Dec 022012
 

Domstolarna har nämndemän som är jäviga, sover i rättssalen och bedriver privatspaning. Trots detta är det bara en fjärdedel av svenskarna som vill ändra systemet. Inom domarkåren och bland jurister går åsikterna isär när det gäller nämndemännens vara eller icke vara.

KRÖNIKA Jenny Damm

Nämndemännen är medlemmar av de politiska partierna och ska vara allmänhetens förlängda arm som icke juridiskt utbildade domare i våra domstolar. Som ”vanliga människor” med en bakgrund som är representativ för samhället ska de upprätthålla en öppenhet i det juridiska systemet.

När förhandlingarna om Julian Assange’s utlämnande till Sverige pågick i London, så uttalade sig många i brittisk press och media om det svenska rättssystemet, några menade att Sverige har ett rättssystem att lita på, men andra menade att bristen på ett jurysystem, med en ur befolkningen slumpvist utvald jury, visade på ett orättvist och elitistiskt rättssystem.

Tanken om likvärdiga lekmän som dömer och inte bara en auktoritär person med makt, är gammal. Enligt en artikel i tidningen Advokaten  har det i Sverige funnits en nämnd med lekmän sedan 1200-talet och sedan 1734 har denna nämnd kunnat gå emot häradshövdingen eller dagens domare. Men bara för att lekmän i rätten är en gammal tradition innebär det inte att det är det bästa systemet.

Att nämndemännen har samma röstkraft som juridiskt utbildade domare sätter sig Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt emot, hon säger till DN.se

att lekmän ska fungera med samma kraft som jurister är ju lite märkligt. Man blir dömd av någon som inte är utbildad.”

I samma artikel säger före detta hovrättsdomaren Olle Ekstedt

”Jag ska ju som domare förklara för nämndemännen hur jag ser på bevisvärderingen och hur jag vill tillämpa rättsreglerna. Om nämndemännen säger att de förstår, att det verkar förnuftigt, då har vi ju uppnått något.”

Förklara sin bevisvärdering så att nämndemännen förstår, skulle den utbildade domaren behöva göra även om nämndemännen inte hade samma röstkraft som honom/henne.

Enligt en undersökning, som gjordes av den juridiska nyhetstjänsten Karnov, DN.se, är det bara i en dryg procent av alla mål som nämndemän i tingsrätt bestämmer utgången i strid mot den juridiskt skolade domarens åsikt. I hovrätten har de juridiskt utbildade domarna majoritet.

Newsmill skriver Mårten Schultz docent i juridik och flitig debattör emot nämndemannasystemet, att nämndemän tenderar att vilja fälla oftare än juridiskt utbildade domare. Det må bara vara en procent av fallen i tingsrätten där nämndemännen överröstar den utbildade domaren, men om du är den enda procenten kan domen vara livsavgörande. Då gäller det att den som har dömt är adekvat att göra så och inte har låtit sina fördomar, politiska åsikter eller personliga värderingar spela in.

Rättssamhället har utvecklats sedan 1700-talet och kanske är det dags att lita på att utbildningsystemet har möjligheten att ta fram juridiskt utbildade domare med verklighetsanknytning och förståelse för andra människors situation. Eller skulle ett borttagande av nämndemannasystemet leda till mer trångsynta domar? Och andra sidan hur väl känner dagens politiskt utvalda nämndemän, med en medelålder på dryga 57år, till den verklighet som de flesta parter i rättsmål lever i?

Nämndemannen Lars Lassinatti säger till tidningen Advokaten att det inte finns utrymme för partipolitiska åsikter i nämndemannarollen. Kanske nämndemännen inte för en partipolitisk talan, men synen på samhället i helhet, människor och specifikt straff, skiljer sig åt beroende av politisk åsikt. Att å ena sidan som politiskt aktiv arbeta för att förändra samhället och å andra sidan sitta och upprätthålla samma lagar går inte ihop.

Total objektivitet är omöjligt att uppnå och alla människor är produkter av sin bakgrund, erfarenheter, levnadssituation etc. Juridisk utbildning och medvetenhet kring sin egen subjektivitet tillsammans med en humanistisk människosyn där alla är lika, där offer och gärningsmän, goda och dåliga föräldrar kan komma i alla möjliga skepnader, bör vara den bästa basen för en rättvisbedömning.

Kanske det är tanken på allmänhetens representanter bland den juridiska eliten som får hälften av befolkningen att vilja ha kvar nämndemännen, och kanske är det frågans komplexitet som får drygt en fjärdedel att inte vilja ta ställning, enligt den undersökning Sifo gjorde för Svd och GP.

En rättegång i Södertälje fick tas om p.g.a. att samma nämndeman satt med i tingsrätten och i polisnämnden och därmed kunde vara jävig. Aftonbladet.se skriver även om en nämndeman i hovrätten som bedrivit privatspaning för att hjälpa åklagaren att bevisa den åtalades skuld. Nämndemännen må vara i minoritet i hovrätten men nog visar det på att det svenska rättssystemet med nämndemän har totalt misslyckats, när en domare i hovrätten inte har insett att hennes uppgift är att opartiskt och sakligt värdera bevisningen som läggs fram i rätten. Om en nämndeman har missuppfattat sitt uppdrag så kolossalt, vilka andra missuppfattningar kan inte andra nämndemän sitta med då.

Att uteslutande ha icke politiskt utnämnda domare borde vara en grundsten i ett rättssäkert samhälle, samtidigt är det viktigt med allmänhetens insyn i rättssystemet och att det krävs av juridiskt utbildade domare att de kan förklara sina bedömningar på ett förståeligt sätt. Allt för att säkra rättssäkerheten och att se till att de juridiskt utbildade domarna inte låter sina personliga värderingar spegla bedömningen. Men inte är dagens politiskt utnämnda nämndemän en garant för detta, när de kan missuppfatta sitt uppdrag så som den privatspanande eller de jäviga nämndemännen gjort.

 Posted by at 11:50