Dec 282012
 

Ett gammalt och ett nytt år innebär, som alltid, nyförvärvade insikter, ärvda problem, nya problem men också nya möjligheter. Talesättet lyder: varje utgång är en ingång till något annat. Det illustreras av två 10-i-topp-listor, en som använder ”backspegeln” för att hitta nyckelhändelserna 2012, en annan som utnyttjar ”framrutan” för att se vad som väntar 2013.

Robert Bergqvist

ANALYS Robert Bergqvist, SEB 

 

*****2012: 10-i-topp*****


1. Centralbankernas monstruösa monetära rekord
Aldrig tidigare i historien
 har världens stora centralbanker, så aggressivt, använt både räntan och balansräkningen för att stötta det finansiella systemet och realekonomin och för att vinna tid för politiskt beslutsfattande. Risker och problem motsvarande minst 11 000 miljarder dollar har hittills lyfts in på centralbankernas balansräkningar. Och i bakhuvudet klingar ECB-chefens ord: ”vi kommer att göra vad som krävs för att rädda euron”. Draghis olika roller i Euro-zonens ekonomiska, finansiella och politiska krisarbete, liksom händelseutvecklingen i Japan, exemplifierar även det faktum att politiska fingrar verkar nå ganska långt in i centralbankernas revir. Likväl har åtgärderna tolkats som att centralbankerna nu tillhandahåller ett ganska pålitligt skydd mot ny finansiell stress och höjda upplåningskostnader för såväl banksystem som enskilda stater.

2. Rekordlåga räntor – negativa marknadsräntor
Korta och långa marknadsräntor har i flera länder satt rekord i lägstanivåer under 2012 Drivkrafterna har varit ett svagt konjunkturläge, fortsatt låg inflation och centralbanker med nära-noll-ränta eller negativ inlåningsränta (t ex Danmark). Därtill har europeisk konverteringsrisk – återgång till nationella valutor – pressat räntorna. Vi kan konstatera att på tröskeln in i 2013 fortsätter diskussionen att leva vidare – i t ex Europa och Japan – kring möjligheten att använda negativa centralbanksräntor. Att inflationsförväntningarna varit stabila, eller t o m ökat, innebär att investerare har accepterat negativ real avkastning också för längre tidsperioder.

3. Penningpolitisk ”revolution” – arbetslöshet i fokus
USA:s centralbank har brutit ny penningpolitisk terräng genom att koppla penningpolitiska förändringar till bl a att uppnå en siffersatt nivå på arbetslösheten (6,5 procent). Även om andra indikatorer också ska beaktas blir det en indirekt bekräftelse på – rätt eller fel – att penningpolitiken ska fungera som verktyg för att få ned arbetslösheten, oavsett om arbetslösheten är konjunkturellt eller strukturellt betingad. Bank of Englands nye chef Carney (från 1 juli 2013) har redan uttryckt sympati för Feds nya policysteg. Det faktum att en syrefattig global tillväxt skapar färre jobb talar för – med detta synsätt – fortsatt ultralätt räntepolitiken under mycket lång tid. Debatten kring centralbankernas roll för jobbtillväxten rullar in i 2013.

4. En historisk färdplan för EU:s politiska union
Redan i slutet av juni presenterades den historiska och genomgripande plan som är tänkt att rädda eurosamarbetet och skapa ett federalistiskt Europa med centraliserat beslutsfattande och kollektiv suveränitet. Arbetet med planen drivs mycket målmedvetet av ”de fyras gäng” (Barroso, Van Rompuy, Draghi, Junker). Ytterligare detaljer kring planen har presenterats under hösten/vintern. Kring en av planens pusselbitar – ramverket för gemensam banktillsyn, en av tre pelare i bankunionen – har stats-och regeringscheferna också kunnat enas.

