligationer i portföljen bekräftades tidigare i år i en studie av Handelsbanken Markets, som visade att då korrelationen ökade mellan många tillgångsslag under 00-talet så gällde motsatsen mellan statsobligationer och aktier – där minskade korrelationen, vilket är positivt eftersom det ökar obligationers diversifieringseffekt i portföljen.

Frågan är om även företagsobligationer ger ett bra diversifiering och skydd vid allmän marknadsoro? Nej, det gör de inte enligt historisk data, i alla fall inte om vi bortser från företagsobligationer med mycket hög kreditrating, AAA, som kan stå emot ganska bra, men inte lika bra som statsobligationer.

Fortfarande finns rysaråret 2008 kvar i den finansiella statistiken, och ur ett finansperspektiv är det positivt! För statistiken ger en mycket tydlig information över hur olika tillgångsslag klarade krisen och för fonder med fem års statistik går det att få en hyfsad bild av ett ”worst-case-scenario”.

 

 

Diagrammet ovan visar hur olika obligationsfonder utvecklades år 2008, dels omräknat automatiskt av Morningstar till svenska kronor, dels i fondens egen basvaluta. Som sparare i Sverige är det främst utvecklingen i SEK som normalt är av intresse. Fram till ganska nyligen har den svenska obligationsmarknaden varit väldigt underutvecklad, inte minst vad gäller företagsobligationer. Hur många svenskar känner du som direktägt företagsobligationer? Det vanligaste har varit att äga obligationer via en fond, men då har det främst gällt stats- eller hypoteksobligationer. För inte ens när det gäller fonder har företagsobligationer varit vanligt förekommande. I Svenska Morningstars databas finns det endast tre fonder med ordet ”företag” i fondnamnet och som funnits i fem år, alltså med år 2008 inkluderat, sen finns det ytterligare ett antal med beteckningen ”corp”, som antyder att det antingen är utländska eller svenska fonder med ett bredare mandat.

 

Öhman Företagsobligationsfond -19,5 procent år 2008

Enligt fondanalysföretaget Morningstar fanns det endast en renodlad svensk företagsobligationsfond  år 2008 – Öhman Företagsobligationsfond. Fonden utger sig för att vara ”en räntefond som i huvudsak investerar i företagskrediter med hög kreditvärdighet, Investment Grade” – trots det var resultatet år 2008 katastrofala -19,5 procent. Nu var det inte endast svenska företagsobligationer som föll som en sten år 2008, nej det gäller i ännu högre hög grad nu populära high yield- och tillväxtmarknadsobligationer.

I diagrammet visar vi utvecklingen för några av de populäraste eller bästa obligationsfonderna i sin kategori. Där kan vi från vänster se att svenska långa obligationer gick upp med 9 procent år 2008, här ingår dock både stats- och företagsobligationer. Jämför man stapeln med utvecklingen för Alfred Bergs (stats)obligationsfond med utvecklingen för Öhmans (företags)obligationsfond så ser man att den gemensamma stapeln för långa obligationer hamnar mellan utvecklingen för stats- respektive företagsobligationer.

 

35,5 PROCENTENHETERS SKILLNADEN MELLAN STATS- OCH FÖRETAGSOBLIGATIONSFOND 

Skillnaden i avkastning år 2008 var dock enorm mellan  Alfred Bergs (stats)obligationsfond och Öhmans (företags)obligationsfond – otroliga 35,5 procentenheter. En sådan stor skillnad mellan två obligationsfonder i samma land borde väcka till eftertanke – men gör det inte, istället krängs nu företagsobligationer för fullt, utan att någon talar om riskerna!

Vi kan också se hur det gick för populära Fidelitys High Yield fond med euro som basvaluta. Fonden finns idag i en variant som är hedgad i svenska kronor som inte fanns då. Fidelity gick endast aningen sämre än Öhman, trots att det är en H/Y fond, men den redovisas i euro – en valuta som stärktes något mot kronan under krisen och kan förklara resultatet.

Därefter ser vi Aberdeens tillväxtmarknadsfonder, som i sin egen basvaluta presterade ännu sämre än high yield. (Även här fanns dock en positiv växlingseffekt till svenska kronor.)

 

VALUTAEFFEKT GAV BÄST HEDGE 

Slutligen har vi Templetons globala totalfonder, som här har det bredaste mandatet både vad gäller geografi och kategorier. Och omräknat till svenska kronor har Templetons fonder år 2008 bäst avkastning av alla här redovisade obligationsfonder.

Om vi beaktar de fonder som redovisas både i sin basvaluta och de som sålts på den svenska marknaden och där Morningstar redovisat utvecklingen i SEK, så ser vi att dollarfonderna visade ett betydligt bättre resultat när avkastningen omräknats/växlats till SEK, eftersom kronan försvagades mycket mot den tryggare valutan dollarn.

Men även om vi bortser från valutaeffekten är skillnaden stor i avkastning mellan stats- och företagsobligationer vid marknadsoro, så som vi visade ovan. Och Yale’s David F Swensen har i sina studier visat att samma sak gäller på den största obligationsmarknaden, den amerikanska – det är statsobligationer som uppfyller diversifieringskravet och lyckas hålla emot vid en kraftigare marknadsnedgång.

