Dec 232013
 
Diversifiera mera, som de rika, då får du en bättre riskjusterad avkastning på ditt sparande. Färsk statistik bekräftar att de med minst pengar tar störst risk i sina investeringar – och förlorar på det. De med mer pengar sprider investeringarna smartare på fler olika tillgångar och inom även tillgångsslagen.
div560360

 DIVERSITY & DIVERSIFY – MORE & MORE!

Så sent som här om dagen upprepade vi i en artikel – allokera & diversifiera mera (se nedan)! På onsdagen presenterade nätmäklaren Avanza färsk statistik som bekräftar bilden av att småsparare placerar sämre och får därmed lägre avkastning. Nästan allt är allokerad till svenska aktier och dessutom till endast ett fåtal, för dem som investerar direkt i aktier.

Det brister alltså både i allokering mellan tillgångsslagen och geografisk spridning, vilket även ger en valutadiversifiering, och dessutom satsas nästan allt på ett eller några kort! Det behövs inte mycket pengar för att allokera och diversifiera, däremot kan det ge mer. Ett enkelt sätt är att via fonder, till exempel genom billiga ETF’er, nå flera tillgångslag och breda index.

 

NÄSTAN ALLT I AKTIER

allokering

… KONCENTRERAT TILL ETT FÅTAL AKTIER

Skärmavbild 2013-11-27 kl. 18.07.55

SPARARE MED MER PENGAR HAR FLER AKTIERmedelantal aktier

 

 

… OCH BETYDLIGT HÖGRE AVKASTNINGavanza.jpeg

 

 

… … OCH ÄVEN HÖGRE RISKJUSTERAD AVKASTNING

Skärmavbild 2013-11-27 kl. 18.08.14

 

———————————————————————————————————————————————

Är börsen övervärderad eller inte; ”Should I stay or should I go” frågar sig allt fler. Svaret på den vanligtvis omöjliga frågan kan faktiskt vara enkelt genom att ha en utvecklad investeringsstrategi. Den som har bestämt sig för till exempel en viss allokering, kan luta sig tillbaka och då och då justera portföljen – vilket med en allokeringsmodell innebär att sälja dyrt och köpa billigt.
schackbraden--schackpjas--seger--schackpjaser_3337727

Nu när amerikanska aktieindex veckovis sätter nya rekordnivåer (icke-inflationsrensade) så uppmärksammar The New York Times i en helgkrönika vikten av att ha en tydlig guideline för sina investeringar. Krönikören berättar om personer som bränt sig både på teknologiraset år 200o och finanskraschen år 2008, och hur de därefter känt sig tvingade till bättre finansiell planering. Samtidigt som de finansiella rådgivarna på andra sidan bordet stramat upp sina finansiella planer för klienterna.

Ett paradigmskifte har varit att rådgivningen till privatpersoner har influerats av den till institutionella investerare, med tydligare riskberäkningar. Baserat på en individs riskaversion och medvetna risktagande kan en allokeringsplan utformas och vidare ange hur investeringarna ska diversifieras på bästa sätt.

En av dem som framförallt inspirerat tänkandet om vikten av allokering är Yales David F Swensen, som vi skrivit om tidigare, se nedan. Och den som lagt grunden till modern finansiell teori, framförallt vad gäller vikten av diversifiering, är nobelpristagaren Harry M Markowitz, som vi också skrivit om tidigare, se nedan.

Vad det egentligen handlar om är att var och en tar sig en ordentlig funderare över hur stora svängningar man står ut med, psykologiskt och ekonomiskt och därefter bygger sin egen modell för sitt långsiktiga strategiska sparande (taktiska kortsiktiga investeringar, är en helt annan sak, som inte behandlas här). Den som inte är direkt beroende av investeringarna och väl medveten om riskerna och samtidigt strävar efter högsta möjliga avkastning på lång sikt, kan vara full investerad i aktier, förslagsvis småbolag.

De allra flesta är dock riskaverta och emotionella hoppjerkor, därför är det viktigt med en tydlig investeringsstrategi. Antag att en sparare skulle vara bekväma med hälften av portföljen placerad i aktier, då skulle andra halvan kunna fördelas på till exempel 30 procent ränteplaceringar och 10 procent vardera i hedge- respektive råvaruinvesteringar.

Rent konkret skulle en sådan portfölj bestående av traditionella investeringsfonder till exempel kunna bestå av 20 procent Didner & Gerge småbolag, 20 procent Spiltan investmentbolag och 10 procent Aberdeen global emergin markets small cap (eller kanske FIM fonders Frontier markets fond) vad gäller aktier. Som hedgefond Brummer och partners multistrategi 2xL, räntor i Templeton global total return (i dollar, som normalt stärks vid marknadsoro) och råvaror till exempel Handelsbankens index-råvarufond eller Ålandsbankens aktivt förvaltade råvarufond.

Trixet är sedan att hålla sig till sin plan. När aktiekurserna skenar och aktieandelen i exemplet ovan passerar 50 procent, de ska då säljas dyrt för att justera ned andelen till 50 procent. Istället ska mindre attraktiva tillgångar köpas in för att justera upp deras vikter till vald nivå. Det motsatta gäller också, när aktiemarknaden kraschar, då ska du handla aktier billigt för att justera tillbaka till vald nivå. Det låter enkelt och lönsamt, men det är inte många som klarar av en sådan framgångsrik strategi i prraktiken, det vill säga att vara motvals till marknaden. Tyvärr. Istället säljer vi när raset börjat eller pågått ett tag, och framförallt missar vi uppgången, och köper tillbaka dyrt.

