Feb 282013
 
Det pågår en strid mellan centralbanker och politiker om makten över den ekonomiska politiken runt om i världen. Och det diskuteras allt mer intensivt om behovet av en reviderad penningpolitik. I Sverige har det dock hittills varit tyst om att de viktigaste ekonomiskpolitiska besluten tas av anonyma tjänstemän i Riksbanken, men nu kräver ekonomiprofessor Lars Calmfors en förändring.

Micael150ny

 

KOMMENTAR Micael Kallin

Penningpolitik – Frågan om vilket mål vi bör ha för inflationen är egentligen 30 år gammal. Redan 1972 skrev Nobelpristagaren James Tobin om att en allt för låg inflation är negativ för den ekonomiska utvecklingen genom att det då försvårar relativa pris och löneförändringar. Det går då till exempel inte att sänka för högt satta löner med hjälp av inflation (precis som situation är nu i södra Europa, med för höga kostnader samtidigt med en låginflationspolitik i Frankfurt – dessutom i kombination med en stark euro). För låg inflation är alltså inte bra, men att för hög inflation också är skadlig är en ännu mer accepterad ”sanning”. Frågan är då vad som är en lagom inflationsnivå.

I den internationella debatten har allt fler kommit fram till att den vanligt förekommande nivån med två procents inflation är för lågt satt. Lars Calmfors tog upp den här frågan redan våren 2011, men han fick då inte något gensvar. Inflationsmålet är heligt sedan det infördes i mitten av 90-talet mitt under brinnande ekonomiska kris och i spåren av den övergivna fasta valutakursen. Mytbildningen har varit att inflationsmålet har gjort oss alla rika och lyckliga och att den är en viktig del av det ramverk som gjort att det går bättre för Sverige än i övriga EU.

Mytbildningen ifrågasattes inte till det att Lars E O Svensson återvände till Sverige som nyutnämnd vice Riksbankschef. Även om han inte explicit har ifrågasatt själva inflationsmålets nivå på 2 procent, är det ändå det han gör i praktiken då han i snart tre års tid har ifrågasatt varje räntebeslut. Han hävdar att om Riksbanken hade haft ett bredare perspektiv, i enlighet med Riksbankslagen, då hade räntan hållits lägre och cirka 50-60.000 fler personer hade varit sysselsatta. Det är ett faktum att Riksbanken har varit väldigt ortodox i sin tillämpning av inflationsmålet och räntebesluten, resultatet har blivit att inflationen oftast har legat under 2-procentsmålet, som har blivit mer som ett tak för accepterad inflation.

Finanspolitiska rådets förre ordförande Lars Calmfors, ger i praktiken Lars E O Svensson rätt. Calmfors tycker dels att själva målet bör höjas till 3 eller 4 procent och dessutom bör det framgå mer explicit att Riksbanken även ska sträva efter att stabilisera arbetslösheten kring dess långsiktiga jämviktsnivå (vilken finanspolitiken kan påverka via reformer). Calmfors tycker också att Riksbanken bör tydligt eftersträva en uthållig nivå för tillväxten. Sammantaget skulle det under många år ha inneburit en betydligt lägre ränta.

calmfors760400-e1362335047453

Calmfors står mycket nära Lars E O Svensson i sina resonemang, men han framför dem på ett mer diplomatiskt sätt. Han är också den första tyngre politiskt obundne ekonomen utanför banken som framför dessa krav här i Sverige, i många andra länder går redan debattens vågor höga. Dessutom vill Calmfors förändra den redan tidigare ifrågasatta processen vid utnämningen av nya ledamöter. Hittills har politikerna i Riksbanksfullmäktige i slutna rum utsett de opolitiska direktionsmedlemmarna – det låter paradoxalt, och är det också. Calmfors vill se utfrågningar av kandidaterna till Riksbankens ledning när nya ska utses, vilket är aktuellt redan i vår.

Diskussionen om penningpolitiken och centralbankernas makt är mycket mer betydelsefull och viktig än vad många kanske inser. I praktiken sköts den ekonomiska politiken allt mer av centralbankerna världen över, den ordningen har utvecklats under först finanskrisen och sen den påföljande skuldkrisen.

Det är centralbankernas okonventionella penningpolitik som håller stater och ekonomier över ytan. Det är alltså tjänstemän som i praktiken styr världen. En konstig och odemokratisk ordning som bör diskuteras.

I Japan har Konservative Shinzo Abe beslutat att göra något åt saken, och har just nominerat Haruhiko Kuroda, chef för Asiatiska utvecklingsbanken, till ny centralbankschef i Tokyo. Abe förutsätter att Kuroda kommer att driva en politik i Abe’s smak, vilket innebär extraordinära åtgärder och inflation istället för deflation, samtidigt justeras nu det tidigare rekordlåga japanska inflationsmålet på 1 procent upp till 2 procent. Abes utfästelser om en ännu mer expansiv japansk penningpolitik har gett en betydligt svagare yen med kraftiga börsuppgångar som följd. Men det ses också som en början på ett valutakrig mellan allt mer ekonomiskt desperata stater.

Om alla stora penningpolitiska förändringar som står för dörren runt om i världen, skriver SEB’s chefekonom Robert Bergqvist utmärkt om i en mycket intressant analys, som vi nyligen publicerade:

Penningpolitisk [r]evolution med riksbanksögon

I Sverige brådskar det med en tydligare penningpolitisk lag. Riksbankschefen Stefan Ingves är för låst till dagens ortodoxa politik för att styra under en mer flexibel och aktivistisk penningpolitik. Den uppenbart lämplige efterträdaren som ordförande är just Lars Calmfors. Han har både kunskapen och förmågan att klara av en övergång till en  ny penningpolitisk regim. Lars E O Svensson har också kompetensen, men han har intagit för radikal hållning för att kunna fungera som en brobryggare, däremot är det viktigt att hans mandat förnyas i vår. Svensson är en underskattad internationellt ledande penningpolitisk forskare – ingen blir profet i sitt eget land. Däremot är det hög tid att byta ut Barbro Wickman-Parak. Det finns många lovande kandidater, till exempel Cecilia Hermansson eller Robert Bergqvist.

Regeringen bör omgående utse just Calmfors till ordförande i en bred parlamentarisk utredning om en ny penningpolitisk lagstiftning. Tiden och verkligheten har för länge sedan passerat 90-talets sanningar om penningpolitik. Vi lever i en ny tid, det är dags att inse det och handla därefter.