Aug 172012
 

The Nordic state is battening down the hatches for a full-blown currency crisis as tensions in the eurozone mount and has said it will not tolerate further bail-out creep or fiscal union by stealth. “We have to face openly the possibility of a euro-break up,” said Erkki Tuomioja, the country’s veteran foreign minister and a member of the Social Democratic Party, one of six that make up the country’s coalition government. Finland prepares for break-up of eurozone – Telegraph.

———————————————————————————————————————————————————————————————

 

 KOMMENTAR The Telegraph konstaterar i artikeln ovan att ”Mr Tuomioja’s intervention is the bluntest warning to date by a senior eurozone minister”. Det är dock inte bara den socialdemokratiske utrikesministern Erkki Tuomiojas klarspråk om att Finland måste vara berett på en eurokolapps, utan även hur han argumenterar för saken som är anmärkningsvärt. Ordvalen är oväntat tydliga för att komma från en aktad veteranpolitikers mun: Apropå en artikel i förra veckans The Economist “How to break up the euro” replikerade Tuomioja “This is what people are thinking about everywhere”, med modifikationen att “But there is a consensus that a eurozone break-up would cost more in the short-run or medium-run than managing the crisis”. Men därefter gav Tuomioja ett ännu tyngre argument varför det i ett långsikitgt perspektiv vore bäst att bryta upp eurosammarbetet: “But let me add that the break-up of the euro does not mean the end of the European Union. It could make the EU function better”.

Samtidigt sa Timo Soini, koalitionspartnern Sannfinnländarnas partiledare, till The Telegraph: ”There are no rules on how to leave the euro but it is only a matter of time. Either the south or the north will break away because this currency straitjacket is causing misery for millions and destroying Europe’s future. It is a total catastrophe. We are going to run out of money the way we are going. But nobody in Europe wants to be first to get out of the euro and take all the blame”.  Att ”valutatvångströja skapar misär för milliontals med människor och förstör Europas framtid” kan tyckas vara symptomatiska ordval av en populistisk partiledare, men finns det någon som kan säga, eller än hellre bevisa, att Soini har fel?

Nu är det som sagt var inte bara populistpolikern som använder starka ord, utan även utrikesministern: “The ESM loans have priority. That is a red line for us. We are very concerned that the rules of the ESM seem to be changing.” He voiced deep suspicion of plans by a “gang of four” EU insiders — including the European Central Bank’s Mario Draghi — to ensnare member states into some form of fiscal union. “I don’t trust these people” sa Tuomioja till the Telegraph. Hur han ska kunna arbeta förtroendefullt med de fyras gäng är svårt se, nästan lika svårt som att förstå hur euron ska kunna överleva i sin nuvarande form.

Det som kan få det hela att spricka är alltså något som kan synas som teknikaliteter – om räddningsfondernas EFSF/ESM’s obligationsköp ska vara prioriterade eller inte vid eventuell skuldavskrivning, på så sätt som gällde för ECB’s obligationsinnehav när Grekland tvingades till skuldavskrivningar – då drabbades endast privata investeringar som inte hade prioriterade lån.

Hur man än analyserar utformningen av ECB’s planerade obligationsköp liksom kommande initiativ för att få euron att hålla ihop, kvarstår det faktum att om euron ska fungera på lång sikt krävs det långtgående strukturreformer i sydeuropa – tillsammans med många års skuldsanering – klarar de av det? Nej, tror vi!

Det finns många exempel på att icke-optimala valutaområden förr eller senare spricker. Ett annat exempel som pekar i samma riktning är det i artikeln om MERCOSURs uppgång och fall – som INTE ens var ett valutaområde, utan ett frihandelsområde. Där illustrerades hur först Brasilien och sen Argentina inte orkade med att hålla realen respektive peson knutna till den amerikanske dollarn och hur detta lyckades undergräva samarbetet inom MERCOSUR. Efter att Brasilien i januari 1999 först devalverat och sen släppt dollarkopplingen – en del i ”Plano Real” för att få ett slut på hyperinflationen – kände sig Argentina tvungna att införa handelsrestriktioner visavi Brasilien. Argentina gav självt upp sin koppling till dollarn år 2002 med ett gigantiskt ras som följd – 75 procent för peson. Realen föll med 33 procent 1999, efter det att presidenten Fernando Henrique Cardoso tvingats ge upp projektet.

Frågan är om det är någon som tror att utvecklingen i Brasilien, eller Argentina för den delen, hade varit bättre utan en flytande valuta? Eller vad sägs om geografiskt mer närliggande exempel; någon som tror att Storbritannien eller Sverige hade haft bättre ekonomisk utveckling om vi inte släppt kopplingarna till ERM 1992?

Frågan är nu om det blir en utbrytning från eurozonen norr eller söder ifrån, om det är dags att byta fokus från Grexit till Fixit – vilket onekligen har en mer positiv klang!