Jul 152012
 

JOINING the European Union means that a country has met—and will keep to—the EU’s strict standards of good government and respect for the rule of law. That is the theory, but practice is messier, as shown by a spat between Romania’s prime minister, Victor Ponta, and its president, Traian Basescu.

Both men have their flaws, but Mr Ponta (pictured above) is fighting dirty even by Romanian standards. He has exploited his new parliamentary majority to suspend Mr Basescu from office and override constitutional provisions governing his impeachment. He has seized control of several supposedly independent institutions. And he has changed the rules for a referendum to determine Mr Basescu’s fate on July 29th—although the constitutional court has thrown the president a lifeline by insisting on a high turnout (see article). Romania and democracy: Putsch-up job | The Economist.

 

————————————————————————————————————————————————————————————

KOMMENTAR

I Eurokrisens skugga pågår det europeiska sönderfallet med alltmer auktoritära inslag i Europeiska länder som Ukraina, Vitryssland och för att inte tala om Ryssland, nu med ännu ett mord och en skandal som leder till Kreml och president Putin. Det handlar om advokaten Sergej Magnitskij som torterades till döds i häkte sedan han avslöjat en av de största skandalerna i rysk historia med rötter i den ryska korruptionen. Och just korruption är det som eldat på den allvarliga Rumänska konflikten, som The Economist skriver om i artikeln ovan.

Det handlar om konflikten mellan ex-kommunister och de liberal-konservativa, personifierade av premiärminister Victor Ponta å ena sidan och av president Traian Basescu å andra sidan. I just den här konflikten framstår premiärminister Ponta som den värsta av skurkarna, som bokstavligen tagit lagen i egna händer och suspenderat presidenten i en palatskupp som liknar en statskupp – det har ni väl hört talats om, en ”statskupp” inom EU? Inte det? Märkliga tider när det inte uppmärksammas, kan tyckas. Samtidigt med den rumänska utvecklingen har vi situationen i Ungern, där det snarare är högerkrafter som under lång tid på olika sätt undergrävt det som brukar kallas för demokratiska traditioner. Och semidiktaturen Italien är ett annat hopplöst fall på den västra sidan, där det endast är en tidsfråga till stortoken är tillbaka på högsta taburett – under tiden styr han media och därmed befolkningens hjärnor, vilket borde vara en larmsignal för alla renläriga som vill försvaga public service i Sverige.

Sörgården då, Sverige, här kan inte ont hända, vi har ju världens bästa ekonomi, ingen statsskuld och heller inte någon arbetslöshet – inte bland ”etniska svenskar mitt i livet” i varje fall. Faktum är att den galenskapen vi ser öster och söderöver, den ser vi inte själva här hemma av ren hemmablindhet. Nu ska det i ärlighetens namn sägas att vi uppenbarligen inte har förfallit lika mycket, men även vår kejsare är ganska naken. Ett stort problem är att de som är satta att granska makten har missuppfattat uppdraget. Politiska reportrar agerar snarast en hybrid mellan sport och kändis”journalister”. De rapporterar om reformer i kvantitativa ordalag som om det vore sportreferat, sen följer parti- eller personkommentaren – en politisk reporters våta dröm – vem vinner frågar de sig.

Tyvärr missbedömer vi vår egen situation något. Kändis/politik-journalisterna gör vågen när de ser Borg. arbetslöshet, segregationen och förfallet inom återväxten, det vill säga skolan, det ser de inte. Samtidigt ryser de över lägre skatter, spetsutbildning och andra infrastruktursatsningar , allt för att vara rätt och säga rätt – det vill säga fel – sak.

Nu är vi inte bara hemmablind utan än värre är väl de allra flesta blinda för och överens om att det som faktiskt händer i Europa inte händer på riktigt, och även om det gör det kan det inte bli värre, och även om det nu skulle bli det så kan problemen i vart fall inte nå hit.

Ack arma Europa vart ska detta sluta; Att vistas i Rumänien var en kuslig upplevelse på Nicolae Ceauşescu tid, att vara där var som att befinna sig i en fiktiv värld, så är det tyvärr på väg att bli i Bukarest nu igen – åtminstone i de politiska salongerna. Och vid sidan av Östeuropas problem har vi Västeuropas skuldberg och massarbetslöshet med bland annat en generation förlorad ungdom, inte minst i Spanien där den totala arbetslösheten förväntas toppa på 25 procent. Har någon hört sådana tal annat än innan en katastrof inträffat?

Samtidigt som jorden skakar undre våra fötter pågår allt som vanligt, fokus ligger så där lite lagom på Europafrågan. Men, vad annat kan vi göra än att hoppas på det bästa – ett integrerat Europa. Om nu någon fortfarande minns föra sommarens dramatik kring bland annat det amerikanska budgetdravlet, så har den här sommaren potential att toppa det både i det verkliga livet och det fiktiva – på finansmarknaderna.

Spänn fast er – känn historiens vingslag!