Feb 212013
 

Näthatet har debatterats mycket de senaste veckorna. Tyvärr har diskussionen gömts bakom en begränsning; att hatet främst skulle vara riktat mot vita kvinnor. Är inte hatet lika ont och sjukt oavsett vem det drabbar?

Micael150ny

KRÖNIKA Micael Kallin

Att först i månader bli mordhotad av fega, anonyma, personer via internet och sms, och sedan lyssna till en debatt om att näthatet gäller en viss samhällsgrupp är extra provocerande. Näthatet och hoten drabbar oss utsatta på ett liknande sätt. I härvan med antydningar via olika kanaler är det inte lätt för den drabbade att veta vad som är vad. Vilka hot som är reella och vilka som inte är det. I anonymitetens mörker kan hoten få stor effekt.

Själv har jag drabbats av näthatet genom att sjuka personer försöker kränka och förringa min person, troligen för att undergräva min trovärdighet som journalist enligt polisen/säkerhetspolisen. Oavsett motivet så är effekten densamma; tidskrifter i träda och övrig journalistiska produktion på sparlåga. Samtidigt gottar sig personer i näthatet på olika sätt. Nedanstående sjuka ”Valentinhälsning” ( via http://www.etsy.com/listing/121343031/valentine-undeadtd-offering-you-his ) påverkar den som lever ständigt påpassad av internettrakasserier på ett annat sätt än den som inte lever under en sådan terror.

näthatsbjörn

Internet har blivit vår tids skampåle där det går att hänga ut dem som ska attackeras. Hoten och kränkningarna utförs fegt och anonymt eller så pass subtilt att främst den drabbade ska förstå – på ett sätt som inte duger som bevis för en rättegång.

Precis som justitieministern har konstaterat räcker dags lagstiftning inte till. En ny lag brådskar, annars riskerar dagens utveckling med allt fler grupper som agerar i avsaknad av ett fungerande rättsväsende att eskalera. Det riskerar då att bli en tragisk och våldsam utveckling. Dem som jagas på nätet tvingas i avsaknad av polisiärt skydd att värja sig själva, det skapar en farlig situation med brottsoffer som riskerar att provoceras till att bli gärningsmän för att skydda sitt liv och sin integritet. Utöver rättsväsendet kan även media göra mer för att bland annat uppmärksamma och ”skydda” dem som drabbas i sin yrkesutövning, då förövarnas syfte är att tysta journalister och det fria ordet.

Journalister som arbetar på stora redaktioner erbjuds normalt ett visst skydd och stöd av arbetsplatsen, frilansjournalister är däremot helt oskyddade. Journalistförbundet borde därför omgående utarbeta en plan för hur de kan ge frilansjournalister stöd, det kan bland annat ske genom kontakter med ett yrvaket rättsväsende och påstötningar om att förundersökningar inleds som också resulterar i rättegång. Det viktiga är att den utsatte och processen kring denne inte tystas ned. Det ligger i varje journalist intresse att stötta den kollega som utsätts för hot och vars röst riskerar att tystas. Den som stillatigande accepterar utvecklingen agerar då till förmån för en kultur där allt fler tystas. Och den som ironiserar över situationen uppmuntrar direkt till fortsatt terror av journalister och andra.

Internet har på gott och ont skapat ett nytt samhälle på ett sätt som många ännu inte riktigt hunnit att inse och än mindre anpassa sig till. Det är dags att vakna nu. Det gäller både lagstiftare, polis och åklagare, men även journalister och allmänheten.

 

 

 

 

 

 

 Posted by at 2:50  Tagged with: