Apr 042014
 
För den som inte förstår det – rubriken är ironi. Likväl går det att konstatera att efter det att PUBLIC BANKING uppmärksammat Lancelots framgångsrika investeringsstrategi, med mer koncentrerade portföljer och historiskt hög avkastning liksom hög riskjusterad avkastning (Sharpe-ratio) har Lancelot fått än mer uppmärksamhet i media, i till exempel DI; Fondbranschen och Placera. Även investerare som den gigantiska Norska oljefonden har fått upp ögonen för Lancelot, som för sin svenska aktieförvaltning byter ut Lannebo mot just Lancelot.

Läs PUBLIC BANKINGS tidigare artikel om Lancelot nedan.

Norway Oil Power

Färre aktier ger bättre avkastning
2014-02-20
Lancelots fonder Camelot och Avalon har genom att gå sin egen väg levererat mycket bra avkastning till fondbolagets kunder. Båda fonderna trotsar konsensustänkande om att en aktieportfölj bör innehålla allra minst ett 20-30 tal aktier för att vara väldiversifierad, istället nöjer sig förvaltarna med ett dussin aktier vardera. Resultatet är inte bara hög avkastning utan dessutom en mycket hög riskjusterad avkastning – tvärtemot vad som burkar anses vara möjligt. Tyvärr hotar fondernas rörliga förvaltningsavgift att äta upp en hög avkastning. Se resultaten och läs intervjun med stjärnförvaltarna.

Lancelot

Lancelot in the Queen’s Chamber by Dante Gabriel Rossetti Dante [beskuren].

De flesta förvaltare av aktiefonder har normalt sett minst ett 30-tal aktier och det är inte ovanligt med mer än 100 aktier i fondportföljen, i synnerhet i bredare fonder som globalfonder. Att förvaltare har färre än ett 20-tal innehav eller till och med färre än 15 aktier i en fondportfölj är ytterst ovanligt.

Att färre aktier kan ge högre avkastning för den som satsat rätt säger sig själv, men att det samtidigt går att åstadkomma till acceptabelt låg risk är det nog inte många som räknat med. Men det visar sig att det fåtal fonder vi hittat med mycket koncentrerade portföljer faktiskt har lyckats med paradoxen att leverera topp-avkastning till begränsad risk. Det gäller Lancelots nämnda fonder, men också den framgångsrika, anonyma, nordiska aktiefonden Caprifol.

Resultat, avkastning och riskjusterad avkastning

Om vi beaktar längsta möjliga historik för respektive fond med koncentrerade portföljer, så uppvisar våra tre fondexempel på toppresultat. Caprifol Nordiska fonden har i kategorin Nordenfonder (788 stycken) de senaste 3 åren haft allra högst avkastning och dessutom näst högst riskjusterad avkastning med en Sharperatio på 0,8 procent.

Lancelots Globalfond Camelot som har längst historik av de tre koncentrerade fonderna och därmed mer tillförlitlig statistik, glänser inom sin kategori Globalfonder (386 fonder) med allra högst riskjusterad avkastning för den senaste 10-årsperioden och samtidigt näst högst absolut avkastning, efter Skagen fonder.

Lancelot Avalon som investerar i främst små och medelstora svenska aktier har endast ett drygt års historik, vilket är en för kort period för att göra en seriös jämförelse, men låt oss ändå konstatera att under år 2013 var fonden av drygt 100 Sverigefonder en av de som hade allra högst avkastning och det till en lägre risk än genomsnittet. Avalon hade till exempel både högre avkastning och riskjusterad avkastning än den välkända toppfonden Didner & Gerge Småbolag, vilken har näst högst avkastning de senaste fem åren av drygt 16.000 fonder i Morningstars databas!

Vi har jämfört avkastningen för Caprifol och Avalon med tre andra mycket framgångsrika Sverige/Nordenfonder: Carnegie Sverige SelectStrand Småbolagsfond och Didner & Gerge Småbolag. Tre toppfonder, varav de två förstnämnda också har nått framgång med relativt koncentrerade portföljer till begränsad risk, medan Didner & Gerge Småbolag har ett drygt 30-tal innehav, vilket även det är lite i jämförelse med kategorisnittet för svenska småbolag. (Camelot har som globalfond en helt annan inriktning och tas inte med i den här jämförelsen.)

Caprifol och Avalon hade under år 2013 högst avkastning, utan att ha högst risk, det hade Didner & Gerge Småbolag trots att fonden har mer än dubbelt så många innehav som de andra. Se stapeldiagrammet nedan som visar avkastning i procent.

 

Nordefonder

 

Diagrammet nedan sträcker sig tillbaka till Avalons startdatum, även då ligger fondens avkastning i paritet med succéfonden Didner & Gerge Småbolag.

