Dec 162012
 

Efter ett turbulent 2012 med hot om kinesisk ekonomisk hårdlandning, eurons sammanbrott och amerikanskt finansiellt stup, klarnar nu statistiken och den visar samma bild som tidigare; Framtiden ligger framförallt i Asien och till viss del även i Nordamerika. Europa är framtidens fattigmuseum, som  kan locka med billig god mat och gott vin.

KOMMENTAR Micael Kallin

Regelbundet kommer det rapporter från internationella organisationer, banker och finansinstitut om tillväxtmarknaderna och dess framtidsutsikter. Fondbolag och dess förvaltare ger också ut rapporter och ger i dessa en kompletterande bild med ett investerarperspektiv. Den finska fondförvaltaren FIM är en av dem, med en ambitiös månatlig lägesrapport. En annan är fondbolaget East Capital med fokus på Östeuropa, Ryssland och Kina. I rapporterna sammanfattas både utvecklingen för investeringar men också makroekonomisk fundamenta.

Utvecklingen för investeringar är inte ointressant; hur många är medvetna om att samtidigt med den ekonomiska oro som råder så har världens börser över lag stigit med tvåsiffriga tal under år 2012, det gäller även Stockholmsbörsen. Samtidigt önskar sex av tio svenskarna att få placera en del eller hela sin premiepension, ppm, på ett sparkonto (enligt en undersökning av SBAB). Det vore rena vansinnet att ha sitt långsiktiga pensionssparande på ett sparkonto, och det visar på en djup okunskap och irrationell rädsla för den ekonomiska utvecklingen under de kommande decennierna, beaktat att ett pensionssparande löper under några decennier.

Även om (södra) Europa har i det närmaste oöverstigliga ekonomiska problem med gigantiska statsskulder, dålig konkurrenskraft, till följd av sönderreglerade marknader och otillräcklig utbildningskvalitet, så tuffar den ekonomiska utveckling på – på andra håll i världen. Den positiva utvecklingen gäller framförallt stora delar av tillväxtmarknaderna, vilka FIM skriver om:

”På tillväxtmarknaderna har de mindre länderna varit vinnare med Turkiet som den starkast lysande stjärnan: på den turkiska börsen har man sett en kursuppgång på över 40 %. Även börserna på Filippinerna och i Thailand har stigit kraftigt. I Indien och Hongkong har man uppnått tvåsiffrig avkastning.”

Även East Capital skriver om den otroliga utvecklingen i Turkiet, som ironiskt nog förvägras medlemskap i det åldrande och stagnerande EU: ”Den senaste uppgången på den turkiska marknaden hänger samman med att kreditvärderingsinstitutet Fitch höjde kreditbetyget till ‘investment grade’ och att resultaten från börsbolagen och särskilt från bankerna var väldigt starka. /…/ Ett av de starkaste skälen som talar långsiktigt för Turkiet är att landet har Europas yngsta befolkning. ‘Turkiet har en mycket stark demografisk situation sett över de kommande 10-15 åren. Befolkningen är ung med en medelålder på 29 år jämfört med strax över 40 år inom EU. Det här betyder att Turkiet har en stor och dynamisk hemmamarknad. Dessutom är arbetskraften välutbildad och konkurrenskraftig”

FIM skriver om den mindre positiva utvecklingen i de råvaruproducerande BRIC-länderna Ryssland och Brasilien: ”I de stora råvaruproducerande länderna Brasilien och Ryssland har man inte sett någon uppgång, vilket delvis återspeglar uppfattningen att supercykeln för råvaror driven av Kina håller på att avta.”

Råvarupriserna utvecklas i långa cykler och under de senaste decennierna har utvecklingen sagts vara en del av en flera decennier lång supercykel, som allt fler nu befarar har gått mot sitt slut. Råvarupriser förväntas nu få en lugnare utveckling. Det gäller dock inte för livsmedel, både livsmedelsbrist och stora prisfluktuationer kan drabba framförallt fattigare delar av världen framöver. Samtidigt påverkar alltmer utbredda indexspekulationer i råvaror prisutvecklingen på dessa. På vilket sätt är dock omtvistat, det finns dem som menar att det kan finnas en positiv påverkan på pris och tillgänglighet till följd av ökad råvaruspekulation. Andra menar att spekulationerna främst leder till högre priser. De stora råvarubaserade ekonomierna som Ryssland och Brasilien har dock drabbats negativt av den avtagande supercykeln, istället väntas nu asiatiska länder gå mot en relativt ljusare framtid med alltmer konsumtionsdrivna ekonomier:

”Investerarna har i högre grad föredragit ekonomier i Asien som drivs av de inhemska marknaderna. Även den politiska uppställningen har i högre grad gynnat Asien. I Indien har regeringen äntligen inlett reformer och i Kina väntas den nya ledningen vara inriktad på förnyelser.” skriver FIM.

