Jun 182012
 

ANALYS Att höga avgifter påverkar avkastningen på investeringar negativt, allt annat lika, är en självklarhet. Det behövs inte några avancerade bevis för att förstå det. Men för att förtydliga hur höga avgifterna kan bli över tiden i kronor och ören lanserade fondanalysföretaget Morningstar nyligen det så kallade Normanbeloppet, efter finansmarknadsminister Peter Norman – som länge krävt att fondföretagen själva redovisar avgifterna i kronor för spararen och på så sätt tydliggör hur mycket mer det kostar att välja en fond med hög avgift. Den logiska slutsatsen är att spararen uppmuntras att leta efter den billigaste fonden inom respektive kategori. Problemet är att billigast är inte bäst, det har vi visat i en tidigare analys (längre ned på sidan) där det tydligt frramgår att de fonder som har haft högst avkastning ofta också har höga avgifter.

Hur hänger det ihop att de bästa fonderna ofta har höga avgifter, det påverkar ju avkastningen negativt? Förklaringen är så enkel som att förvaltningen kan ha ännu större betydelse än vad avgiften har för avkastningen, som redovisas netto efter förvaltningskostnader.

Om man tänker sig fonder indelade i fyra grupper, först har vi å ena sidan aktivt förvaltade fonder och å andra sidan passivt förvaltade, så kallade indexfonder (som de flesta börshandlade fonder, ETF). Indexfonder har ofta betydligt lägre förvaltningsavgift än en aktivt förvaltad fond. Skillnaden i förvaltningsavgift för en aktiefond är ofta minst en procentenhet och för till exempel specialfonder som hedgefonder kan skillnaden bli flera procentenheter. Det innebär att de allra flesta fonder med aktiv förvaltning inte klarar av att ta igen vad de förlorar på handikappet med dyrare förvaltning. Därför får de flesta aktivt förvaltade fonder en lägre avkastning än indexfonderna, i alla fall på lång sikt, då inte tur eller tillfälligheter kan avgöra. Men, så finns det en grupp riktigt skickliga förvaltare som klarar att slå index även på lång sikt och dessa kan leverera en stor eller mycket stor överavkastning. Det gäller framförallt inom icke transparenta områden som Private Equity eller alternativa investeringar, men även på mindre transparenta aktiemarknader som tillväxtmarknaderna.

Vi har tittat på hur utvecklingen skulle blir för en portfölj bestående av indexfonder respektive en portfölj med aktivt förvaltade fonder, båda med investeringar i de sex vanliga kategorier som vår modellfond Zero investerar i: Nordiska, Globala och Tillväxtmarknadsaktier; råvaror; hedge- och räntefonder. För att jämförelsen ska bli så rättvis som möjligt bör den göras för så långa tidsperioder som möjligt och i samma valuta. Eftersom det är svårt att hitta ett stort utbud av traditionella indexfonder på den svenska marknaden som matchar de bästa fonderna inom de sex kategorierna, har vi istället jämfört med index-ETF:er. Och för att kunna göra en jämförelse av ett så stort utbud som möjligt har vi använt Morningstar UK’s databas. Där har vi tyvärr inte hittat de allra bästa aktivt förvaltade fonderna som finns på den svenska marknaden, utan har fått nöja oss med någon av de bättre inom respektive kategori. Därefter har vi valt ut en så snarlik ETF som möjligt och med bäst avkastning under samma tidsperiod som den aktiva fonden.

Det finns inte tillräckligt många ETF:er med 10 års historik så vi valde att jämföra  avkastningen på 5 års sikt inom fyra kategorier, men inom två kategorier tvingades vi att göra jämförelsen avseende de tre senaste åren eftersom det saknades relevanta ETF:er med 5 års historik. Alla fonder jämförs alltså med den mest relevanta ETF vi hittat och som haft bästa tänkbara avkastning inom samma tidsperiod, med slutdatum i mitten av juni, bortsett från Nektar, som har slutdatum sista maj.

