Jul 012012
 

Economists usually settle instead for GDP. But that is a measure of income, not wealth. It values a flow of goods and services, not a stock of assets. Gauging an economy by its GDP is like judging a company by its quarterly profits, without ever peeking at its balance-sheet. Happily, the United Nations this month published balance-sheets for 20 nations in a report overseen by Sir Partha Dasgupta of Cambridge University. They included three kinds of asset: “manufactured”, or physical, capital (machinery, buildings, infrastructure and so on); human capital (the population’s education and skills); and natural capital (including land, forests, fossil fuels and minerals). Free exchange: The real wealth of nations | The Economist.

———————————————————————————————————————————————————————————

KOMMENTAR

Det är befriande med The Economist som bemödar sig med att LÄSA och kommentera (i art ovan) intressanta forskningsrapporter som, då man själv hinner att läsa dem, ger ett alternativt perspektiv. Istället för att mäta Bruttonationalprodukten (per capita), har staters totala tillgångar försökt uppskattas, och då inkluderat producerade tillgångar, naturresurser samt, inte minst, humankapitalet (vars bidrag till utvecklingen generellt sett uppges vara avtagande med välfärdsutvecklingen).

Nu går det att vara kritisk till mätmetoderna, till exempel mäts utbildningens bidrag i antalet studerade timmar, vilket troligen är det enda görliga sättet – men helt missvisande. Jämför till exempel Brasiliens utbildningssystem med det i Sydkorea, eller i Kina för den delen, så är det som att jämföra päron och äpplen – förklaringsgraden blir nära noll.

Intressanta slutsatser är att till exempel skillnaderna i utveckling mellan de fyra BRIC-länderna, där Ryssland backar, delvis beroende på negativ utveckling av humankapitalet, och Brasilien och Indien (endast) går framåt på amerikansk nivå, samtidigt som Kinas utveckling exploderar – främsta bidragande orsak är inte tillverkningen utan ökningen av humankapital!

Samtidigt är motsatsen intressant, att det välutvecklade USA förmår att utveckla sig på Indisk och Brasiliansk nivå.

Chile är ett annat intressant exempel, ett land som springer förbi sina grannar som till synes har snarlika förutsättningar – men så var det där med den svårförklarliga kulturella faktorn.

SVERIGE är inte med i studien, men att vi har ett negativt utbildningsbidrag är ett tragiskt faktum, och extrapolerar man den siffran är risken stor att den får en mycket negativ inverkan på vår utveckling på lång sikt.

Regeringen borde omgående införa en bred parlamentarisk kriskommission för att vända den katastrofala svenska utbildningsutveckling. Där ett förstatligande av skolan och avskaffande av den förödande skolpengen är nödvändiga ingredienser. Förhoppningsvis blir vi då av med flumskolorna och kan istället öppna för en seriös och dynamisk konkurrens inom ett och samma skolsystem – med lika konkurrensförutsättningar för alla. Då kan de bästa pedagogiska utbildningsformerna och hjärnorna utvecklas. Gärna med spetsklasser, där briljanta elever tillåts briljera – och kraftigt ökade löner för duktiga lärare – det har vi råd med om vi avskaffar dagens förödande flum och dumskola där, på gränsen till kriminella, politiker tillåter att våra gemensamma infrastrukturpengar stjäls och förs ut ur landet av oseriösa koncerner.

 

Hela rapporten finns här:

http://www.ihdp.unu.edu/article/iwr