5. Svensk ekonomi går från styrka till svaghet
Den svenska ”Pippilångstrumpekonomin” fick tydlig slagsida under hösten 2012. Första halvåret försökte ekonomer ifrågasätta det positiva utfallet för olika ekonomiska data. Till sist accepterades bilden av en starkare och motståndskraftig svensk ekonomi. Under andra halvåret blev dock bilden av Sverige ”mer logisk” i takt med att eurokrisens genomslag nådde norra Europa.

6. Turbulent och tankeväckande svår grekisk resa
Grekland har 2012 gjort en minst sagt skakig resa. Den har gått via politisk instabilitet och grekiskt nyval, skuldnedskrivning och tuffa budgetförhandlingar för ett pressat parlament till att landet lyckats övertyga internationella kreditgivare om att betala ut nödlån. Därmed har landet också lyckats med att stanna kvar i eurosamarbetet, trots att allt fler sett skuldsituationen som omöjlig och att en återgång till grekiska drachma i förlängningen ändå kan vara en bättre väg ut ur skuld- och konkurrenskraftskrisens Grekland.

7. Ett OECD-land får en kraftig skuldnedskrivning
Greklands skuldnedskrivning i våras – drygt 50 procent på de statspapper som innehades av privata investerare – är unik i så måtto att den kom att handla om ett europeiskt land, tillika ett euroland samt en medlem i OECD. Även om statsskuldskrisen i Grekland har många speciella särdrag så innebär åtgärden att synen på kreditrisk för stater förändrats i grunden och för lång tid framåt.

8. Beslut om tuff saneringspolitik i Europa
Regeringarna i bl a Grekland, Italien, Spanien och Portugal har, trots protester och demonstrationer, orkat med att få politisk majoritet för en tuff krispolitik. I flera fall är det en politik som ska fortsätta att verkställas de närmaste åren. Det kommer att sätta de politiska systemen, Europas regeringar och samarbetsförmågan på tuffa prov när det gäller att skapa nödvändig beslutskraft och uthållighet i genomförandet av krispolitiken.

9. Tydligt [nytt] ledarskap i Kina och USA
Världens två största ekonomier – USA och Kina – har fått ett ledarskap 2012 som innebär att man har goda förutsättningar att bedriva en mer långsiktigt orienterad politik. USA:s president Obama behöver inte tänka på omval om fyra år, inte heller Kinas president Xi. Båda ländernas tecken på ekonomisk återhämtning har varit viktigt för den globala riskaptiten och för att ge den globala aktiemarknaden ett lyft.

10. Energitillgångar vänder upp och ned på världen
En rapport från International Energy Agency IEA drog den ekonomiskt och säkerhetspolitiskt intressanta slutsatsen att USA kan vara självförsörjande på energi om 20 år. Och redan om 7-8 år kan USA, enligt IEA, vara nettoexportör av naturgas. Debatten är inte ny men IEA lyckades sätta nytt starkt strålkastarljus på frågan. Bakgrunden är teknikutveckling och investeringar som gör att världens naturgasreserver ökat kraftigt, inklusive möjligheten att utvinna s k skiffergas; frågan kring miljöpåverkan verkar dock inte vara fullt utredd. Ett energisjälvförsörjande USA får stora konsekvenser för landets löpande affärer med omvärlden (som i dag visar stora underskott) och lär minska USA:s ekonomiska intressen att vara närvarande och stabiliserande i Mellanöstern. Hela energifrågan är kittlande men omgärdas av ganska mycket osäkerhet. Förhoppningen är dock – ur ekonomisk synvinkel – att energipriserna inte ska nå rekordnivåer i en miljö där efterfrågan från tillväxtekonomierna ökar de närmaste åren.

