Jul 172012
 

 

Hendry – ‘Bad things are going to happen’ – FT.com. Läs Financial Times artikel om hedgefondförvaltaren Hugh Hendry och dennes varningar för finansiell härdsmälta, men också dennes tro på en därefter unik möjlighet till de bästa investeringstillfällena på en livstid.

 

—————————————————————————————————————————————————————————

 

ANALYS Hugh Hendry varnar för att vi inom tio år får uppleva den värsta finansiella krisen sen 30-talet och att problemen redan växt sig så stora att politikerna inte vet hur de ska lösas. Det är lockande att vifta undan den typen av domedagsprofetior, men som historien visat oss är ”galningar” endast ”galningar” fram till det, för oss andra otänkbara, inträffar – då är det vi som är galningar, vi som varit blinda och som inte såg de tydliga tecknen – känns det igen från historieböckerna…

Om man till exempel tittar på den omhuldade färdplan som EU-ledarna anammade häromveckan, är det verkligen någon som tror att den kan realiseras – eller är det någon som kan förutse effekterna av om den inte realiseras!?

EMU:s tredje steg har visat sig vara en atombomb av en omfattning vi inte sett tidigare, ingen vet hur den kan eller kommer att brisera. Det är det enda ärliga svaret – ingen vet!

I andra artiklar har vi berört vilka sociala effekter det franska vansinnighetsprojektet kan få, men för att ta rygg på Hugh Hendry ska vi här titta närmare på den finansiella effekterna, vad gäller privatinvesteringar. Frågan är, ska man sitta passiv och vänta på kollapsen till den kommer? Det kan då innebära flera år av utebliven avkastning på investeringar. Frågan är hur dessa kan göras till lägre risk, men ändå med viss avkastningspotential?

Vi visade tidigare att endast statsobligationer (från sunda ekonomier) klarade fallet år 2008, men att det gick betydligt sämre för till exempel företagsobligationsfonder, som vid en kris uppvisade aktieegenskaper (se flera artiklar på siten).

 

Diagrammet ovan visar hur olika obligationsfonder utvecklades år 2008,

dels omräknat automatiskt av Morningstar till svenska kronor, dels i fondens egen basvaluta. Som sparare i Sverige är det främst utvecklingen i SEK som normalt är av intresse. Fram till ganska nyligen har den svenska obligationsmarknaden varit väldigt underutvecklad, inte minst vad gäller företagsobligationer. Hur många svenskar känner du som direktägt företagsobligationer? Det vanligaste har varit att äga obligationer via en fond, men då har det främst gällt stats- eller hypoteksobligationer. För inte ens när det gäller fonder har företagsobligationer varit vanligt förekommande. I Svenska Morningstars databas finns det endast tre fonder med ordet “företag” i fondnamnet och som funnits i fem år, alltså med år 2008 inkluderat, sen finns det ytterligare ett antal med beteckningen “corp”, som antyder att det antingen är utländska eller svenska fonder med ett bredare mandat.

 

Öhman Företagsobligationsfond -19,5 procent år 2008

Enligt fondanalysföretaget Morningstar fanns det endast en renodlad svensk företagsobligationsfond  år 2008 – Öhman Företagsobligationsfond. Fonden utger sig för att vara “en räntefond som i huvudsak investerar i företagskrediter med hög kreditvärdighet, Investment Grade” – trots det var resultatet år 2008 katastrofala -19,5 procent. Nu var det inte endast svenska företagsobligationer som föll som en sten år 2008, nej det gäller i ännu högre hög grad nu populära high yield- och tillväxtmarknadsobligationer.

I diagrammet visar vi utvecklingen för några av de populäraste eller bästa obligationsfonderna i sin kategori. Där kan vi från vänster se att svenska långa obligationer gick upp med 9 procent år 2008, här ingår dock både stats- och företagsobligationer. Jämför man stapeln med utvecklingen för Alfred Bergs (stats)obligationsfond med utvecklingen för Öhmans (företags)obligationsfond så ser man att den gemensamma stapeln för långa obligationer hamnar mellan utvecklingen för stats- respektive företagsobligationer.

 

35,5 PROCENTENHETERS SKILLNADEN MELLAN STATS- OCH FÖRETAGSOBLIGATIONSFOND 

Skillnaden i avkastning år 2008 var dock enorm mellan  Alfred Bergs (stats)obligationsfond och Öhmans (företags)obligationsfond – otroliga 35,5 procentenheter. En sådan stor skillnad mellan två obligationsfonder i samma land borde väcka till eftertanke – men gör det inte, istället krängs nu företagsobligationer för fullt, utan att någon talar om riskerna!

