Apr 112014
 

”Svenska elever lider av att ha matats med en överdriven, uppblåst, smällfet självkänsla.

Johan Hakelius

Vad ska vi hitta på nu då?

Mellan skål och vägg hade vi väl ­precis börjat förlika oss med att svenska elever inte kan läsa och räkna längre. Tråkigt, förstås, men antagligen oundvikligt. Att läsa och räkna är ju så simpelt. Som industrijobb, ungefär. Man måste släppa sådant till indier och kineser, med tiden antagligen till afrikanerna, som inte kan försörja sig på roligare sätt. Vi, småskröt vi för oss själva, har nått längre. Vi är självständiga, och kreativa. /…/

Så kunde vi malligt puttra. Så kom förra veckans Pisamätning.

Ingen verkar riktigt kunna svara på varför svenska elever är sämst i Norden, under OECD-snittet, ett hårfint uns bättre än ryssar, på att lösa problem. En möjlighet är förstås att de helt enkelt är dumma i huvudet. Men varför skulle det gälla just svenska elever? … Lider svenska elever av någon exotisk bristsjukdom?

/…/ Albert Einstein kunde räkna. Han kunde både subtrahera och dividera. Han förstod integraler och logaritmer. Han visste vad ett kvintiskt polynom är. Allt detta hade han lärt sig genom att traggla talen om och om igen. Det kan vi säga med säkerhet, av den enkla anledningen att det är så man lär sig matematik. Och mycket annat.

/…/ De länder vars elever kom i topp på listan över problemlösning är också de som kommer i topp på listorna som gäller till exempel matematikkunskaper och läsförståelse. Det är helt enkelt lättare att lösa problem om man begriper en enkel instruktion och kan lägga ihop två och två.

/…/ Om svenska elever lider av något särskilt tror jag att det är motsatsen till en bristsjukdom. De lider av att ha matats med en överdriven, uppblåst, smällfet självkänsla, som fått dem att tro att utbildning bara är intressant i den mån den bidrar till deras spännande, kreativa personligheter. Den idén har de fått av oss. Var vi har fått den ifrån, är en fullständig gåta.”

Men Albert Einstein kunde faktiskt räkna – Johan Hakelius, Affärsvärlden.