Apr 032017
 

Sverige har ett unikt skattesystem – det ökar klassklyftorna! Istället för att omfördela resurser från de rika till de fattiga, betalar de med lägst inkomster, det vill säga arbetslösa och långtidssjukskrivna, högre skatt än andra på samma inkomstnivå. Orsaken är de fem så kallade jobbskatteavdrag som den förra regeringen, Alliansregeringen, införde med syfte att öka arbetskraftsutbudet i allmänhet och i synnerhet ge arbetslösa och sjukskrivna ökat incitament att ”gå från bidrag till arbete” och därmed öka arbetskraftsutbudet för låginkomsttagare. Ett annat syfte med jobbskatteavdragen var att de förväntas leda till mer dämpade löneökningskrav än annars, eftersom nettolönen stiger med avdragen. Enligt initierade bedömare var förhoppningen om lägre löneökningar det outtalade huvudsyftet med jobbskatteavdragen.

 

Osäker effekt

Det skulle löna sig bättre att arbeta var förre finansministern Anders Borgs slogan i den så kallade arbetslinjen, som nuvarande finansministern, Magdalena Andersson, har svalt med hull och hår. Huruvida effekten av jobbskatteavdragen verkligen innebär ett ökat arbetskraftsutbud går av naturliga skäl inte att fastslå med säkerhet, då det saknas en identisk jämförelsegrupp utan jobbskatteavdrag. Beräkningar har således byggt på godtyckliga antaganden med svajiga, politiserade, resultat.

För de som är etablerade på arbetsmarknaden kan jobbskatteavdragen likväl ha minskat arbetskraftsutbudet, som att ha ökat det, eftersom avdragen innebär att det går att tjäna lika mycket efter skatt som tidigare genom att arbeta mindre. Trots det har många politiker och även etablerade nationalekonomer lättvindigt slagit fast att  jobbskatteavdragen har ökat arbetskraftsutbudet och dessutom minskat arbetslösheten. I etablerad ekonomisk teori är det annars främst ökad efterfrågan som anses förklara minskad arbetslöshet, inte ökat utbud.

Det är också osäkert huruvida jobbskatteavdragen fått personer att gå från bidrag till arbete och därmed ökat arbetskraftsutbudet av framförallt lågavlönade personer som står långtifrån arbetsmarknaden. Förutsättning för att det skulle ha inträffat är att det har funnits en ansenlig mängd personer som tidigare antingen simulerat sjukdom eller inte varit ambitiösa i sitt arbetssökande, men som ändå varit attraktiva på arbetsmarknaden. Det är dock svårt att tro att ett ökat arbetskraftsutbud ur de grupperna samtidigt resulterat i en ökad vilja hos arbetstagare att anställa långtidssjukskrivna eller långtidsarbetslösa, alltså att efterfrågan på de personerna skulle ha ökat och därmed minskat arbetslösheten.

I diagrammet nedan framgår tydligt att i takt med att jobbskatteavdragen infördes ökade arbetslösheten, vilken självfallet har flera förklaringar. Det finns alltså inget påvisat positivt samband mellan avdragen och minskad arbetslöshet – tvärtom!

 

Källa: Medlingsinstitutet/SCB OBS! att axeln är bruten, kurvan går inte ned till noll.

Lika lite som det finns något positivt samband mellan jobbskatteavdragen och minskad arbetslöshet finns det det mellan jobbskatteavdragen och minskade löneökningar, som framgår av diagrammet nedan har löneökningar (den gröna linjen) en nästan perfekt positiv linjär utveckling över tiden, utan någon synbar påverkan av jobbskatteavdrag. Den enda avvikelse från den svarta trendlinjen som går att notera är att lönerna ökade mer än trend i samband med införandet av jobbskatteavdragen – alltså tvärtemot vad som avsågs.

Det är ett tragiskt faktum att den dyra jobbskattereformen endast gynnat medelklassen med sänkta skatter på bekostnad av andra grupper och till väldigt stora statsfinansiella kostnader. Arbetslinjen visar sig tyvärr ha varit en chansning som inte gick hem, men som kostat mycket.

 

Källa: Medlingsinstitutet/SCB

Sammantaget visar statistiken att det enda resultatet av jobbskatteavdragen som är helt säkert, är att de förhöjda grundavdragen för arbetsinkomster innebär en stor kostnad för staten – över 100 miljarder kronor, till ingen nytta. Priset är alltså högt för denna orättvisa reform med högst osäkra resultat, vilka i värsta fall är negativa, det vill säga att resultatet är ett minskat arbetskraftsutbud, högre arbetslöshet och dessutom minskade skatteintäkter.