East Capitals Asienfokus ligger på Kina: ”Med tanke på allt elände i Europa samt den komplicerade finanspolitiska situationen i USA, är vi glada att se hur tillståndet i Kinas ekonomi och företagssektor fortsätter att förbättras. Den ekonomiska tillväxten i Kina har varit hög under 30 år, men under de senaste två åren har tillväxten avtagit. Nu verkar det dock allt mer sannolikt att utvecklingen vänt i Kina och att tillväxten återigen kommer att ta fart under de kommande kvartalen. Industriföretagens vinstnivåer som vissa bedömare varnade för i början av året stiger nu snabbt. Hittills i år är vinstnivån i den kinesiska industrin högre än förra året och totalt sett ser intjäningen också bättre ut i år.”

I Ryssland och Brasilien däremot går utvecklingen inte lika smärtfritt, åtminstone inte enligt FIM: ”Även i Brasilien har Dilma drivit igenom reformer, som exempelvis sänkt elpris, men man har inte lyckats marknadsföra dessa åtgärder särskilt väl inför investerarna. I Ryssland betraktades Putins återkomst till presidentposten som ett bakslag för demokratin och inte ens WTO-medlemskapet som blev verklighet efter 20 års väntan har piggat upp stämningen.”

I FIM’s artikel tangeras två problem som västerländska investerare kan ha en tendens att bortse ifrån; Problemen med korruption och hur ett bristande utbildningsväsende bromsar den ekonomiska utvecklingen, genom att den potentiella tillväxten blir lägre och den strukturella arbetslösheten högre. I Brasilien klagas det ofta, bland annat av svenska Skanska, på bristen på utbildad arbetskraft, inte minst civilingenjörer. Och från Ryskt håll anses huvudproblemet främst vara den utbredda korruptionen.

East Capital skriver i sitt nyhetsbrev om korruptionsproblemen: ”Det finns en lång att göra-lista och mycket prat, men det är slutligen genomförandet som räknas. Det faktum att Ryssland flyttat upp sex platser i Världsbankens senaste affärsklimatranking är uppmuntrande men inte tillräckligt. Men det finns också anledning att vara försiktigt optimistisk i takt med att Ryssland blir mer integrerat i globala institutioner som WTO och man har även undertecknat OECD: s konvention mot mutor. Och landet har också stiftat nya lagar som riktar sig mot korruption, särskilt i samband med upphandlingar. Kampen mot korruption är inte bara viktig för ekonomiska och finansiella syften. Det har också sociala konsekvenser eftersom det är en viktig och sammanhållande fråga i proteströrelsen. Avskedandet av försvarsminister Serdjukov nyligen kan vara början på en mer ambitiös anti-korruptionspolitik.”

Rysslands korruptionsproblem och Brasiliens utbildningsproblem, är två gigantiska problemen som tillsammans med en avtagande råvarucykel indikerar att framtiden istället ligger i Asien. Där sker stora satsningar just på utbildningsväsendet och allt mer kunskapsintensiv produktion. Vid sidan av Asien har det under hösten kommit alltfler ljusglimtar från USA, det gäller till exempel utvecklingen på husmarknaden, men också den viktiga arbetsmarknaden. Den amerikanska centralbanken, Fed, har nu till och med satt upp ett kvantitativt mål för arbetslösheten. Fed’s nollränta ska inte ändras innan den öppna arbetslösheten sjunkit till 6,5 procent. Det är en siffra som europeiska politiker endast kan drömma om. Sålunda har de europeiska centralbankerna inte något sådant mål, vare sig ECB eller andra fristående europeiska centralbanker och inte heller Sveriges Riksbank.

Här i Europa, inklusive Sverige, har många länder gett upp hoppet om låg arbetslöshet, fokus ligger istället på inflation och statsskuld. Europa borde dock omedelbart sätta igång med strukturreformer och sätta upp långsiktiga kvantitativa mål för den strukturella arbetslösheten. Enda vägen att nå dit är dock avregleringar av produkt- och arbetsmarknaderna, samt att Europa tar sitt ansvar med att ställa sig bakom frihandelsreformer inom Doharundan och även ingår långtgående bilaterala överenskommelser – på de områden där de globala inte är tillräckliga.

Tyvärr finns det inget som tyder på att Europa kommer att gå den vägen. Istället verkar Europa fortsätta på vägen med låg tillväxt och hög arbetslöshet. Kanske blir det turistinkomster från rika asiater som blir framtidens främsta intäktskälla. I norra Europa kanske vi går en medelväg mellan den asiatiska och nordamerikanska.

Som allt fler svenska ekonomer har konstaterat är inte ens Sverige det ekonomiska paradis som många har fantiserat om. Matchningen på arbetsmarknaden har försämrats påtagligt, utbildningsresultaten går åt fel håll och utanförskapet växer i takt med SD.

Sedan den borgerliga regeringen tillträdde år 2006 har i stort sett inget gjorts för att förbättra arbetsmarknadens, eller den för arbetsmarknaden så viktiga bostadsmarknaden, effektivitet. Fem jobbskatteavdrag blev det. Det är bra för låginkomsttagare och deras konsumtion, vilket bidrar till den ekonomiska tillväxten på marginalen. Den som vill se riktig tillväxt får istället åka till Istanbul eller Shanghai eller någonstans däremellan.