Om vi återgår till exemplet med den iskalle, som över tiden sitter still i båten fullinvesterad i aktier, så finns det många exempel på att det kan gå bra om denne innehar en väldiversifierad portfölj med kvalitetsbolag. Ett exempel är Didner & Gerges Sverige fond som sedan start avkastat, med återinvesterade utdelningar, i genomsnitt cirka 17 procent årligen. Det samma gäller flera av de mer välkända Investmentbolagen vars historiska avkastning legat på runt 15-18 procent i årlig avkastning, med återinvesterade utdelningar.

Det är endast du som kan avgöra din risknivå utifrån dina egna förutsättningar. Försök att utforma en långsiktig strategi och håll dig till den – det kan göra ditt sparande mer framgångsrikt! Lycka till!

 

SWENSENS ALLOKERINGSTEORI

En stor amerikansk forskningsstudie från 1986 har visat att hela 93,6 procent av avkastningen kan förklaras av hur investeringarna är allokerade. Därefter har en rad olika studier kommit fram till liknande resultat. Och Handelsbanken Markets visade i en genomgång av att välallokerad portfölj med aktier, räntor, råvaror och hedgefonder hade en dubbelt så hög avkastning under 00-talet än en traditionell 50/50 portfölj (50% räntor/50% aktier). Allokera därför investeringarna på så många tillgångsslag som möjligt.

Tyvärr är det svårt som privatperson att komma åt flera mycket attraktiva tillgångsslag, såsom Private Equity, fastigheter och direktinvesteringar i råvaror. De bristande allokeringsmöjligheterna är till skada både för riskspridning och avkastning.

Att investera i noterade fastighetsaktier eller fonder respektive noterade private equity-bolag är inte samma sak som att direktinvestera i de underliggande tillgångarna, utan är mer att betrakta som aktieinvesteringar. Råvaror går det däremot att investera i genom olika indexfonder, även om det tyvärr inte är ett fullgott alternativ till  en aktiv förvaltad råvarufond -som vi väntat länge på.

   

En internationellt mycket välkänd förespråkare för allokeringsmodellen är Yale-professorn David F Swensen, som är investeringsansvarig för universitets donerade medel och tillgångar, och har en mycket svårslagen historik:

+ 14,2 % i årlig avkastning under den senaste 20 åren, varav

+ 10,1% i årlig avkastning de senaste 10 mycket svåra åren för investeringar.

Swensen har skrivit flera böcker om vikten av rätt allokering och långsiktigt strategiskt sparande. Trots att Swensen över tiden har ändrat allokeringen dramatiskt, genom att till exempel att successivt reducera de traditionella tillgångarna inhemska aktier och obligationer till förmån för mer alternativa tillgångar, som Private Equity. 1991 hade Yales stiftelse mer än hälften av tillgångarna, 53%, placerade i inhemska aktier och obligationer, idag är den andelen nere på 11%.

Trots att Swensen är vår främste husgud, går det inte att slaviskt följa hans råd, av den enkla anledningen att vi som privatpersoner inte kan investera i samma tillgångar som finns tillgängliga för en stora amerikansk institutionell investerare. Swensen också själv skillnad på hur en privatperson respektive professionell investerare bör agera.

Privatpersoner uppmanas strängt av Swensen att hålla sig bort från dyr och ofta dålig aktiv förvaltning, samtidigt som han själv i stor utsträckning använder sig just av aktiv förvaltning – inte minst inom alternativa placeringar, där det är meningslöst med indexförvaltning – det bevisas bland annat av ETF:er som följer olika hedgefond-index.

Vi håller med Swensen om att privatpersoner i första hand bör välja breda och billiga indexprodukter. En aktiv och kunnig investerare kan dock dra nytta av den extra avkastning som ett exklusivt fåtal förvaltare lyckats med över tiden – utmaningen är att hitta dessa – det är både tidskrävande och chansartat, eftersom förvaltare kan sluta eller misslyckas i sin framtida förvaltning. Förvaltarrisken är en orsak till att välja några fler förvaltare än det som kanske annars önskvärt utifrån historiska reusltat.

Läs Yale-stiftelsens senaste årsrapport:

http://www.yale.edu/investments/Endowment_Update.pdf

 

MARKOWITZ PORTFÖLJTEORI

Harry M Markowitz mottog år 1990 Ekonomipriset till Alfred Nobels minne för sina tidigare banbrytande insatser inom finansiell ekonomi, och brukar kallas för den moderna portföljteorins fader.

Markowitz visade dock redan 1952 på betydelsen av diversifiering; att en portfölj med mer eller mindre okorrelerade aktier från till exempel olika branscher minskar risken utan att avkastningen behöver bli lägre, och omvänt så kan avkastningen ökas med bihållen risk. Slutsatsen av Markowitz studier är med hans egna ord ”att inte lägga alla ägg i samma korg”.

Markowitz skapade också modellen ovan med den effektiva fronten, som visar en kurva av punkter för portföljer med högsta avkastning vid en given risknivå. Hur portföljen ska sammanställas avgörs av investerarens riskaversion.

Ett problem är att korrelationen mellan aktier har ökat över tiden och samtidigt har korrelationen ökat mellan olika tillgångsslag. Slutsatsen av det är, paradoxalt kan tyckas, att det är ännu viktigare med väldiversifierade och välallokerade portföljer.

 

 

 

 

 

 

  One Response to “Diversifiera mera”