Maj 252013
 
”There will be a mass murder on white people when Mandela dies” förkunnar chauffören som om det vore en allmänt vedertagen sanning. När jag ifrågasätter påstående beskylls jag för min okunskap om omfattningen av det pågående folkmordet på vita bönder – drygt 3.000 enligt den internationella organisationen Genocide Watch, med säte i USA.

Micael150ny

KOMMENTAR Micael Kallin

Genocide on white South Africans

Det har rapporterats ganska ingående om folkmordet på vita i diktaturens Zimbabwe och visst har det även rapporterats något om den nu omvända situationen i Sydafrika jämfört med hur det var under den förhatliga Apartheidtiden. Men de internationella rapporterna om det pågående folkmordet på vita sydafrikaner har inte nått undertecknad via svensk media. Än mindre har jag nåtts av de vitas fruktan för ett betydligt mer omfattande folkmord den dag då landsfadern Nelson Mandela går ur tiden.

När jag själv på plats ifrågasätter rimligheten i påståendet får jag ofta till svar ”lyssna själv på vad ledande medlemmar av ANC säger.” Det syftar så klart främst på de hätska tongångarna inom partiets ungdomsförbund – trodde jag. Jag blev dock tagen ur min naiva villfarsel av en senior ANC-politiker som också läxade upp mig som okunnig vit journalist, i det fallet gällde det att jag inte förstod behovet av kommunism och en mer radikal politik för att förändra landet i grunden. Hätskheten och hatet i politikerns monolog gjorde klart att  inga metoder är otänkbara för att skapa ett Nytt Sydafrika.

Politikern avslutade samtalet med att insistera på att dagen därefter få ta mig med på en tur till Kapstadens township ”för att jag skulle få se verkligheten.” Verkligheten fick jag dock se i vitögat redan på morgontimmarna natten innan dagen grydde. Då om inte tidigare erfor jag att landet inte är en mogen demokrati och att inget kan uteslutas vad gäller den framtida utvecklingen.

FarmMurdersMonumentSouthAfricaPietersburg[10]

Det som svensk media inte ägnar mycket uppmärksamhet åt får desto större uppmärksamheet i internationell media. Framförallt brittisk och amerikansk press rapporterar om folkmordet och även internationella organisationer.

http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/africaandindianocean/southafrica/9716539/South-African-farmers-fearing-for-their-lives.html

http://www.genocidewatch.org/home.html

Svensk media verkar däremot ha intagit något av ett ensidigt perspektiv, en obehagskänsla ger vid handen att folkmord på vita inte uppmärksammas på samma sätt som då det drabbar svarta. Det är märkligt om media i sin rapportering indirekt gör skillnad på folk å folk, istället för att alltid stå upp för allas lika värde och oförtrutet granska orättfärdig behandling – oavsett vem som drabbas.

farm-SA_2415806b

Det tragiska med utvecklingen i Sydafrika är att Mandelas hedervärda politik och ambitioner för framtiden sedan länge inte finner stöd bland den svarta befolkningen, utan landet har som bekant pendlat från en extrem till en annan, men nu med ett ännu mer utbrett våld. Och det är inte bara vita som drabbas och dagligen diskrimineras i dagens Sydafrika, utan det gäller även asiater och färgade, som enligt dem själva till och med hade det bättre under den Apartheidtiden. Samtidigt är den största folkgruppen – de svarta – allt jämt på samhällets ekonomiska botten.

Det enda parti som kan skapa en demokratisk balans i landet är det liberala Democratic Alliance, men deras makt begränsas i dagsläget främst till den västra Kapprovinsen där liberalernas Helen Ziller styr. Även om det är relativt osannolikt att Ziller tar över makten i landet är det ändå inte helt omöjligt, men en liberal seger sannolikt skulle vara en pyrrhusseger som inte skulle leda till mycket förändring i grunden, utan endast beskyllningar och ökade motsättningar i en förlängning.

Inget talar i dagsläget för att svarta och vita i Sydafrika har lättare att försonas och leva i harmoni än vad till exempel Israels oförsonliga judar och palestinier har. Hatet och motsättningarna mellan raser och religioner är oftast mycket svårt att förstå för en utomstående, det är också därför många medlingsförsök på olika platser blir ett fiasko – det har flera stora politiker fått erfara – till exempel Bill Clinton och även vår egen Olof Palme, som för övrigt var djupt engagerad i motståndet mot Apartheid. Undra vad Palme skulle säga om dagens Sydafrika. Och tänk den oro, frustration och sorg Nelson Mandela måste känna.

Sverige stödde tidigare aktivt ANC i kampen mot Apartheid, kanske är det dags att återuppta stödet till dagens Sydafrikanska demokratikämpar – med stöd till Zillers DA och dess förtvivlade kamp för en fungerande demokrati. Och varför inte det, alla medel att stödja en demokratisk utveckling och i förlängningen förhindra ett folkmord ligger i den svenska biståndspolitikens intresse.

Hur det kommer att gå för chauffören vet vi inte, men bara det faktum att han och andra lever i förvissning om ett förestående folkmord är nog så problematiskt och skäl för att ge stöd.