Nov 142012
 

Klimatförändringar måste motverkas medan problemen fortfarande är hanterbara.  Flera stora utredningar rörande klimat och miljö som har presenterats de senaste åren har en viktig sak gemensamt. Förutom en alarmerande bild av världsläget är många överens om att det fortfarande är möjligt att fixa miljöproblemen. Detta borde inge hopp i en debatt som alltför ofta präglas av pessimism.

 

KRÖNIKA av Erik Hegelund

 

Mycket som skrivs rörande klimat och miljö har ett dystert och ibland till och med desperat tonläge. Det är på ett sätt förståeligt. Många larmrapporter beskriver hur planeten troligen står inför omvälvande och många gånger skrämmande förändringar som kan påverka både natur och människor. Men det finns även ett faktum som borde inge stort hopp och nästan verkar ha glömts bort i denna diskussion – nämligen att kostnaderna för att hålla nere utsläppen troligen är små.

FN:s klimatpanels, IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change), förra stora rapport publicerades år 2007. Enligt denna skulle det kosta mindre än en procent av världens BNP per år under de närmaste decennierna för att hålla utsläppen på en hållbar nivå. Kostnaderna består bland annat i nödvändiga omfattande investeringar i ny dyr teknik, ny infrastruktur med mera. En annan känd rapport är döpt efter den brittiske ekonomen Nicolas Stern, den så kallade Sternrapporten som togs fram på uppdrag av den brittiska regeringen år 2006. Sternrapporten räknade med att det skulle krävas ca en procent av världens BNP per år för att hålla nere utsläppen. Senare har Stern framhållit att han underskattade problemen och att kostnaderna troligen kommer landa på det dubbla, alltså två procent av världens BNP per år. Liknande resultat har även presenterats av Internationella Valutafonden, Världsbanken, EU-kommissionen och flera mindre regionala och nationella beräkningar.

 

IPCC:s beräkningar, liksom andras, är förenade med diverse om och men. Vissa länder står enligt beräkningarna inför större förändringar än andra. En stor del av beräkningsarbetet består i att göra antaganden om framtiden på olika vis, vilket delvis bygger på forskarnas värderingar. Och det är så klar omöjligt att exakt säga vad framtiden kommer att innebära. Men även med enorma osäkerhetsmarginaler tyder alla beräkningar på att kostnaderna för att rädda det globala klimatet är mycket små.

Till och från förekommer debattinlägg om att klimatkrisen kommer att innebära slutet för världsekonomin eller hela den ekonomiska tillväxten, exempelvis för att kostnaderna för att åtgärda dessa problem skulle vara för stora. I ljuset av kostnadsberäkningarna ovan verkar detta inte korrekt.

En procent av världens BNP är en enorm summa pengar. År 2010 var världens BNP nästan 70 000 miljarder US dollar. Det året skulle mänskligheten alltså varit tvugna att offra runt 700 miljarder dollar. Men det är fortfarande en liten andel. När det gäller denna typ av omställningar blir det dessutom ofta missvisande att räkna i vanliga summor. Frågan är om man ens bör prata om ”kostnader”.

Vad menas med kostnader

IPCC:s beräkningar tyder på att kostnaderna för klimatpolitiken kommer att vara mindre per år, än vad världens BNP förväntas växa med. Sedan den industriella revolutionen har samhällsekonomin vuxit relativt stadigt. Ofta med mer än två procent per år. Man kan alltså beskriva IPCC:s beräkningar som att mänskligheten kommer vara tvungen att lämna ifrån sig en del av en summa pengar som vi kommer att få i framtiden. Men vi kommer inte ens behöva ge upp hela inkomstökningen.

Begreppet ”kostnader” kan i detta sammanhang sägas beskriva något mer abstrakt än pengar i ett kassavalv eller i en plånbok. BNP mäter värdet av alla varor och tjänster som köps i ett samhälle, till exempel under ett år. Exakt vad som får BNP att växa snabbare eller långsammare tvistar de lärde om. Förenklat handlar detta om i vilken utsträckning som det uppstår arbetstillfällen och arbetstimmar, vilket skapar inkomster så att människor kan köpa varor och tjänster och ytterligare arbetstillfällen uppstår. Om världen kan skapa miljövänliga arbetstillfällen skulle detta innebära ökade intäkter som kan spenderas på omställning.

”Kostnader” blir därtill ett missvisande begrepp eftersom alla rapporterna ovan är överens om att alternativet skulle innebära ännu större kostnader. Det vill säga – om inga stora miljöpolitiska insatser vidtas och världens länder och utsläppen fortsätter att öka enligt prognoserna så kommer kostnaderna för världsekonomin att bli ännu större än om vi vidtar kraftfulla åtgärder. Detta eftersom att de förväntade klimatförändringarna, såsom stigande medeltemperatur, stigande havsnivå med mera, kommer skada jordbruksmark, lägga kustremsor under vatten, tvinga människor att flytta med mera. IPCC menar exempelvis att kostnaderna på relativt kort sikt kan motsvara en till fem procent av världens BNP per år och på längre sikt ännu mer.

Även i dessa kostnadsberäkningar finns det mycket som kan diskuteras. Medan vissa regioner beräknas bli stora förlorare på beräknade klimatförändringar förväntas andra till och med komma ut som vinnare, i och med att de får mer gynnsamma förhållanden. Men eftersom det är svårt att kvantifiera alla potentiella problem som skulle kunna uppstå när olika förändringar påverkar andra förändringar är osäkerheten egentligen bara anledning till än större oro. Sammantaget tyder därför de stora studierna på att mänskligheten i sin helhet har pengar att tjäna på att genomföra en kraftfull miljö- och klimatpolitik.

Men det är bråttom

Det verkar därför inte som att klimatförändringarna kommer att innebära slutet för den globala kapitalismen eller mänsklighetens samlade ekonomiska välstånd. Vi kan välja om framtiden ska bli dyr eller helt otroligt dyr. Och kanske rent av plågsam. Men, och detta är ett viktigt men, alla rapporter är tydliga med att beräkningarna förutsätter att åtgärderna vidtas inom en mycket snar framtid. Sedan 2007 har utsläppen fortsatt att öka. Det återstår att upptäcka hur länge denna billiga politik är tillgänglig.

 Posted by at 16:32