Det är för övrigt intressant att konstatera att på samtliga investeringsområden där Swensen har funnit tydliga resultat på den amerikanska marknaden och utifrån dessa erfarenheter ger investeringsråd, så visar det sig vid en närmare studier att råden även är giltiga för den svenska marknaden.

Vad kan vi då lära oss av de historiska resultaten för företagsobligationer? Även om företagsobligationer för tillfället ger en möjlighet till bättre avkastning än vad till exempel statsobligationer gör och det till en lägre risk än aktier, så kan man som investerare få en obehaglig överraskning då investeringen inte uppfyller de egenskaper som var tänkt – att minska portföljens risk.

I dagens ränteläge är det dock inte konstigt att investerare söker alternativ till statsobligationer eller statsskuldväxlar. Ett alternativ som svensk investerare kan vara att dra nytta av de valutaegenskaper som vi visade på i diagrammet som råder mellan svenska kronan och ”safe-haven” valutor som dollarn. Om vi utgår från att amerikanska dollarn under överskådlig tid fortsätter att fungera som en ”safe-haven” vid marknadsoro, då kan utvecklingen bli snarlik den under 2008 med kraftiga dollaruppgångar och obligationsfonder med dollar som BAS-valuta stärks.

Låt oss upprepa att vi i urvalet utgår ifrån fonder som går att handla enkelt på den svenska marknaden. Precis som i andra kategorier finns inte de allra bästa fonderna till hands, eftersom Nätmäklare och banker inte erbjuder dem på sina fondtorg. Vi tycker ändå att vi har hittat tre bra femstjärniga fonder och med Morningstar UK’s betyg Silver (vi betygsäter den sistnämnda fonden utifrån den första fonden, eftersom det är samma fond med valutahedge).

I dagens lågränteläge väljer vi därför i första hand Templetons total return-obligationsfond med dollar som både bas- och noteringsvaluta, dels därför att vi tror på fondens möjlighet till högre avkastning –  fonden var en av de allra främsta i Morningstars databas de senaste fem åren – dels därför att vi tror att dollarn, precis som år 2008, kommer att fungera som en effektiv hedge vid marknadsoro. Vi väljer alltså fonden trots att den kan innehålla både företags- och tillväxtmarknadsobligationer, men förvaltaren har mandat att ändra fördelningen mellan olika typer av obligationer och kan till exempel öka andelen statsobligationer vid marknadsoro. Och trots att Templeton har haft en 80 procentig samvariation med aktiemarknaden, så har fonden alltså fungerat som en bra hedge vid marknadsoro – i svenska kronor räknat.

I andra hand väljer vi Templeton Global Bond A Acc $ med en lägre andel företagsobligationer. Även om den har haft en högre risk de senaste 36 månaderna, hade fonden en otrolig utveckling år 2008 + 31,3 procent i svenska kronor. Det kallar vi hedge och att tillgångsslaget fyller sitt syfte.

I tredje hand väljer vi samma fond som den första men med en valutahedge i SEK, vi behåller då alla fördelar utom valutafördelen, vilket är något av en chansning, eftersom vi inte vet hur kronan kommer att klara en eventuell finansiell storm. Men för den som vill ha en bra obligationsfond, utan valutarisk/chans, så är det en bra fond.

(Vi har överfört betyg och rating från den första fondens till den sistnämnda, eftersom det är samma fond med valutahedge).

Förklaring till tabellen:  

Första kolumnen respektive fond.

Andra kolumnen fondens basvaluta.

Tredje -femte kolumnen visar fondens genomsnittliga avkastning i procent per år för de senaste 3, 5 och 10 åren.

Sjätte kolumnen mäter risken som fondens standardavvikelse i procent de senaste 36 månaderna (lägre tidsperiod är att föredra, men vi har valt 36 månader dels därför det är ett vanligt redovisat mått, dels för att kunna få så jämförbara tal som möjligt genom att även fånga in fonder med relativt kort historik.)

Sjunde kolumnen mäter den riskjusterade avkastningen, fondens Sharpe ratio på 36 månader (av samma skäl som ovan).

Den åttonde kolumnen visar förvaltningsavgiftens totalkostnad i procent.

Nionde kolumnen är Morningstars rating, i första hand används deras ackumulerade rating, annars så lång tidsperiod som möjligt.

Tionde kolumnen är Morningstars analys av fondens förmåga att lyckas leverera en bra avkastning framöver, och med andra ord ett mycket viktigt betyg. Där silver är det näst högsta betyget och således en kvalitetsstämpel.

Slutligen, sticker vi ut hakan, och försöker oss själva på en rangordning – PB ranking.

ANALYSERNA UPPDATERAS FORTLÖPANDE.

KOM I HÅG ATT FONDER KAN BÅDE ÖKA OCH MINSKA I VÄRDE OCH I VÄRSTA FALL FÖRLORA HELA SITT VÄRDE. INVESTERINGAR I DEN HÄR KATEGORIN BÖR GÖRAS PÅ MINST 3 ÅRS SIKT OCH FONDKATEGORIN BÖR INTE UTGÖRA EN FÖR STOR ANDEL AV DEN TOTALA PORTFÖLJEN, MAX 20 PROCENT ANSER VI.

INVESTERA ALDRIG I PRODUKTER DU INTE FÖRSTÅR!