Jun 192012
 

 

ANALYS Börshandlade fonder, Exchange traded funds, ETF:er, är överlag ett välkommet inslag på marknaden och kan fungera som ett bra komplement i en portfölj. Främsta fördelen med ETF:er är att de ofta har lägre avgifter än traditionella så kallade investeringsfonder. Orsaken till de lägre avgifterna är att de ETF:er som hittills sålts på den svenska marknaden huvudsakligen varit billiga indexfonder. Här råder det dock en viss begreppsförvirring, många använder ordet ETF:er som en synonym till indexfonder, men det är fel, för utbudet ändras nu successivt och allt fler aktivt förvaltade ETF:er ser dagens ljus. Och på samma sätt som det finns både aktivt förvaltade ETF:er respektive vanliga fonder, finns det indexfonder som antingen packeteras som en ETF eller som en vanlig (investerings)fond. Det som framförallt påverkar förvaltningsavgiften är huruvida en fond är aktivt eller passivt förvaltad, inte om det är en etf eller en traditionell fond. Och även om det är sant att etf:er ofta erbjudit ett lågkostnadsalternativ i form av indexfonder, så kan vissa etf:er vara ända upp till fyra gånger så dyra som andra etf:er, trots att de följer samma index. En etf är alltså inte synonym med billig indexfond, utan kan lika gärna vara en dyrare index- eller för den delen en dyr aktivt förvaltad eft.

ETF-utbudet ökar explosionsartat och det som tidigare var billiga transparenta produkter som främst köptes av institutioner, har nu alltså fått dyrare efterföljare som främst fokuserar på aktiv förvaltning och allt högre arvoden. Dessutom bygger de indexbaserade etf:erna på allt sämre och fantasifullt konstruerade index. Den negativa utvecklingen har gått så snabbt och långt att till och med marknadsledande amerikanska i-shares nordenchef, Geir Espeskog, nyligen varnade för att ”Marknaden har växt kraftigt och då har finansiell ingenjörskonst gjort att många nya mer komplexa produkter dykt upp. Ishares vill se en mer genomlyst och förenklad marknad”. Yales David F Swensen är inne på samma linje och har varnande skrivit att ”creative financial engineers have developed a means to offer actively managed etf’s, increasing the level of dysfunctionality in the etf world.”

På den svenska finansmarknaden har både banker och så kallade nätmäklare ofta erbjudit ett mycket magert utbud av traditionella indexfonder, av den enkla orsaken att de ger mindre intäkter till bankerna, men istället mer till kunden. Inte ens de som utger sig för att vara människans bästa vän, nätmäklarna, har varit så pass generösa att de erbjuder ett rikligt utbud av indexfonder, eftersom det ger lägre intäkter i form av så kallade kick-backs,  alltså den del av förvaltningsavgiften som de får behålla. Nätmäklaren Avanza förkunnade för några år sedan att de förvånansvärt nog skulle börja distribuera indexfonder från det gigantiska lågrpisindexfondbolaget Vanguards. Av det blev det intet! Paradoxalt nog är det istället den annars så dyra hedgefondförvaltaren Brummer&Partners som, så vitt vi vet, har störst utbud av indexfonder på den svenska marknaden, då de erbjuder ett större antal fonder från bolaget State Street. Det är nu inte bara traditionella indexfonder som stoppas. Nätmäklaren Nordnet har intagit en mycket aggressiv attityd mot det nya investeringssparkontot, ISK. Pojken som leker bankdirektör och försöker sköta skutan, verkar nu vara så desperat i sin kostnadsjakt att han kör över kunder och alla andra som står i vägen (läs personal). ETF:er har begränsats i ISK-utbudet och samtidigt görs nu valutahandeln dyrare för alla bankens kontoslag. Så den kund som vill handla en ETF i valfri valuta, kan se fram emot skyhöga kostnader hos i varjefall Nordnet (som för övrigt verkar ha upphöjt  inkompetens och rädsla till ledstjärnor – det är alltid tragiskt att se när företag förstörs, i synnerhet om det beror på prestige och släktband).

Med tanke på det magra indexfondutbudet på den svenska marknaden är därför de ETF-indexfonder som är billiga och bra konstruerade ett välkommet alternativ och en potentiell prispressare av fondavgifter. Nackdelen är dock att även utbudet av etf:er är begränsat på Stockholmsbörsen, som fortfarande är på u-landsnivå när det gäller handel med ETF:er, likviditeten är överlag mycket bristfällig med stora prisskillnader mellan köp- och säljkurser – alltså en kostnad. Endast de allra vanligaste ETF:erna har en acceptabel likviditetsnivå, annars kan det istället dröja dagar innan ett innehav är sålt. ETF:er är inte endast illikvida, med stora spreadar/kostnader, utan kan också drabbas av höga courtage. Två handelsplatser som däremot fungerar bra är den amerikanska och den tyska börsen, där sker ofta avsluten inom några sekunder eller någon minut. Nackdelen med att handla i till exempel amerikanska ETF:er är valutaexponeringen som innebär högre risk. Detsamma gäller så klart vid handel med Deutche banks db-xtrackers i euro.

För den passive spararen finns det således skäl att föredra en traditionell indexfond istället för en ETF, eftersom de kan säljas när som helst, utan courtage eller prisskillnader mellan köp- och sälj. Alternativet, att istället för en indexfond köpa en aktivt förvaltad fond, är en chansning om man inte har en stor kunksap om fondbolaget och förvaltarna. Och de allra flesta aktivt förvaltade fonder presterar, av naturliga skäl, sämre än indexfonder, eftersom de har stora förvaltaravgifter att ta igen. Men så finns det ett mindre antal aktivt förvaltade fonder som inom sina kategorier lyckas slå index år efter år – och det är dessa vi letar efter. Vi betraktar dem som högpresterare och har nu i tre undersökningar visat hur de är värda sina ofta relativt sett höga förvaltningsavgifter.

Sammanfattningsvis finns det alltså anledning att tro att inom respektive kategori är det störst chans till  att hög avkastning  kommer från

1) högpresterande aktiva traditionella fonder,

2) traditionella indexfonder

3) etf:er, med högre kostnader än de billigaste indexfonderna

4) ”aktiva” fonder som tar betalt för aktiv förvaltning, men som skuggar index.

5) och här läggs gruppen aktiva etf:er till, eftersom de har ännu fler kringkostnader än vanliga aktiva fonder och rimligen får sämst avkastning, om de inte kompenserar med lägre förvaltningsavgift vill säga.