 

 

Pensionär kompenseras nästan fullt ut – inte arbetslösa och sjuka

Jobbskatteavdragen infördes i fem steg för dem med arbetsinkomster, men inte för sjuka eller arbetslösa, vilka i dagens unika skattesystem med jobbskatteavdrag därför betalar mer i skatt än arbetstagare på samma inkomstnivåer. Grundavdraget för pensioner har däremot justerats upp successivt, av både Alliansregeringen och nuvarande regering. I förra veckan föreslog regeringen ytterligare en höjning av grundavdraget för pensionsinkomster, för att på sikt ge ett likvärdigt grundavdrag för pensionärer som arbetstagare, det vill säga samma skatt på samma inkomstnivåer.

”Regeringen sänkte redan 2016 skatten så att personer äldre än 65 år med inkomster upp till 10 000 kronor per månad inte betalar högre skatt än löntagare yngre än 65 år. Nu tar regeringen nästa steg genom att det förhöjda grundavdraget förstärks så att skatten sänks med upp till 2500 kronor för personer äldre än 65 år med inkomst mellan 123 400 och 360 000 kronor per år.” Meddelade regeringen i ett pressmeddelande i förra veckan.

 

Viktig förändring

Arbetslösa och långtidssjuka har tillskillnad mot pensionärer inte kompenserats för jobbskatteavdragen – förrän nu. I budgetförhandlingar mellan (V) och regeringen har beslutats att de med sjukersättning nu ska få grundavdraget uppjusterat motsvarande en skattesänkning på 1.500 kronor per år. Även om det är en liten förändring är den principiellt viktig.

År 2016 minskade regeringen jobbskatteavdraget för högre inkomster och nu höjs avdraget för andra låga inkomster. Det innebär att jobbskatteavdraget angrips från två håll. Det är en dock en viktig principiell skillnad mellan att som nu höja grundavdraget för dem med sjukersättning på låga inkomstnivåer och sänkningen av grundavdraget för dem med höga arbetsinkomster år 2016. Huvudsyftet med jobbskatteavdraget var framförallt att göra det mer lönsamt att ”gå från bidrag till arbete”, genom att specifikt höja låga arbetsinkomster med hjälp av lägre skatt.

 

Arbetslösa och sjuka betalar 60-70 procent mer i skatt

Trots skattejusteringen i budgeten är det fortfarande stora skatteskillnader mellan de med arbetsinkomster respektive inkomst av sjukersättning. Kroniskt sjuka med sjukersättning betalar betydligt mer i skatt på samma inkomstnivåer än arbetstagare. Sverige är sannolikt det enda land i världen som i praktiken har en ”straffskatt” för sjuka och arbetslösa, vilket de facto är effekten av ”jobbskatteavdragen”.

 

Sjuka betalar mer i skatt

Källa: Medlingsinstitutet/SCB, Skatteverket, Försäkringskassan. Exempel på vad arbetslösa/sjuka respektive arbetstagare betalar i skatt (tabell 30) på 109.700 kr, vilket motsvarar vad en person med hel garantiersättning får i ersättning år 2017.

 

På samma inkomstnivåer betalar arbetslösa och de med sjukersättning uppemot 70 procent mer i skatt än vad en person med arbetsinkomst betalar. Den stora skillnaden minskar något efter skatteuppgörelsen mellan (V) och regeringen.

De med hel sjukersättning på garantinivå får från i år 109.700 kr kronor före skatt (med 2,45 prisbasbelopp från 20170701).  Skatten för arbetslösa och de med sjukersättning är idag 26.771 kronor (skattetabell 30), samtidigt som arbetstagare endast betalar 16.047 kronor i skatt på arbetsinkomster på den nivån och pensionärer ännu lägre på den inkomstnivån.

Den kroniskt sjuke med hel garantiersättning betalar alltså 70 procent mer i skatt än arbetstagare och har endast 6.910 kronor kvar att leva på i månaden efter skatt. Med budgetuppgörelsen får den med sjukersättning behålla cirka 120 kronor mer, vilket ger drygt 7.000 kronor i månaden efter skatt.

