Maj 092016
 

Ryssland beklagar sig över svensk russofobi. Det är skrattretande. Den ryske utrikesministern, Sergej Lavro, varnade nyligen Sverige för att ett medlemskap i militärorganisation NATO och i förra månaden anföll ryska stridsflyg NATO-ledda militärövningar på internationellt vatten i Östersjön. Och i fjol invaderades grannlandet Ukraina och där annekterades Krimhalvön och sedan år 2008 annekteras Sydossetien, en av världssamfundet erkänd del av Georgien. Dessutom är Rysslands militära stöd till den gamle bundsförvanten Syrien och dess diktator Bashar al-Assad och tidigare dennes far Hafez al-Assad, en starkt bidragande orsak till flyktingkrisen i Sverige och Europa.

Nu beklagar sig den ryska ledningen över att svensk media är alltmer ”aggressiv” mot Ryssland. I ett ryskt index över utländsk media anses den svenska vara den åttonde mest kritiska. Tjeckisk och polsk media betraktas som allra mest aggressiva i sin granskning och kritik av den alltmer auktoritäre och närmast diktatoriske Putin.

Det är en ära för svensk media att hamna bland tio i topp på det ryska indexet över kritisk media – något som Putins regim gör sitt bästa för att tysta i sitt eget land – genom mord och arresteringar. Utländsk media borde tävla om att ligga i topp på den ryska neurotiska regimens index. Kritik mot en galen och farlig regim är viktigt både för Ryssland och omvärlden.

putin

Utvecklingen i Ryssland såg positiv ut på 90-talet, med stark ekonomisk tillväxt och framtidstro. Efter att Putin trixat med den ryska konstitutionen och utsett sig själv som premiärminister med den mer demokratiskt och liberalt lagde Dmitrij Medvedev presidenten mellan åren 2008 och 2012, fanns det ändå dem som fortfarande hyste ett visst hopp om en positiv framtid för Ryssland. Hoppet hette Medvedev. Idag är Medvedev lika osynlig som de liberala reformer han då försökte baxa igenom.

Sedan den diktatoriske Putin återkommit som president år 2012 har dock det mesta gått åt fel håll. Det gäller inte minst ekonomin och den ryska rubeln, men även demokratin – landet går i snabb takt tillbaka mot en sovjetliknande diktatur och med allt starkare band till och kontroll över forna Sovjetstater. I toppen sitter den – sannolikt – psykopatiske och snarstuckne narcissisten Vladimir.

De är svensk medias uppgift att fortsatt kritiskt granska denne farlige person och får gärna bli ännu tuffare i sin granskning, det är viktigt för vårt motstånd mot grannlandets expansiva planer. Samtidigt är det viktigt att media är tydlig – att kritiken inte gäller Ryssland eller ryssarna, utan dagens ryska aggressiva regim, som är skadlig för ryssarna själva och är ett potentiellt hot mot befolkningen i Europa.

Ryssland är ett viktigt grannland med en rik kultur och historia och som idag firade segern över Nazityskland –  en historiskt oerhört viktig insats. Men Ryssland och ryssarna förtjänar något bättre än Putin. Ett starkt Ryssland är inte liktydigt med en introvert och aggressiv regim.

Framtiden för Ryssland ligger istället i en självsäker regim som inte räds ett starkt demokratiskt system och som vågar tillåta oberoende och kritisk media. För det finns ingen motsättning mellan ett starkt, demokratiskt Ryssland och Europa – tvärtom, ett modernt Ryssland vore ett välkommet tillskott i den paneuropeiska gemenskapen.

Sorry, the comment form is closed at this time.