doende_dandyn

*****2013: 10-i-topp*****

1. Nya monstruösa monetära rekord sätts 2013
De stora centralbankerna, med Federal Reserve, Bank of Japan, ECB och Bank of England i spetsen, väntas ligga kvar med ”nästan” nollräntor och samtidigt utöka sina balansräkningar med uppemot 15 procent 2013 (1 500 miljarder dollar). En räntejoker: Japan och Europa har inte släppt tanken pånegativa styrräntor. Risken för monetär inflation är fortsatt begränsad eftersom kreditkontraktionen (för stater/hushåll/banker) främst i Europa ännu inte är avslutad och trovärdigheten för centralbankerna består. Därmed kan de nya monetära rekorden stötta börserna och minska risken för finansiell stress. Däremot kan centralbankernas agerande leda till att a) politikerna levererar mindre sanerings/strukturpolitik, b) finansiella priser snedvrids, och c) destabiliserande globala kapitalflöden uppstår.

2. Europas framtid – avgörande år 2013?
EU-toppmötet i december 2012 gav klartecken till fortsatt arbete med att utveckla färd/tidsplanen för den politiska unionen. Nästa hållplats för unionsplanen: EU-toppmötet i juni 2013 ska ta ställning till nya konkreta förslag från ”de fyras gäng”. Stödet för unionstankarna väntas förbli mycket svagt och den politiska riskpremien kvarstår därför på en hög nivå vilket är negativt för tillväxten. Samtidigt riktas fokus på hur Storbritannien ska utveckla sin relation till det nya framväxande politiska landskapet i Europa. Huvudscenariot är att Storbritannien fortsätter att glida i väg bort från EU på ett sätt som kommer att ge grogrund för en debatt kring hela Europas framtid.

3. Återhämtning i USA och Kina
USA undviker ”fiscal cliff”
 och därmed fortsätter återhämtningen för den amerikanska ekonomin. I slutet av 2013 kan USA:s hushåll ha en ganska bra balans mellan tillgångar och skulder efter en 7-8 årig saneringsperiod. Kinas nya ledarskapsbyte är fullt genomfört i slutet av senvintern och förhoppningarna och framtidstron stiger när en ny reformagenda presenteras under våren. Samtidigt har Kina ett ekonomisk-politiskt manöverutrymme att stimulera tillväxten. USA:s och Kinas tillväxtåterhämtning blir en viktig faktor för förbättrad global riskaptit trots Europas många ekonomiska, finansiella och politiska problem och utmaningar.

4. Krisläge för Spanien och Frankrike
De ekonomiska, finansiella och politiska utmaningarna i Spanien är stora och fortsatt växande och landet är fortfarande i ett sluttande plan. Under 2013 får Spanien stöd från ESM vilket reducerar landets finansiella risker. Stora ekonomiska och politiska risker kvarstår dock; Katalonien håller folkomröstning om självständighet 2014, samma år som Skottland håller sin omröstning om att bryta sig ur Storbritannien. Under 2013 väntas ökat fokus på Frankrikes ekonomiska svagheter med bl a nolltillväxt och tappad konkurrenskraft, vilket tvingar Hollandeadministrationen till nya åtstramningspaket. Den ekonomiska politiken måste korrigera svagheterna på arbetsmarknaden och bryta trenden med stigande arbetskraftskostnader för att förhindra ökande trovärdighetsproblem. Franska protester lär ”bli vardag” 2013 och de tillför politisk osäkerhet till hela eurosamarbetet.

5. Politiska risker: Val i Tyskland, Italien, Grekland…
Tysklands Merkel väntas vinna betryggande i höstens val (sep/okt) till förbundsdagen på egna meriter och i avsaknad av stark konkurrens. Det ger henne en starkare röst att driva arbetet framåt med den politiska unionen. Risken är dock att hon, i likhet med tidigare val, väljer en defensiv linje i EU/eurofrågor ända fram till det tyska valet. Valet i Italien 24-25 februari spås inte leverera några överraskningar. Avgående premiärminister Montis sannolikt taktiska upplägg att skapa viss oro för att lägga grunden till mer politisk stabilitet kan visa sig vara lyckad. Situationen i Grekland förblir prekäroch risken för nyval är överhängande. Därmed kvarstår också risken för att Grekland tvingas lämna eurosamarbetet. För hela Europa är valet till EU-parlamentet i juni 2014 ovanligt viktigt; EU-valet väntas bli en slags folkomröstning om vilken typ av gammalt/nytt Europa som medborgarna vill ha.