Trots höjningen av grundavdraget för de med sjukersättning betalar de fortfarande cirka 60 procent mer i skatt än vad en arbetstagare betalar på samma inkomstnivå. Frågan är på vilket sätt det är ekonomiskt effektivt eller rättvist att arbetslösa och sjuka betalar betydligt högre skatt än arbetstagare.

 

Svenska skatter är unika – gör fattiga relativt sett ännu fattigare

Innan jobbskatteavdragen infördes hade skatter en utjämnande effekt, det vill säga de minskade skillnaderna. Idag ökar istället skatten inkomstskillnaderna på de här nivåerna. Skatterna gör alltså fattiga med sjukersättning relativt sett ännu fattigare.

Att de som tjänar minst betalar mest i skatt strider mot tanken på skatt efter bärkraft och innebär att Sverige delvis har ett regressivt skattesystem, som i de här fallen ökar istället för att minska klyftorna. Sverige är sannolikt unikt i det avseendet.

Om jobbskatteavdragen istället gått till arbetslösa och sjuka, då hade kostnaden, drygt 100 miljarder kronor per år, istället till stor del återkommit som moms på ökad konsumtion och som skatt på ökad sysselsättning till följd av ökad konsumtion. Det är välkänt att de med låg inkomst ökar konsumtionen mer än de med högre inkomst, vid en inkomstökning. Det hade därför varit en mer välriktad åtgärd. Och mer rättvis. Dagens jobbskatteavdrag går mest åt till att trissa upp bostadspriserna och är därmed dubbelt skadligt.

Frågan är varför en Socialdemokratisk regering behåller ett segregerande och ineffektivt skattesystem. Svaret är uppenbart; Regeringens opportunistiska politik är en flirt med de som gynnas, den stora medelklassen. Arbetslösa och de med sjukersättning är de stora förlorarna. De grupperna har inga inflytelserika talespersoner eller språkrör och behandlas därefter.

© Micael Kallin

Källor: 

Försäkringskassan, Skatteverket, Medlingsinstitutet, SCB och egna beräkningar

——————————————————

Fakta Jobbskatteavdraget

Nedanstående text är en sammanfattning av Ekonomifaktas pedagogiska sammanställning med diagram och beräkningar över effekterna av jobbskatteavdraget.

”Jobbskatteavdraget innebär en skattesänkning med upp till 2 200 kronor i månaden på inkomster från anställning eller näringsverksamhet. Jobbskatteavdragets första steg infördes den 1 januari 2007 och förstärktes sedan under de tre efterföljande åren. År 2014 infördes det femte steget i jobbskatteavdraget. År 2016 infördes en ny regel som gör att jobbskatteavdraget börjar att minska vid månadsinkomster strax över 50 000 kronor. Minskningstakten är satt till tre procent vilket innebär att jobbskatteavdraget är helt borta när inkomsten når 125 000 kronor i månaden.

 

 

Exakt hur stort jobbskatteavdraget blir beror på hur hög arbetsinkomst man har. I förhållande till lönen är skattesänkningen störst i de lägre inkomstskikten, vilket framgår av det mindre diagrammet. I och med att jobbskatteavdraget för höga inkomster börjar att minska går effekten till slut ner till noll.

 

<<

 

En annan faktor som påverkar storleken på jobbskatteavdraget är kommunalskatten i inkomsttagarens hemkommun. Ju högre kommunalskattesats desto större blir jobbskatteavdraget. Som mest är skillnaden mellan hög- och lågskattekommuner drygt 400 kronor per månad.

En tredje sak som påverkar storleken på jobbskatteavdraget är inkomsttagarens ålder. Är man 65 år eller äldre vid inkomstårets ingång blir jobbskatteavdraget större än för personer som inte nått pensionsålder. Att jobbskatteavdraget är förstärkt för personer över 65 år ska fungera som en extra stimulans för att få fler äldre att stanna kvar på arbetsmarknaden. Detta är gjort mot bakgrund av att befolkningen åldras, det vill säga att andelen av befolkningen som befinner sig i arbetsför ålder minskar.”

[OBS! det sistnämnda gäller arbetsinkomster för ålderspensionärer, inte pensionsinkomster, som diskuteras i huvudtexten ovan./ Micael Kallin]

Fotnot: Ekonomifakta, är en del av arbetsgivarorganisation Svenskt Näringsliv, som har en annan syn på jobbskatteavdragen än den i huvudtexten ovan.