Jul 212012
 

FIFTEEN years ago this month, Thailand at last allowed its currency, the baht, to fall against the dollar, abandoning a long, losing battle with market forces. “I haven’t slept for two months,” said the governor of the central bank on the day of the devaluation. “I think that tonight I’ll be able to sleep at last.” What followed was a five-year nightmare for emerging markets, as the financial crisis spread to Thailand’s neighbours, then to Russia and Brazil, before eventually claiming Argentina and Uruguay in July 2002.

After the tossing and turning of 1997-2002, the next decade went like a dream. In 2003 China resumed double-digit growth; India’s economy expanded by 8%, a feat it would surpass in four of the next six years; Brazil’s new president, Luiz Inácio Lula da Silva, appeased the IMF and the bond markets by cutting public debt and achieving the first of five annual current-account surpluses. Goldman Sachs released the first of its 2050 projections (“Dreaming with the BRICs”, its catchy acronym for Brazil, Russia, India and China), suggesting that the big emerging economies would eventually inherit the Earth. Emerging markets: Dream on? | The Economist.

 

———————————————————————————————————————————————————————————

KOMMENTAR

Läs The Economist gedigna genomgång av utvecklingen på tillväxtmarknaderna i artikeln ovan.

”The golden days are over” – så kan man sammanfatta The Economist’s och andra artiklar vi publicerat här på senare tid om tillväxtmarknaderna.

The Economist ger flera förklaringar till att till exempel BRIC-ländernas tillväxt bromsat in och den kommer sannolikt aldrig mer att uppvisa samma nivåer som det senaste decenniet, då tillväxten legat över ländernas långsiktiga potential:

— Den europeiska krisen drabbar tillväxtländernas export.

— Interna orsaker som kraftig ökning i tillgångspriser har drivit på inflation och ränteökningar, som inverkat negativt på tillväxten.

— Höga råvarupriser drev på tillväxten över den långsiktiga nivån i länder som Ryssland och Kina, men har sedan peaken avtagit.

— Drömdecenniet var också dopat av den kraftiga kreditexpansionen, nu har en period inletts med minskad kreditexpansion, en utveckling som påbörjades redan år 2008 i länder som Sydafrika och Sydkorea.

Även om tillväxten avtar, vilket följer tidigare antaganden, innebär det inte helt slutet på drömmen om ett gyllene århundrade – åtminstone inte för Indien och Kina, som framgent förväntas att växa med 6-7 procent per år, medan Ryssland och Brasilien förväntas få en tillväxt på under 5 procent.

Det är inte bara tillväxten som dämpats, det gäller även aktiemarknaderna. MSCI em markets index ökade med 350 procent mellan åren 2002-2007, då det nådde sin topp. Indexet pendlar kring nollavkastning i år och är fortfarande 30 procent under nivån år 2007.

Aktiemarknadsutvecklingen motsvarar vad fondanalysföretaget Morningstar tidigare förutspått i sina beräkningar. Dessutom stämmer utvecklingen överens med en tidigare studie vid London Business School, som i en sammanställning av statistik för de senaste 100 åren visat att länder med högre tillväxt än genomsnittet de senaste fem åren, kommer att ha en lägre utveckling på aktiemarknaden än genomsnittet den kommande femårsperioden.

Dessa olika analyser ger ett nyttigt uppvaknande för många – det går inte att tro att tillväxtmarknaderna ska klara av att uppvisa en evig magisk tillväxt och dra både sig själva och nyfattiga i-länder framåt. Detsamma gäller för aktiemarknaden.

För investerare är slutsatsen, som vanligt, att inte vara överoptimistisk om en marknad eller kategori, utan istället ha välallokerade och väldiversifierade portföljer. Public Banking har inga planer på att lämna tillväxtmarknaderna, men det kanske är dags att fundera över den strategiska vikten. Vi återkommer om det i slutet av månaden, då det presenteras större förändringar i portföljen (retroaktivt från halvårsskift, för vi väntar på uppdatering av statistik).