 

Nordiska fonder

 

SLUTSATSER

Om man ser till de tre fonderna – AvalonCamelot och Caprifol – med extremt koncentrerade fondportföljer, så visar alla tre samma intressanta resultat: De har i sina respektive kategorier (Sverige respektive Nordenfonder) den högsta eller en av de allra högsta avkastningarna då längsta möjliga jämförelseperiod beaktas. Mer förvånande är att det samma gäller den riskjusterade avkastningen – även här ligger de hårt koncentrerade portföljerna i topp inom sina kategorier. Didner & Gerge Småbolag går mot strömmen: trots en väldiversifierad portfölj, både sett till antal innehav och spridning till flera nordiska länder, har den högre risknivå än kategorigenomsnittet svenska småbolagsfonder.

Vad gäller de tre fondförvaltarna med extremt koncentrerade portföljer så sammanfaller deras strategi de facto med det råd som organisationen Aktiespararnas ger till privatpersoner: att en aktieportfölj bör bestå av 10-15 aktier i minst fem branscher.

Aktiespararnas råd och Lancelots och Caprifols strategier stämmer också väl överens med rådet från en av Warren Buffets idoler; Philip Carret, som sammanfattade erfarenheten från sin rekordlånga förvaltningskarriär på 55 år; äg aldrig mindre än 10 aktier från minst fem olika branscher. 

Matematiska beräkningar har också visat att med fler än 12 innehav blir diversifieringsvinsten mindre än förlusten i potentiell avkastning. Och nu slumpar det sig så att de tre koncentrerade portföljerna har just 11-12 innehav.

Resultaten väckte min nyfikenhet och jag frågade Lancelot Camelots mångårige förvaltare Michael Idevall och Avalons förvaltare Tomas Meerits, dessförinnan på Cevian Capital, om deras syn på den valda strategin:

Hur många aktier behövs det i en portfölj för att nå en bra riskjusterad avkastning? 

Vi upplever att med 10-15 aktier kan man både ha rimlig diversifiering och dra nytta av fördelarna med att ha få bolag. Någonstans mellan 10-15 avtar fördelarna med diversifiering och nackdelarna med att sprida sig för tunt överväger; den 16:e aktien i portföljen blir ett för svagt case och till slut kan man inte lägga tillräckligt mycket tid på något av bolagen om man försöker vara överallt samtidigt.

Vilken är fördelen med att ha få aktier? 

Man kan fokusera på de bolag som har allra störst potential och på så sätt nå högre avkastning. Man väljer ju inte bara få, man väljer de allra bästa idéerna. Dessa kan man lägga mycket mer tid på än konkurrenterna gör dvs man kan gräva djupare, tala med fler människor, inhämta mer information, och bygga större kunskap över tid.

Finns det någon nackdel med ett begränsat antal aktier, går det till exempel att nå samma diversifiering?

Tillräcklig diversifiering men högre volatilitet.

Tror ni att ni hade kunnat få samma höga avkastning med ett större antal aktier? 

Nej. Målet är ju att slå index med råge över tid, och om man har för många aktier hamnar man för nära index.

Varför tror ni att ni är relativt ensamma om att ha så pass koncentrerade portföljer? 

Dels tror jag det beror på kundgruppen; våra kunder har gott om sparkapital och förstår fördelarna med att ta på sig bolagsspecifik risk för att uppnå bra avkastning. Dels är det inte så många som har min bakgrund från private equity och aktivism, som gör mig komfortabel att fokusera på få bolag, enligt Thomas Meerits.

Michael Idevall framhåller istället att de flesta aktörer vill undvika risken att periodvis kunna gå väsentligt sämre än index, och därmed tappa kunder. Deras affärsidé är hög volym med fasta och säkra avgifter.

————————-

Det är både intressanta svar och resultat ovan, vilka kanske kan inspirera mindre modiga förvaltare till att slänga ut något tiotal eller rentav något hundratal aktier ur portföljern. Fondförvaltare har för många aktieinnehav i rädsla för att avvika för mycket från index och konkurrenter, medan privatpersoner har alldeles för få innehav, ofta bara några stycken.

Skärpning både portföljförvaltare och privatsparare, lyssna på de framgångsrika förvaltarna ovan och belönas med bättre – riskjusterad – avkastning.

Avslutningsvis måste vi dock påminna om att även solen har sina fläckar; de tre koncentrerade toppfonderna har alla höga insättningsavgifter och dessutom förvaltningsarvoden med en del rörlig ersättning (1% fast avgift + rörlig: Caprifol 10% , Lancelot 20%), vilket kan bli dyrt med en framgångsrik förvaltning.

Vår uppmaningen till fondbolagen är att tänka mer på spararna genom att slopa den rörliga delen av förvaltningsavgiften, att nöja sig med den fasta avgiften och samtidigt sänka minimi-insättningsnivåerna. Med sänkta TER-avgifter ökar chanserna till att bli ständiga klassettor, oavsett tidsperiod och jämförelse. Det vore en ”win-win” situation för fondbolagen och dess sparare!