Vi kan ocksåå se hur det gick för populära Fidelitys High Yield fond med euro som basvaluta. Fonden finns idag i en variant som är hedgad i svenska kronor som inte fanns då. Fidelity gick endast aningen sämre än Öhman, trots att det är en H/Y fond, men den redovisas i euro – en valuta som stärktes något mot kronan under krisen och kan förklara resultatet.

Därefter ser vi Aberdeens tillväxtmarknadsfonder, som i sin egen basvaluta presterade ännu sämre än high yield. (Även här fanns dock en positiv växlingseffekt till svenska kronor.)

 

VALUTAEFFEKT GAV BÄST HEDGE 

Slutligen har vi Templetons globala totalfonder, som här har det bredaste mandatet både vad gäller geografi och kategorier. Och omräknat till svenska kronor har Templetons fonder år 2008 bäst avkastning av alla här redovisade obligationsfonder.

Om vi beaktar de fonder som redovisas både i sin basvaluta och de som sålts på den svenska marknaden och där Morningstar redovisat utvecklingen i SEK, så ser vi att dollarfonderna visade ett betydligt bättre resultat när avkastningen omräknats/växlats till SEK, eftersom kronan försvagades mycket mot den tryggare valutan dollarn.

Men även om vi bortser från valutaeffekten är skillnaden stor i avkastning mellan stats- och företagsobligationer vid marknadsoro, så som vi visade ovan. Och Yale’s David F Swensen har i sina studier visat att samma sak gäller på den största obligationsmarknaden, den amerikanska – det är statsobligationer som uppfyller diversifieringskravet och lyckas hålla emot vid en kraftigare marknadsnedgång.

Det är för övrigt intressant att konstatera att på samtliga investeringsområden där Swensen har funnit tydliga resultat på den amerikanska marknaden och utifrån dessa erfarenheter ger investeringsråd, så visar det sig vid en närmare studier att råden även är giltiga för den svenska marknaden.

Vad kan vi då lära oss av de historiska resultaten för företagsobligationer? Även om företagsobligationer för tillfället ger en möjlighet till bättre avkastning än vad till exempel statsobligationer gör och det till en lägre risk än aktier, så kan man som investerar få en obehaglig överraskning då investeringen inte uppfyller de egenskaper som var tänkt – att minska portföljens risk.

I dagens ränteläge är det dock inte konstigt att investera söker alternativ till statsobligationer eller statsskuldväxlar. Ett alternativ som svensk investerare kan vara att dra nytta av de valutaegenskaper som vi visade på i diagrammet som råder mellan svenska kronan och “safe-haven” valutor som dollarn. Om vi utgår från att amerikanska dollarn under överskådlig tid fortsätter att fungera som en “safe-haven” vid marknadsoro, då kan utvecklingen bli snarlik den under 2008 med kraftiga dollaruppgångar och obligationsfonder med dollar som BAS-valuta stärks.

I dagens lågränteläge väljer vi därför Templetons total return-obligationsfond med dollar som både bas- och noteringsvaluta, dels därför att vi tror på fondens möjlighet till högre avkastning –  fonden var en av de allra främsta i Morningstars databas de senaste fem åren – dels därför att vi tror att dollarn, precis som år 2008, kommer att fungera som en effektiv hedge vid marknadsoro. Vi väljer alltså fonden trots att den kan innehålla både företags- och tillväxtmarknadsobligationer, men förvaltaren har mandat att ändra fördelningen mellan olika typer av obligationer och kan till exempel öka andelen statsobligationer vid marknadsoro. Och trots att Templeton har haft en 80 procentig samvariation med aktiemarknaden, så har fonden alltså fungerat som en bra hedge vid marknadsoro – i svenska kronor räknat.

SLUTSATSER

För den som vill ha chansen till avkastning med viss hedge kan investeringar i (kreditvärdidga) obligationsfonder med USD som basvaluta, alternativt (breda globala lågriskaktiefonder) med USD som basvaluta, vara tänkbara men betydligt mer riskfyllda alternativ till bankboken. Tanken är att vid en kris ska USD och fondens innehav kunna stärkas mot kronan, som år 2008, men för det finns det ingen garanti – det är upp till var och en att göra en egen bedömning och att utgå ifrån de egna ekonomiska förutsättningarna vid eventuella investeringar!

Public Bankings val (som snart kommer att revideras) ser ni under den fliken i menyraden.