Maj 252013
 
”In South Africa there has been significant debate about whether the documentary overstates the role of Rodriguez.” Det är svårt att hitta Sydafrikaner i självaste Sydafrika som har hört talas om världskändisen! Han verkar vara mer känd i Sverige än i både USA och Sydafrika. Är han endast en siluett, en illusion – I wonder!

Micael150ny

KRÖNIKA Micael Kallin

Under vinjetten Mediekatur ska vi analysera samtida händelser och hur dessa återges i media, film eller litteratur. Eftersom allt som skrivs och på annat sätt rapporteras är journalistens eller redaktörens subjektiva medvetna men framförallt omedvetna urval och begränsningar, får vi per definition en ständigt begränsad och mer eller mindre skev bild av vår omvärld.Det finns som bekant många både dråpliga och obehagliga exempel på det.

Det märkliga är att trots vår kunskap om att en mikroskopisk skärva av verkligheten blir vårt perspektiv förmedlat av journalisten så anammar vi allt som oftast denna begränsade skärva som om den vore den objektiva Sanningen. Vi går inte ständigt omkring och ifrågasätter de subjektiva medeiberättelser vi matas med – men det är kanske just det vi bör göra. Även i filmens värld blir vi manipulerade, men det är vi oftast väl medvetna om och det är så att säga avtalat mellan publik och producent – men inte alltid. Det finns tveksamma gränsfall; Callgirl är ett tydligt och omdiskuterat exempel på det, men hur förhåller det sig egentligen med filmen Sugar Man?

searching-for-sugar-man

 

”In South Africa there has been significant debate about whether the documentary overstates the role of Rodriguez” skrev Sydafrikas ledande tidning Cape Times då dokumentären uppmärksammades i våras. Och själv på plats får jag – tyvärr – Cape Times syrliga och uppriktiga kommentar bekräftad.

Den välgjorda ”feel-good” dokumentären är ett intressant exempel på hur vi alla enkelt kan luras av media. Hur vi tycker oss vara säkra på att ha sett något som föreföll att vara genuint och sant. Rodriguez existerar förvisso och visst finns det dem som minns honom i Sydafrika, men man får fråga ganska många innan man hittar någon som tror att de kanske vet vem han är. Trots att man söker svaret i ”rätt” generation är det tidskrävande och aningen besvärande då ingen känner till den ”svensk-tillverkade” världskändisen.

Nu kan man invända att det inte har någon större betydelse hur stort Rodriguez kändisskap var i Sydafrika, men lite ironiskt är det eftersom det var just det filmen handlade om.

En intressant uppföljning skulle vara att åka omkring i landet och ställa frågor om Sugar Man. Svaren skulle säga mycket – inte bara om själva dokumentären utan dessa skulle även fungera som en mer allmängiltig påminnelse om hur vi påverkas av den sjubjektiva filmarens eller journalistens utvalda perspektiv eller skärva av ”verkligheten”.

Dokumentären är ändå sevärd, i synnerhet för dem som är intresserade av manipulation. Och musiken är skön! Men, ”I wonder”.