6. Japans nye premiärminister misslyckas
Premiärminister Abe gör tappra försök
 – i samarbete med Bank of Japan – för att vända landets svaga ekonomiska trender. Risken är stor att han möter samma öde som övriga 18 premiärministrar de senaste 20 åren och tvingas avgå. Fortsatt stor fiskal och monetär stimulans – utan påtagliga makroekonomiska effekter – ökar risken att omvärldens förtroende för Japan kommer i svang.

7. Intensifierad diskussion kring penningpolitik
Den exempellösa okonventionella penningpolitiken blir ämne för en intensiv diskussion i olika internationella fora 2013: hur påverkar den globala krisen utformningen av traditionell penningpolitik, hur självständiga ska centralbanker vara och hur ser rollfördelningen ut i förhållande till övrig ekonomisk politik, vilka är egentligen effekterna av den okonventionella politiken och vilka nya policyverktyg behöver utvecklas? Hela debatten och diskussionen väntas inte komma i mål under 2013 men innebär likväl att trycket förblir stort och växande för att centralbankernas penningpolitik måste vara unikt expansiv de närmaste åren.

8. Ryssland ger nytändning till globalt samarbete
Som ny G20-ordförande har Ryssland visat ambitioner att försöka skapa ny kraft i den globala organisationen. Tanken är att 2013 ska bli året då stats- och regeringschefer i betydligt större utsträckning än tidigare fördjupar dialogen på global nivå med företagsledare, arbetstagar- och ungdomsorganisationer och den akademiska sfären om hur den nya framtiden och världen ska utvecklas.

9. Geopolitisk osäkerhet kvarstår
Situationen i Mellanöstern kommer att präglas av fortsatt stor osäkerhet och nya bakslag för den arabiska våren. Det geopolitiska läget i Asien förblir också spänt mot bakgrund av oklara gränsdragningar och militär upprustning. Det är ett hot mot den ekonomiska tillväxten i Asien och därmed även ett hot mot den globala tillväxten.

10. Svensk krona trotsar svaghet
Prognosen är att kronan stärks (i effektiva termer) under loppet av 2013, framför allt mot euron. Det innebär att det valutamönster som etablerats under 2012 består; kronan har fått växande motståndskraft mot global osäkerhet. Därmed blir valutautvecklingen en negativ faktor för svensk exportindustri. Det faktum att löneavtalen 2013 ser ut att komma in lägre än föregående år, och att löneökningstakten totalt sett växlar ned, innebär ändå att konkurrenskraften bibehålls. Förutsättningen är dock att trenden med stigande löner i Tyskland, Sveriges näst viktigaste exportmarknad, fortsätter 2013 som ett led i stabiliseringen av euron.

———————-
Slutordet: Det finns tydliga ljusglimtar runt om i världen som gör att 2013 blir ett ekonomiskt bättre år än 2012. Men vi kan samtidigt inte blunda för det faktum att världen är långtifrån ett normal- eller jämviktstillstånd. Finansiella och ekonomiska ”jordbävningar” de senaste åren har flyttat världsekonomins ”tektoniska plattor”. Det ökar oförutsägbarheten, inte minst på grund av politisk osäkerhet som är ett resultat av att dagens politiska system – på nationell, regional och global nivå – inte är ”arkitektoniskt anpassade för att skapa beslutskraft i en ny globaliserad värld under nya förutsättningar. Vi måste lära oss att hantera en tillväxtmiljö som är syrefattig, går på sparlåga och som har ett nedsatt immunförsvar och därmed är mer sårbar för bakslag. Att fortsätta tänka det otänkbara blir därför ett viktigt råd att ta med sig in i 2013.