Dec 172012
 

 Vi var många som var besvikna att Obama knappt nämnde vapenpolitik under sin första mandatperiod. Efter en tydlig seger 2008 hade han världens chans att driva fram strängare vapenlagar. Men istället var han försiktig och taktisk, och avstod från en fråga som skulle dela folk inom viktiga ”swing states”.  En stor kontrast till Bill Clinton—jag  kommer fortfarande ihåg under min Vita hus-praktikdagar hur  Clinton höll ett brandtal  på årsdagen av Brady Bill-signering.

KOMMENTAR Elizabeth Walentin

Nu efter den tragiska händelsen i grundskolan i Newtown, Connecticut finns den en ny vilja för en stor förändring i vapenlagarna. Det kommer även nya frågor om varför Obama inte har prioriterade vapenfrågor tidigare. Även om Obama hyllades för sitt känslomässiga tal direkt efter skolskjutningen, var det flera som noterade att han lät väldigt ospecifik när han sade ”We’re going to have to come together and take meaningful action to prevent more tragedies like this.”

Själv har jag haft personlig erfarenhet av vad händer när en mental instabil gärningsman får tag i en pistol och tar den till en skola. Så förlorade jag en nära vän 1996, som blev bara 19 år. När jag var utbytesstudent i fridfulla Sverige året därpå, kände jag en viss befrielse.  Här kunde jag våga ta konflikt med bråkiga människor, och risken var rätt låg at de skulle vara beväpnade. Det är förstås en falsk trygghet—som vi har sett från Utøya kan hemska masskjutningar hända även på skandinavisk mark.

Nästa vecka åker jag ner till Texas—en ”concealed handgun” delstat med en kärlek för vapenrätt. Det kommer bli intressant att se om händelsen i Newtown bli en tankeställare eller inte för alla de vapensupportrar jag känner där. Och även om–och hur– Obama tar chansen att föreslå hårdare vapenregler de närmaste veckorna.