Aug 022012
 

A WEEK ago, after Spanish 10-year bond yields had jumped well over 7%, panicky markets were quelled by a few words from Mario Draghi, the president of the European Central Bank (ECB). Traders and investors fastened on to his pledge at a London investment conference on July 26th for the ECB “to do whatever it takes to preserve the euro” and his assurance that “believe me, it will be enough”. The pressure on Italy as well as Spain—the euro area’s third and fourth biggest economies respectively—eased, with Spanish yields retreating below 7%. Mario Draghi’s rescue plan for the euro: So that’s what he meant | The Economist.

 

———————————————————————————————————————————————————————————————

 

 

KOMMENTAR Kan det verkligen vara möjligt, funderade man inför ECB-mötet och Draghi’s framträdande, att han bara pratade förra torsdagen, att löftena endast var tomma ord – nej, det kan det väl ändå inte tänker man som svensk. Men visst kunde det. De tomma orden är nu omvandlade till arbetsgrupper och en passning till politiker – att de istället gör jobbet, det vill säga räddar euron. Det ska ske med hjälp av stödfonderna EFSF och ESM.

Aldrig har det varit så svårt att få en klar bild av vart hän det barkar. Tillfrågas experter är de oeniga i sina slutsatser, för utgången är helt enkelt så oviss att inte ens den klokaste av kloka kan hålla ordning på alla ingredienser i eurosoppan och samtidigt se upplösningen klart framför sig. Samtidigt är marknaderna hypernervösa och på sin vakt för varje förändring.

Ekonomiprofessor Lars Calmfors knystade i torsdagskvällens Aktuellt nästan det ”oknystbara”, åtminstone om man lyssnade noggrant, att det här går åt h-e. Calmfors hävdade att Euroländerna har valt fel strategi med sina återkommande stöd ad hoc – alltid hack i häl på marknaden, i regel med för lite  och alltid för sent. Euroländerna har helt enkelt valt fel metoder. Ekonomiprofessor Assa Lindbeck är inne på samma linje.

Hur det än går med allt är det tillsvidare en njutning att läsa om eurodramat i välformulerade The Economist, med bland annat: ”Backing up words with more words is always a problem, particularly when there are so many moving parts, as in the euro area. In an ominous sign, Spanish 10-year bond yields climbed back above 7%. Now they know what Mario really meant, the markets may remain unconvinced until his plan actually takes off.”

”Many moving parts” – det kan verkligen man kalla situtationen idag. Och därför går det inte heller att få något enhetligt svar på den till synes enkla frågan, ”hur går det med euron?.”

PublicBanking tror dock som allt fler – att det tyvärr går åt h-e – men vi har mer än gärna fel.