Nov 012012
 

PN inleder en serie om den explosiva utvecklingen på internet. Där de rättfärdiga kraven på öppenhet har fått andra frågor att hamna i bakgrunden. För tyvärr har det visat sig att många inte verkar förstå att det som sägs via internet, som i det refererade exemplet i artikeln nedan, kan ha en förödande effekt.

Många deltar också i handlingar som de kanske inte inser är kriminella, eller motsvarar mobbning, trakasserier och stalking. Det är synd, för de förstör för andra som till fullo vill utnyttja de oändliga kommunikationsmöjligheterna, eftersom deras handlingar riskerar ingrepp och lagstiftning.

Ännu värre än lagstiftning är om dem som anonymt missbrukar internets möjligheter provocerar fram situationer som inte kan förutses. Många har helt enkelt inte förstått internets sprängkraft och behovet av att fundera över sitt agerande.

PN egen linje är att publicera det som är sant, relevant och intressant. Vi är för en öppen debatt och ett fritt internet. Även om vi nu har en skribent som skriver under pseudonym, tillåter vi det eftersom vi själva känner till identiteten och går i god för det skrivna genom vårt utgivaransvar. Däremot publicerar vi självfallet inte anonyma personkritiska inlägg – inte ens mot den yttersta makten, vare sig av skribenter eller läsare. För enligt vår mening ska ingen som själv är öppen behöva bemöta anonyma påhopp! /PN

—————————————————————————————————————————————————————————

A new trend, apparently of the hypocritical nature, is developing in international and Swedish media. Research, credible sources and ethics call all get thrown to the wind when we report on what is being reported. It conveniently shuffles responsibility and points fingers every direction but at the reflection in the mirror.

Av Elizabeth Dacey-Fondelius

Looking eastward to the aftermath of Frankenstorm Sandy, this article blip in DN  caught my attention today. It is about a rogue hedge fund analyst and GOP  congressional campaign manager who used Twitter to send out misinformation about the New York Stock Exchange, New York’s Mayor Bloomberg and utility supplier ConEdison, in the midst of the hurricane crisis. He tweeted, comfortably smug in a false sense of security thinking his disruptive, borderline criminal, deeds were masked in anonymity. But no. He was outed. Evil is thwarted, good prevails.

My whistle now whet , before even finishing the piece I promptly search for  @comfortablysmug (his account name) and Twitter. I felt somewhat comfortably smug myself having easily accessed the name of  the ”political adviser” and ”campaign manager” which Swedish media ethics habitually declines to reveal. In keeping with tried and true tradition, Robert Holender gave no name.

Coming from a culture of ”naming and shaming” I have learned to appreciate the moral high road to mask identities. That does not mean I always agree with it. And that definitely does not mean I will not find out on my own if I can. But if that is the moral compass which guides you, then follow it. Or don’t. But do not take the cowardly middle ground and ”report” that ”journalist Jack Stuef blogged on Buzzfeed revealing who was hidden behind the anonymous account”