(Så här beräknas kurserna: ”The fund returns you see on Morningstar.co.uk do include dividend payments and take into account annual charges for a fund’s expense ratio. They show the real, post-expense return an investor would have made by purchasing a fund. /…/ In order to calculate total and trailing returns for ETF funds we take into consideration their closing market prices, as these reflect what retail investors have to pay when they want to purchase ETFs.”)

Även om jämförelser alltid har begränsningar, som de i det här fallet ovan nämnda, så är skillnaderna i avkastning så stora att justeringar för dessa begränsningar inte ändrar slutsatsen – att den som avstår de bästa aktivt förvaltade fonderna i jakt på låg förvaltningsavgift kan gå miste om halva avkastningen eller mer. Det kan alltså bli väldigt dyrt, i kronor och ören, att endast se till förvaltningsavgiften vid val av fond.

Staplarna längst till höger i diagrammet nedan visar den genomsnittliga årsavkastningen för de sex kategorierna. Aktivt förvaltade fonder har en årsavkastning på 6,81 procent, jämfört med index-ETF:ers 2,01 procent. Avkastningen med indexETF:er är alltså mindre än en tredjedel jämfört med den aktiva fonden – 2/3 av avkastningen går förlorad. 

Inom fem av de sex kategorierna presterar aktivt förvaltade fonder bäst. Störst skillnad i avkastning är det inom de förväntade kategorierna hedge- och tillväxtmarknadsfonder. Endast för råvaror lyckas indexförvaltningen bättre än det begränsade utbudet aktivt förvaltade fonder.

 

 

Våra resultat styrks av en omfattande amerikansk jämförelse, som den amerikanska sajten Seekingalpha presenterade i vintras: http://seekingalpha.com/article/304346-etfs-vs-mutual-funds-is-cheaper-better

Det är en mycket intressant jämförelse eftersom artikelförfattaren har jämfört den ackumulerade utvecklingen för fonder han ägt i 13 olika kategorier för så långa tidsperioder som upp till 11 år med motsvarande ETF:er. Det är alltså inte som i vårt exempel ovan, bästa fond som jämförts med bästa motsvarande ETF, utan här har ett faktiskt innehav av 13 fonder jämförts med motsvarande ETF:er, och resultatet är slående. De aktiva fonderna har i genomsnitt haft en ackumulerad avkastning på 122 procent, jämfört med 90 procent för indexfonderna för samma tidsperioder. Om artikelförfattaren hade haft indexETF:er hade han alltså fått 1/4 lägre avkastning än den han erhöll i sina aktivt förvaltade fonder. OBS I DET HÄR DIAGRAMMET ÄR ETF:ERNA FÖRST I VARJE PAR.

 

 

De två undersökningarna visar alltså att genom att välja bort bra aktivt förvaltade fonder, riskerar en sparare att förlora mellan 1/4 — 2/3 av avkastningen – vilket är  otroligt mycket. Sammanfattningsvis kan vi se att om man jämför högpresterande fonder så rör det sig om att åtminstone halva avkastningen går förlorad, och i det amerikanska fallet med existerande innehav handlade det om en fjärdedel av avkastningen som gått förlorad.

Trots det bör inte alla sparare jaga bästa fond, eftersom de flesta aktiva fonder presterar sämre än indexfonder är det en svår uppgift att hitta vinnarna. Därför är slutsatsen densamma som tidigare. För den vanlige spararen med begränsade kunskaper är det bättre att välja breda och billiga fonder inom så många tillgångsslag som möjligt. För den intresserade och kunnige spararen kan det dock löna sig ordentligt att hitta högpresterande fonder, och för dem kan det alltså vara väl värt att betala en högre förvaltningsavgift.

De här två resultaten stöds också av vår tidigare nämnda undersökningen, längre ned på sidan, som visar att de bäst presterande fonderna ofta har relativt sett höga avgifter.

Slutsatsen är alltså att om du är en passiv sparare med begränsade kunskaper välj billigt om du inte vet exakt vad du ska välja, samtidigt som proffset kan ta sig tid och välja mer sofistikerade fonder.

OBSERVERA ATT SAMTLIGA FONDER OCH ETF:ER SOM REDOVISAS I DIAGRAMMEN ENDAST ÄR EXEMPEL OCH INTE KÖPREKOMMENDATIONER!