Maj 112012
 

ANALYS

 

Som svensk känns det naturligt att svenska aktier eller aktiefonder utgör en (större) del av aktieportföljen. Frågan är varför? Förmodligen har sparare i de flesta länder inhemska aktier som del av sin aktieportfölj – det är aktier man känner till och kanske har någon typ av relation till. Dessutom kan det på många platser fortfarande vara svårt eller rent av mycket svårt att spara i utländska aktier.

Men om vi utgår från att vi i Sverige har möjlighet att spara i utländska aktier, direkt eller via fonder, och att vi är rationella investerare som söker högsta tänkbara riskjusterade avkastning – ska man då ha svenska aktier i portföljen? Troligen inte! Svenska aktier har förvisso haft mycket hög avkastning historiskt sett – men också mycket hög risk. Lägger vi till riskaspekten till avkastningen kan man fråga sig om det överhuvudtaget är värt att investera i Sverigefonder. För det är svårt att hitta en Sverigefond som har en bättre riskjusterad avkastning (sharpe-ratio) än de främsta fonderna med globala mandat.

VI har tittat i olika svenska databaser och jämfört de främsta svensk/nordiska aktiefonder med bredare utländska fonder för att se om man som investerare får betalt för den höga risken med att investera i en Sverigefond. Vi har dock inte tillgång till alla nyckeltal för samtliga fonder som funnits under de senaste 10, 5 och 3 åren, dessutom har förvaltare bytts ut och annat har ändrats, men genom att jämföra data över tiden får man ändå en hyfsad bild över hur det sett ut. Vi har försökt hitta de främsta bredare fonder som mer eller mindre har ett globalt mandat, jämfört med de främsta Sverige- eller Nordiska fonderna.

Vi har valt ut fem fonder för vardera gruppen. De svensk/nordiska fonderna är välkända högpresterare, där ingår också en fastighetsfond – troligen med en internationellt svårslagen historik inom sin kategori. Frågan är vad de svenska fonderna kan jämföras och eventuellt substitueras med för fonder, och om en sådan jämförelse över huvudtaget kan eller ska göras. En statistiker skulle kanske säkert protestera och hävda att de fonder vi valt ut för de två olika grupperna inte är helt jämförbara och att det dessutom är meningslöst att jämföra nyckeltal för olika kategorier med varandra. Men vi hävdar tvärtom, att om det är så att korrelationen mellan aktier ligger någonstans mellan 0,9 och 1, och beaktar det faktum att en investerar i första hand är intresserad av avkastningen och väljer aktiefond utifrån det, då är vår jämförelse relevant.

För de undersökta perioderna kan vi  konstatera att om man som investerare endast har sökt högsta möjliga riskjusterade avkastning (sharpe-ratio), då är det långa obligationsfonder som har presterat bäst de senaste 5 och 10 åren. Men dem bortser vi ifrån i den här undersökningen, istället återger vi i första diagrammet avkastning och i nästa diagram standardavvikelse för de utvalda aktiefonderna.

Bäst riskjusterad avkastning bland alla aktiefonder för de senaste 10 åren hade föga överraskande Skagen Kon-Tiki som vi har uppmärksammat i artiklar här intill just med anledning av fondens 10 års jubileum och dess exceptionella avkastning för den perioden. Nu saknas förvisso uppgift om sharpe-ratio för den konkurrerande fonden Aberdeen global emerging markets, som har haft högre årliga avkastning (i fondernas egen basvaluta) till lägre risk, vilket rimligtvis ger Aberdeen en högre sharpe-ratio, men det är ändå inte den jämförelsen som är i fokus för den här analysen.

Om vi bortser från räntefonder och smala aktiefonder i tabellen över alla fonders riskjusterad avkastning, då dyker de första svensk/nordiska fonderna upp i tabellen strax nedanför en handfull tillväxtmarknadsfonder. Det är välkända Lannebo småbolag och Nordeas småbolagsfond, som med sina trogna och försiktiga förvaltare lyckats bäst under det senaste svåra decenniet.  De två fonderna har i runda svängar en standardavvikelse på cirka 19 procent de senaste 10 åren och en årlig avkastning på nästan 13 procent, vilket egentligen är fantastiskt, hur många har lyckats med det!? Men de två fonderna kan också jämföras med den bredare utländska fond, Firts State global emerging markets fund, som under de senaste 10 åren förvisso har haft en årlig avkastning som legat en procentenhet lägre än de två svensk/nordiska fonderna, men det till en standardavvikelse som grovt räknat var flera procentenheter lägre – sammantaget gav det de tre förvaltarna samma sharpe-ratio, 0,6. Under den senaste 5-årsperioden sopade däremot First state mattan med de flesta andra aktiefonder, inklusive dessa två svensk/nordiska fonder, och hade också en mycket lägre risk.

Om vi går vidare och tittar på hur det sett ut de senaste 5 åren, har DNB’s Nordic Technology (som lustigt nog har sin allra största andel i USA, fonden har också en systerfond, Technology, som har en uttalad internationell inriktning), presterat bäst de senaste 5 åren, nästa bredare aktiefond i tabellen är Seligsons index-varumärkesfond, som satsar på företag med välkända varumärken. Sedan är det några regionala tillväxtmarknadsfonder, sen Skagen Kon-Tik och någon läkemedelsfond, innan svenskfonden Didner & Gerge dyker upp, med en sharpe-ratio på 0,2 jämfört med o,4 för DNB-fonden.

Avslutningsvis tittar vi även på den senaste 3 årsperioden och jämför den riskjusterade avkastningen för den svenska raketfonden Didner & Gerges småbolagsfond med utländska breda framgångsrika fonder. Då ser vi att D&G har en exceptionellt hög standardavvikelse, men den mycket höga avkastningen gör att fonden på 3 års sikt hade bättre sharpe-ratio än flera utländska konkurrenter.

Vad är då slutsatserna av denna kursiva jämförelsen? Jo, trots att svenska aktier historiskt har presterat mycket bra, får de främsta Sverigefonderna på de jämförda områdena stryk av sina utländska konkurrenter både på 10, 5 och delvis även på 3 års sikt:

1) Gruppen av fonder med globalt mandat hade i genomsnitt högst sharpe-ratio på 3, 5 och 10 års sikt;

2) och i genomsnitt lägst standardavvikelse på 3, 5 och 10 års sikt.

3) samt i genomsnitt högst årliga avkastning på  5 och 10 års sikt.

4) Gruppen av Sverige/Nordiska fonder var endast bäst vad gäller en av nio parametrar: högst avkastning på 3 år.

5) Sverigefonder bidrar tyvärr främst med högre risk, med möjlighet till tillfälligt hög avkastning vid kraftiga marknadsuppgångar.

6) Med 10 års starkt marknad hade antagligen resultaten blivit annorlunda – mer till Sverigefondernas fördel.

7) Trots nackdelen med den höga risken i Sverigefonder finns det ändå en tydlig fördel; man slipper valutarisken.

8 ) Om man trots allt vill ha Sverigefond i portföljen bör man kanske överväga en okonventionell fond med chans till extra  bra avkastning, men med högre risk, som till exempel Didner & Gerges småbolagsfond.

9) Bestäm din risknivå innan du väljer fonder ur dessa grupper eller bland marknadens alla andra fonder.

10) När du valt risknivå fundera på hur du bäst når din strategi genom att kombinera fonder ur de här och andra kategorier.

VAD SÄGER NI LÄSARE, HUR STOR ANDEL SVENSKA AKTIER HAR NI, OCH VARFÖR?